Intressant och visst, det fanns ett stort hat mot Palme. Han delade landskapet, var konfrontativ och revolutions romantiker. Rökte med Castro, demonstrerade med Nordkorea, talet om barbari och USA, förde Sverige mot socialism och löntagarfonder.
Det är väl från honom som ointresset för Sverige och tok fascinationen för långtbortistan kommer. Ju längre bort desto bättre, SVTs rapportering mm. Att intressera sig för orättvisor i Zimbabwe, Palestina, Sydafrika mm är viktigare än inhemsk politik.
Jag tror att vi kan traca alla tokigheter i nuet till Palmes tid, hans inflytande och följare?
Jens, jag följer dig i flera år. Jag känner igen din bild av verkligheten. När jag kom till Sverige såg inte landet ut så som det gör idag. Jag märker att jag blir mer och mer intolerant till vissa kulturer med varje dag jag spenderar i detta landet. Jag blir mer och mer uppgiven när jag läser dina inlägg. Sverige är dock fortfarande bättre än det land jag kommer ifrån och många andra länder. Så vi ska fortsätta kämpa för att få det på fötter igen. Ta hand om dig!❤️
Trots att jag var sosse då hade jag svårt för Palme, och jag var inte ensam bland sossar. Hade svårt att förklara varför, men så här i efterhand tror jag känslan var rätt. Han är ju huvudorsaken till att S nedprioriterade den svenska arbetarklassens intressen, troligen pga. personliga ambitioner att bli en ” internationell statsman”, därav det megalomana ” humanistisk stormakt”-projektet. Resten är historia som troligen slutar med SD vid makten och lågintensivt inbördeskrig.
problemet med att bli äldre är att minnet blir allt lääääääängre, o kontakten med de yngre generationerna, allt kortare, ( den generationen med halva "minnet") o som tror sig veta, o förstå mest
Hade alla i debatter respekterat och tänkt på opponenten som människa med en annan åsikt hade debattklimatet varit mycket bättre. Jag vill tro att man då haft mer fokus på sakfrågan samt att den som inte tycker som mig i grunden vill väl och därför ska bemötas med respekt.
Bara därför måste jag lägga in ett citat från Morgan Johansson i ett svar som rörde någonting med invandring; "Om vi inte gör det är vi inte människor..". Bara för att understryka ett väldigt olämpligt uttryck då det utmålar opponenten som ett monster och inte människa.
Är du radikaliserad?
Ja, det är du. Men det är i en modern kontext.
I en konservativ kontext baserad på sunt förnuft och logik är du inte det.
Jag uppskattar dina texter, både den begrundande som denna men även dina mer "radikala".
Att ens antyda att Magdalenas tårar i plenisalen var falska är hat. Man kan/bör inte säga nåt på annat språk än PK-svenska (dvs inte ha en åsikt om nåt).
Eller så lever man vidare i en lögn. Personligen har jag erfarenhet av nära personer som jag har försökt att ha allvarliga samhällsdiskussioner med och kommit underfund med att "det går inte". Då är det 1) skriva av dem och skita i dem, eller 2) fortsätta som förut och aldrig ta upp ämnet/-na igen. Båda lika sorgliga.
Du håller upp tre fingrar och kräver att jag säger att det är fyra. Jag vägrar, du blir sur, jag blir förtvivlad. Vi lägger ner. Jorden snurrar vidare med massor av fingrar i luften lite här och var.
Tack för din öppenhet, Jens. Du är bra! "-Ta med glädje ditt jobb fast du lider, snart får du vila för eviga tider". Klok rad från Evert Taubes "Så länge skutan kan gå" som man bör ha med sig långt fram i hjärnkontoret. Jag själv faller ofta in i hatets mörker. "Varför i h-e kan styrande och annat löst folk inte bara fatta!!! D-a blindstyren!!!" Hustrun, som är buddist, kommer nästan alltid med något klokt (d-a förenklande mög...) som på något sätt ändå plockar ner mig och leder mig ur dimman. Ibland hinner hon inte fram innan jag hunnit vräka av mig på nån media eller så är hon också på dåligt humör och då hjälper ingen buddism i världen...och man undrar bara varför man är gift överhuvudtaget...Då räddas jag av nån låt från 70-talet eller ett klipp från "2,5 Men eller Seinfeld. Livet är lidande. Vi hankar oss fram och försöker ta av hatets ögonbindel så att vi ser de små stunder av ljus som gör livet värt att leva.
