Förr eller senare når alla civilisationer sitt zenit. Sedan går det utför. Fråga mayaindianerna eller aztekerna, romarna eller Ronnebyborna. Ett land, en stad, ett rike har sin utmätta storhetstid. Den kan räcka i över tusen år, som i fallet med det östromerska/bysantiska riket – eller i ett drygt decennium som i fallet med Hitler och nazisterna. I slutändan blir både klaner och imperier besegrade. De invaderas av en yttre fiende eller så kommer kollapsen inifrån. I Sveriges fall kan det, för all del, sägas vara en kombination av de två företeelserna. Och ja – vi är invaderade. Delvis. Vi är invaderade av kriminella nätverk och stöldligor från länder som Litauen, Polen, Rumänien och Georgien – och innan ni kastar er över tangentbordet och gallskriker “rasist”: läs en bit till. För det är sant. Justitieminister Morgan Johansson har själv pekat ut varifrån hotet kommer. Han gjorde det redan 2018.
Och samtidigt som Radut och Anatolijus slangar diesel om nätterna på ensligt belägna bondgårdar på Smålands landsbygd duggar rapporterna tätt om allt från planerade strömavbrott till tågkaos, flygkaos, fritagande av gripna, kötider till operation på upp till 2000 dagar, väntetid hos tandläkaren på fem år, långa svarstider på 112, rekord i skottlossningar, gängkriminalitet som flyttar ut på landsbygden, återkommande “driftstörningar”, “signalfel” och “människor på spåret”. Landet runt. Vare dag. Men nåde den som hävdar att allt detta bildar ett mönster och att våra styrande politiker tappat greppet för så gör man inte. Det är inte comme il faut. Det är lika ofint som att påpeka att vissa ministrar – helt uppenbart – är både inkompetenta och djupt olämpliga att inneha sina poster. Eller att GD:ar för statliga verk och institutioner har passerat sitt bäst-före-datum och borde bytas ut. Exempelvis SR:s Cilla Benkö som på Twitter kallar sig själv för just “Director General” (istället för CEO/vd).
Så vad gör man istället? När man inte får peka ut självklarheter? När minsta antydan om att det går utför med Sverige möts av anklagelser om “alarmism” och “populism”. Jo, man vänjer sig och det är precis det vi förväntas göra med allt detta. Vi ska lära oss att sänka våra krav. Sänka våra förväntningar. Bita ihop och titta bort. Tänka på alla länder som har det sämre än oss. Relativisera.
Men tänk om det blir inbördeskrig? Helt eller delvis. Inte bara mellan klanerna i Hjällbo eller familjerna på utebadet i Askim? Tänk om våldet sprider sig även till idyller som Ås, Klövsjö, Visby och Smögen? Är det verkligen ett omöjligt scenario? Erik Blix har ju redan sin podd “Beredskap” i P1… och den konspiratoriske frågar sig: är det en slump? Eller ett led i globalisternas ambition att pö om pö vänja oss vid långvariga kriser?
En ny rapport hävdar att hälften av alla amerikaner tror att det kommer att utbryta någon form av intern, väpnad konflikt i USA inom en snar framtid – polariseringen har gått för långt. Remarkabla fyrtio procent anser därtill att det är viktigare med “en stark ledare” än med demokrati. (Vi väntar med spänning på den svenska BRÅ-rapporten i ämnet.) Men igen: är detta rimligt att tänka sig? Att ens spekulera hypotetiskt kring? Inbördeskrig? I Sverige? Och vem är i så fall fienden?
Demokraten och Ukrainaveteranen Malcolm Nance kom nyss ut med en bok med titeln They Want to Kill Americans och när han får frågan om vilka “they” är blir svaret “dina grannar”. Din rörmokare, din kirurg, din brevbärare…. etc. Republikaner i allmänhet och Trumpanhängare i synnerhet. När det gäller USA spår Nance samma scenario som under inbördeskriget i Rwanda 1994, fast här är det inte tutsi mot hutuer utan Proud Boys mot BLM, North Country Deplorables mot Rocky Mountain Antifas.
I svenska öron låter det nipprigt. I alla fall just nu. Men vad händer om staten här på hemmaplan fortsätter att retirera i den takt som nu sker? Vad kommer att hända ute på landsbygden? I Kiruna och Bollebygd? I Grums och Målilla? I Bengtsfors? När SOS Alarm inte svarar? När skatterna höjs och servicen sänks? När elen stängs av eller blir för dyr för att använda? När matleveranser och primärvård uteblir? När våld och kriminalitet når ända in i människors hem? På ett sätt och i en omfattning vi inte skådat i modern tid.
Eller för den delen: vad kommer att hända i förorten? I stadskärnorna? På Södermalm? På Eastmansvägen? Blir det upplopp? Rabalder? Stök mellan grupperingar? Högafflar och facklor? Mad Max? Kannibalism? Grannar som yxmördar varandra över det sista, skälvande Barillapaketet? Det är kanske lika galet att tala om sånt som när Al Gore varnade för att polarisarna skulle vara borta till 2014 – men – som av en händelse publicerar New York Times i dagarna en artikel med titeln A Taste for Cannibalism. Apropå den populärkulturella “trenden” att skriva och fantisera om att äta andra människor. Tecknen finns där för den som är knäpp nog att se dem. Cormac McCarthy skrev i och för sig om kannibalism redan 2006 i sin apokalyptiska roman The Road…
…The Walking Dead har kommit och gått (pun intended) men det tvångsmässiga funderandet kring världens undergång biter sig fast i debatten – inte minst nu när “klimatet” vänt sig mot oss. Och apropå fokusförflyttning: är det kanske därför de rödgröna med sådan iver hävdar att “klimatet” är den enda fråga vi bör – får – fokusera på? Skriker de konstant om detta för att de inte har en aning om hur de andra, mer vardagliga problemen, ska lösas? Är det därför man pekar vilt mot de åskblå molnen, precis som Spåmannen i Asterix, och hävdar att himlen är på väg att falla ner över våra huvuden.
Jag skrev en låt om allt detta för några år sedan. Den svänger fortfarande rätt bra, inte minst tack vare Martin Kjellerstedt (gitarr, sång), Katarina Åhlén (cello, sång) Lars Ericsson (bas) och Mats Lundin (gitarr, mixning).
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack för bra text.
Ja vad gör vi. Tittar bort och biter ihop när glädje, frihet och framtidstro försvinner. Människor blir gnälliga, grälsjuka och irriterade över småsaker. Inåtvända och misstänksamma. Inget trevligt samhälle att leva i.
Slangning utav diesel är ett ’väletablerat’ problem även i tätorten.
Skulle hyra en lätt skåplastbil på OK i Häggvik(Sollentuna) för 2 år sedan och fick veta av mackpersonalen att många av deras lätta skåplastbilar slangats på diesel under arla morgonstund…
Ja någonstans kommer ’gränsen’ att gå även i detta ’aparta’ land…
Oavsett när…det kommer inte att bli vackert … :-(