Ribbenvik var vår Willy Wonka.

Under flyktingkrisen 2015 blev Migrationsverket en stat i staten. Enskilda tjänstemän tog ”enkla” beslut baserat på privat godtycke. Det räcker inte att utreda misskötseln. Hela systemet måste nollas.

Sverige hade ett ansvar. Självpåtaget men likväl – ett ansvar.

När det begav sig ville inte statsminister Fredrik Reinfeldt ta några egna obekväma beslut i flyktingfrågan. Dessutom hatade han SD. Han kände ett behov av att straffa dem för deras usla människosyn. Eller någonting ditåt. Ett högt inflöde av flyktingar var utmärkt i det avseendet; det sågs som en besk men nödvändig medicin för de människor som saknade rätt värdegrund.

Men – en så vidlyftig policy, med så omfattande samhälleliga konsekvenser, borde givetvis ha varit föremål för en, eller flera, omröstningar i Riksdagen. Som när vi röstade om 9000 afghaners väl och ve 2018. När det gällde syrierna tvådde dock de andra partierna sina händer och det hela slutade med att några enskilda tjänstemän på Migrationsverket fick fria händer att utfärda permanent uppehållstillstånd till hela världen. Eller åtminstone till alla syriska barnfamiljer som från och med 2012 ville fly krigets fasor till Sverige. Det var ett behjärtansvärt initiativ. Det går inte att säga något annat. Det var humant, empatiskt och moraliskt oantastligt. Även om det, iallafall rent teoretiskt, skulle kunnat innebära att Sveriges folkmängd på kort tid fördubblades.

Nu blev det inte så, olyckskorparna fick fel, men många människor kom de facto hit på syriska pass. Och alla var inte syrier eftersom det svenska dekretet (inte oväntat) utlöste en omfattande svarthandel med syriska pass. Över en natt förvandlades dessa pass till skimrande guldbiljetter som gav tillträde till Willy Wonkas chokladfabrik. Eller iallafall till Sverige och de svenska tranfereringssystemen. Pakistanier ville ha dem, marockaner likaså, plus yemeniter, turkmener, nigerianer, kongoleser, egyptier, malineser, burjater, kalmucker, pashtuner, tusken raiders och i princip alla andra folkslag i solsystemet. Vilket är helt förståeligt. Vem kan klandra fattiga människor som vill skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina barn?

I slutändan blev det, oundvikligen, en fråga om volymer. Men – vi fick absolut inte nämna detta. Alla skulle låtsas som att Sveriges resurser var oändliga; att svenska förorter kunde absorbera hur mycket ”socioekonomiska faktorer” som helst. Ända tills Stefan Löfven, några få år senare, fick sitta med dumstruten på i teve, och erkänna att badkaret nog tyvärr hade runnit över.

Enligt Migrationsverkets dåvarande (ställföreträdande) chef Mikael Ribbenvik var Syrienamnestin ett “enkelt beslut”. Jag antar att han menade i moraliskt hänseende. Rent tekniskt måste han ha vetat att det skulle bli problem. Under den här perioden var den svenska asylhanteringen vinstdriven och idealister på både höger- och vänsterkanten var utlämnade åt den gamle nydemokraten Bert Karlsson och hans företag Jokarjo. Det var Bert som praktiskt skulle genomföra den ideologiska visionen om öppna hjärtan och jalla jalla, Sverige åt alla. Mot betalning. Den ekvationen byggde i sin tur på att vänstern knep käft. De tog alla chanser att skrika högt om vinster i ”välfärden”, skolan och vården, men att Bert och en handfull andra asylbaroner cashade in på kriget i Syrien talade man tyst om. Det var förstås inte kul att göra våld på sin egen ideologi på detta vis, men ett nödvändigt ont.

Ur Expressen.

Så här sa f.ö. Mikael Ribbenvik till SVT den 27:e februari 2014:

Från SVT Nyheters webb.

…fast i september 2012, i samband med ett enskilt asylfall (tvååriga Haddile) sa samme Ribbenvik (som på den tiden var verkets rättschef) så här:

Också SVT.

Och det hade han ju helt rätt i. Men nu blev det som det blev och frågan vi bör ställa oss i efterhand är om Ribbenvik trodde på det han sa. Eller om han ljög, i så måtto att han visste – redan 2012 – att han och dåvarande rättschefen Fredrik Beijer hade carte blanche att göra som de ville med svensk asylpolitik. Redan i september 2012 hade Migrationsverket utfärdat treåriga uppehållstillstånd till de syrier som lyckats ta sig till Sverige. Migrationsverkets GD Anders Danielsson – en annan excentrisk, av media idoliserad, statstjänsteman – signalerade tidigt, och tydligt, att kriget i Syrien var exceptionellt och att Sverige skulle agera därefter. Enligt honom gjorde alla andra länder fel som inte öppnade dörren på vid gavel. Alla andra var i princip galna som han slog fast vid ett berömt framträdande i Almedalen. Danielsson var asylpolitikens svar på norrmannen som slår på bilradion och får höra en upprörd röst varna för att en ensam galning kör i fel körriktning ute på motorvägen:

”En?! Jag ser flera hundra!”

Jag har letat efter dokumentet där man ser Ribbenviks och Beijers autografer; det där de öppnar Sveriges gränser för alla som kunde klösa åt sig ett syriskt pass men jag hittar inte igen det. Det finns därute någonstans. Egentligen borde det ramas in och ställas ut på nationalmuseum. Det är en stark symbol för mänsklig solidaritet. Men också en uppvisning i politisk vettlöshet och en symbol för en era då Sverige var i händerna på tjänstemän som på många sätt levde i en fantasivärld. Den nya regeringen kommer att få ägna detta första år till att rensa bort alla sådana personer. De finns överallt, i alla led och på alla nivåer i våra statliga och kommunala organisationer. Deras officiella titlar lyder ”utredare”, ”controller”, ”handläggare”, ”sakkunnig” och ”HR-ansvarig”.

Eller för den delen ”generaldirektör” eller ”rikspolischef”.

Om Sverige någonsin ska nyktra till när det gäller områden som brottsbekämpning, asylmottagande och ”integration” måste dessa personer få silkessnöret. Helt nya, opolitiska organisationer måste byggas upp. Och det snabbt. Migrationsverket måste läggas ner helt i sin nuvarande form. Det måste nollas efter åratal av vanskötsel och politisk och ideologisk impregnering. Den blinda humanismen sitter i väggarna.

Liksom den ideologiska arrogansen.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---