Att uppfatta något som "hatiskt" ligger ju i mottagarens tolkning. Ju mer folk uppfattar/tolkar uttalanden som hatiska, desto snävare blir det för uttryck att klara sig igenom nålsögat som "icke-hatiskt". Då blir det ärlighet och genuinitet som får ta smällen och själv-censuren sätter in. Allt färre vågar uttrycka sig ärligt och genuint i rädsla för att bli tolkade som hatiska.
Det är just därför dina uttryck är så viktiga Jens. Du är ärlig och uppriktig i hur du uppfattar sakernas tillstånd och du vågar skriva det. Rakt upp och ner. Då blir du även språkrör för många som inte längre vågar vara ärliga och uppriktiga i sin kommunikation av risk för att bli utpekade för att vara något som de egentligen inte är, nämligen... hatiska.
Här tycker jag att ditt fantastiska tidskriftsarkiv faktiskt tjänar ett ypperligt syfte. Det bevisar, gång på gång, hur det såg ut innan själv-censuren slog till. På gott och på ont. Men helt klart är att vad som går an att uttrycka i tal och skrift har förskjutits åt det håll där ärlighet och uppriktighet gått förlorad. Det är därför du blivit en viktig fyrbåk. Du ligger kvar. Många andra förflyttar sig i sin rädsla för att vara provocerande och i sin iver att vara följsam med den för tillfället rådande åsiktshegemonin.
Bra reflektioner. Det är viktigt att stanna upp och fråga sig varför vi gör det vi gör. Det finns flera aspekter att ta hänsyn till. Jag brukar påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag är som föddes i ett välfärdsland som varit förskonat från krig i 200 år och vilket privilegium det är att via bland annat en gigantisk databas som internet kunna samla och delge information. Risken finns förstås att man blir en fåtöljfilosof men jag har även ägnat större delen av mitt yrkesliv åt att försöka hjälpa människor. Eftersom de flesta människor idag är så upptagna med att få tillvaron att gå runt och så distraherade av det moderna samhällets krav, förväntningar och bombardemang av intryck ligger det i sakens natur att de inte har vare sig tid, ork eller lust att mera djupgående försöka sätta sig in i de mekanismer som format och formar deras omgivning, allra minst på ett globalt plan. Därför ska vi vara tacksamma för de "galningar" som faktiskt försöker göra det och dessutom vill förmedla det till de trötta massorna. De allra flesta kommer sannolikt kvarstanna i hypnosen men man måste ändå våga tro att det ska gå nå ut. Dessutom har ju skrivandet i sig en terapeutisk funktion, vare sig vi inser det eller ej. Under alla omständigheter lär man sig något nytt varje dag och dör med vetskapen att man i alla fall försökte.
Med risk för en stor dos whataboutism, men när jag någon gång förirrar mig in på ”motståndssidan” och läser deras s.k. argument. Som fortfarande nästan enbart består av nedsättande epitet istället för sakliga argument, så blir det oerhört svårt att inte radikaliseras hur mycket jag än försöker att stå emot. Som sagt deras hyckleri bidrar också något enormt till det här.
Kanske är jag partisk eftersom jag uppskattar dina texter så mycket. Men jag upplever inte dig som en hatisk person. Tvärtom faktiskt.
Intressant och visst, det fanns ett stort hat mot Palme. Han delade landskapet, var konfrontativ och revolutions romantiker. Rökte med Castro, demonstrerade med Nordkorea, talet om barbari och USA, förde Sverige mot socialism och löntagarfonder.
Det är väl från honom som ointresset för Sverige och tok fascinationen för långtbortistan kommer. Ju längre bort desto bättre, SVTs rapportering mm. Att intressera sig för orättvisor i Zimbabwe, Palestina, Sydafrika mm är viktigare än inhemsk politik.
