Johan Pehrson har ett intressant sätt att tala. Han pustar forcerat mellan var och vartannat ord. Han låter alltid som han sprungit i full fart till alla intervjuer, med höga knän och slipsen stående rakt ut efter sig som ett utropstecken. Och så är det nog. Speciellt i dessa dagar.
“I ett samarbete får man ge och ta, det är ju inte främmande för nån människa som agerat utanför sitt eget sovrum.” Så sa – eller pustade – han imorse när han intervjuades i SVT angående sina uttalanden om Sverigedemokraterna. Han sa också: “Jag är noga med att försöka säga saker som de är.”
Och tja.
Så kan man ju se det. Eller så kan man se det som att Pehrson inte är noga med att säga som det är. Före. Men gärna efter. I och för sig ska man inte förvånas över att han tycker en sak internt och säger en annan utåt. Det erkände han ju faktiskt redan på den nya regeringens första gemensamma presskonferens; plus att de flesta politiker ljuger på det här sättet. Jimmie Åkesson gör det. Magdalena Andersson gör det. Märta Stenevi gör det. Till och med Kungen ljuger understundom det även om det kan vara svårt att tro.
Alla makthavare ljuger om vad de egentligen tycker och tänker om saker. Och vad de gör. Och vill. Den som tvivlar kan erinra sig Janne Josefssons klassiska valstugereportage från 2002. Vad hade Johan Pehrson sagt om han medverkat där kan man undra – stående framför en kamera han trott vara avstängd? Antagligen hade han låtit käften gå lika ärligt som de andra gubbarna och sen hade han backat när det avslöjats att hans uttalanden fanns på band. “Det där är inte jag”, som den klipske socialdemokraten sa när Josefsson visade honom på en teveruta vad han nyss sagt.
Johan Pehrson är med andra ord som alla andra. Han är bara osedvanligt dåligt på att hålla tand för tunga och han när han säger saker eller rättare sagt: när saker ramlar ur hans mun – då är de heller inte särskilt välformulerade. Här lyckas han med konststycket att sticka ut i ett sällskap som inkluderar retoriska stjärnor som Åsa Romson, Linda Snecker och Peter Hultqvist. När SVT:s programledare imorse frågade om det var klokt att uttrycka sig som han gjort om gode mannen SD sa Pehrson med ett straight face:
“Jag har fått konstruktiv feedback på att det inte skulle vara det.”
Din dumme fan.
Förlåt, men så tänkte nog de flesta som såg det klippet. Säg “nej” bara! Säg: “Nej, det var inte klokt! Förlåt!!” Och var sen tyst i ett halvår, om så bara för dina väljares skull. Och dina barns. Och din sambos. Dock: för oss som är intresserade av satir och speciellt politiskt sådan får Pehrson gärna pladdra på varje kväll i både SR, SVT och Tv 4t. Han är en sann gåva i det avseendet. Inte minst när man tänker sig in i hur hans uttalanden måste tas emot i kulisserna av Ulf och Ebba. Jag inbillar mig att jag hör deras tandagnissel ända hit till Norrland. Sverigedemokraterna myser nog. Visst, det är nog inte så kul att bli kallad “brun sörja” av såna man ska försöka samarbeta med – å andra sidan är de vana. De sprang knappast och hämtade luktsaltet efter att de nåtts av Pehrsons senaste blamage. De slipar sina knivar i tysthet. Tänker långsiktigt. Växer. Liberalerna lär halka ur Riksdagen snabbare än de själva gör det. Och när Centern väl tråcklat sig ur eftervalskris och satt munkavle på sin riksidiot (Åhdal) kommer det att sluta med att de får en partiledare som väljer att dra på sig ullstrumporna och tassa tillbaka till borgerligheten. Den dagen är det kört för de rödgröna; då blir deras väg tillbaka till makten mycket lång. Och svår.
Om det inte blir ett klassiskt kastbyte förstås… och Liberalerna hoppar tillbaka till socialisterna. Vid närmare eftertanke är det nog det troligaste alternativet. Det är helt uppenbart att de inte hör hemma på samma planhalva som SD och att Pehrson och hans Pappenheimare hoppat i galen tunna rent ideologiskt.
Hans frenetiska pustande förråder honom.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Johan Pehrson ett formidabelt "ymnighetshorn" för samtliga satiriker att bara ösa ur.
Man trodde att Annie Lööf möjligen agerade i sitt egna 'Universum' under sin tid som 'Kapare' för Centerpartiet men det ser ut som att även JP knackar på den 'pärleporten' med sin helt säregna stil...
"Keep on giving - JP" !
Nja, Centern kommer inte att gå tillbaka till högern. De håller istället på att cementera sig i identitetspolitiken. Att inte ta med Helena Lindberg som en av kandidaterna visar det. Sedan måste man förundras över den frikyrkliga kandidaten Bäckström som inte känt av sitt parti när det kommer till frågor som samkönade äktenskap.. Episkt.
Men det kanske är ett tecken på att det fortfarande finns lantisar kvar i C som helt missat vad C numera är för parti.
Liberalerna kommer ställa till med en regeringskris innan mandatperioden är över och då i form av egna riksdagsledamöter som pga av sin upphöjda och oerhört goda värdegrund hellre röstar med vänstern i någon identitetspolitisk fråga.