Jag tror att vi kan traca alla tokigheter i nuet till Palmes tid, hans inflytande och följare?
Jens, jag följer dig i flera år. Jag känner igen din bild av verkligheten. När jag kom till Sverige såg inte landet ut så som det gör idag. Jag märker att jag blir mer och mer intolerant till vissa kulturer med varje dag jag spenderar i detta landet. Jag blir mer och mer uppgiven när jag läser dina inlägg. Sverige är dock fortfarande bättre än det land jag kommer ifrån och många andra länder. Så vi ska fortsätta kämpa för att få det på fötter igen. Ta hand om dig!❤️
Trots att jag var sosse då hade jag svårt för Palme, och jag var inte ensam bland sossar. Hade svårt att förklara varför, men så här i efterhand tror jag känslan var rätt. Han är ju huvudorsaken till att S nedprioriterade den svenska arbetarklassens intressen, troligen pga. personliga ambitioner att bli en ” internationell statsman”, därav det megalomana ” humanistisk stormakt”-projektet. Resten är historia som troligen slutar med SD vid makten och lågintensivt inbördeskrig.
Du har rätt, som vanligt, man får akta sig för att hata människor! Det är ju hyckleriet och åsikterna som är problemet! Dessutom dumheterna!
It’s hard to stand a fool!
problemet med att bli äldre är att minnet blir allt lääääääängre, o kontakten med de yngre generationerna, allt kortare, ( den generationen med halva "minnet") o som tror sig veta, o förstå mest
Hade alla i debatter respekterat och tänkt på opponenten som människa med en annan åsikt hade debattklimatet varit mycket bättre. Jag vill tro att man då haft mer fokus på sakfrågan samt att den som inte tycker som mig i grunden vill väl och därför ska bemötas med respekt.
Bara därför måste jag lägga in ett citat från Morgan Johansson i ett svar som rörde någonting med invandring; "Om vi inte gör det är vi inte människor..". Bara för att understryka ett väldigt olämpligt uttryck då det utmålar opponenten som ett monster och inte människa.
Är du radikaliserad?
Ja, det är du. Men det är i en modern kontext.
I en konservativ kontext baserad på sunt förnuft och logik är du inte det.
Jag uppskattar dina texter, både den begrundande som denna men även dina mer "radikala".
Fortsätt.
Jag kämpar varje dag med att föraktet mot alla stolpskott inte ska övergå till hat, men det är otroligt kämpigt.
Ett bedövningsmedel är en bra deckare Jens, speciellt GWs. Flera av dem har jag läst om till och med.
Hur som haver, som vanligt en bra text. När kommer tishan med PK Idioter som du frontade för ett tag sedan?
Att ens antyda att Magdalenas tårar i plenisalen var falska är hat. Man kan/bör inte säga nåt på annat språk än PK-svenska (dvs inte ha en åsikt om nåt).
Eller så lever man vidare i en lögn. Personligen har jag erfarenhet av nära personer som jag har försökt att ha allvarliga samhällsdiskussioner med och kommit underfund med att "det går inte". Då är det 1) skriva av dem och skita i dem, eller 2) fortsätta som förut och aldrig ta upp ämnet/-na igen. Båda lika sorgliga.
Du håller upp tre fingrar och kräver att jag säger att det är fyra. Jag vägrar, du blir sur, jag blir förtvivlad. Vi lägger ner. Jorden snurrar vidare med massor av fingrar i luften lite här och var.
Tack för din öppenhet, Jens. Du är bra! "-Ta med glädje ditt jobb fast du lider, snart får du vila för eviga tider". Klok rad från Evert Taubes "Så länge skutan kan gå" som man bör ha med sig långt fram i hjärnkontoret. Jag själv faller ofta in i hatets mörker. "Varför i h-e kan styrande och annat löst folk inte bara fatta!!! D-a blindstyren!!!" Hustrun, som är buddist, kommer nästan alltid med något klokt (d-a förenklande mög...) som på något sätt ändå plockar ner mig och leder mig ur dimman. Ibland hinner hon inte fram innan jag hunnit vräka av mig på nån media eller så är hon också på dåligt humör och då hjälper ingen buddism i världen...och man undrar bara varför man är gift överhuvudtaget...Då räddas jag av nån låt från 70-talet eller ett klipp från "2,5 Men eller Seinfeld. Livet är lidande. Vi hankar oss fram och försöker ta av hatets ögonbindel så att vi ser de små stunder av ljus som gör livet värt att leva.
Att uppfatta något som "hatiskt" ligger ju i mottagarens tolkning. Ju mer folk uppfattar/tolkar uttalanden som hatiska, desto snävare blir det för uttryck att klara sig igenom nålsögat som "icke-hatiskt". Då blir det ärlighet och genuinitet som får ta smällen och själv-censuren sätter in. Allt färre vågar uttrycka sig ärligt och genuint i rädsla för att bli tolkade som hatiska.
Det är just därför dina uttryck är så viktiga Jens. Du är ärlig och uppriktig i hur du uppfattar sakernas tillstånd och du vågar skriva det. Rakt upp och ner. Då blir du även språkrör för många som inte längre vågar vara ärliga och uppriktiga i sin kommunikation av risk för att bli utpekade för att vara något som de egentligen inte är, nämligen... hatiska.
Här tycker jag att ditt fantastiska tidskriftsarkiv faktiskt tjänar ett ypperligt syfte. Det bevisar, gång på gång, hur det såg ut innan själv-censuren slog till. På gott och på ont. Men helt klart är att vad som går an att uttrycka i tal och skrift har förskjutits åt det håll där ärlighet och uppriktighet gått förlorad. Det är därför du blivit en viktig fyrbåk. Du ligger kvar. Många andra förflyttar sig i sin rädsla för att vara provocerande och i sin iver att vara följsam med den för tillfället rådande åsiktshegemonin.
Om man blir förbannad och tycker att någon är en skitstövel är det inte hat utan ilska.
Fler borde vara arga och ilskna när de ser att utvecklingen leder käpprätt åt hv.
De som hatar och inte har något problem med det, de är farliga.
Dårkolonins ilska är en välformulerad balsam för själen.
Bra reflektioner. Det är viktigt att stanna upp och fråga sig varför vi gör det vi gör. Det finns flera aspekter att ta hänsyn till. Jag brukar påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag är som föddes i ett välfärdsland som varit förskonat från krig i 200 år och vilket privilegium det är att via bland annat en gigantisk databas som internet kunna samla och delge information. Risken finns förstås att man blir en fåtöljfilosof men jag har även ägnat större delen av mitt yrkesliv åt att försöka hjälpa människor. Eftersom de flesta människor idag är så upptagna med att få tillvaron att gå runt och så distraherade av det moderna samhällets krav, förväntningar och bombardemang av intryck ligger det i sakens natur att de inte har vare sig tid, ork eller lust att mera djupgående försöka sätta sig in i de mekanismer som format och formar deras omgivning, allra minst på ett globalt plan. Därför ska vi vara tacksamma för de "galningar" som faktiskt försöker göra det och dessutom vill förmedla det till de trötta massorna. De allra flesta kommer sannolikt kvarstanna i hypnosen men man måste ändå våga tro att det ska gå nå ut. Dessutom har ju skrivandet i sig en terapeutisk funktion, vare sig vi inser det eller ej. Under alla omständigheter lär man sig något nytt varje dag och dör med vetskapen att man i alla fall försökte.
Med risk för en stor dos whataboutism, men när jag någon gång förirrar mig in på ”motståndssidan” och läser deras s.k. argument. Som fortfarande nästan enbart består av nedsättande epitet istället för sakliga argument, så blir det oerhört svårt att inte radikaliseras hur mycket jag än försöker att stå emot. Som sagt deras hyckleri bidrar också något enormt till det här.
Gösta Bohman var även han hatad,vänstermänniskorna i Farsta var glada när han dog