Kappvändarna.
Förre SVT-chefen Eva Hamilton projicerar sitt förakt på politikerna. Hon borde se sig själv i spegeln. Liksom jag.
Bildserien ovan är från programmet “Debatt” 2014. Det är dåvarande SVT-chefen Eva Hamilton som kommenterar journalisten Gunnar Sandelins påståenden om att media skulle mörklägga invandringsdebatten. Hamilton ansåg det vara “nonsens” att frågan inte diskuterades. Och hon har rätt – den diskuterades – men frågan är: hur exakt? Vad blev konsekvenserna för de som hade rätt för tidigt? SVT ställde vid ett tillfälle frågan: “Hur mycket invandring tål Sverige?”. För detta fick de hård kritik; vissa ansåg det vara ett alldeles för brutalt klarspråk. Fast i många andra sammanhang förvrängde public service och deras kollegor fakta kring invandring och integration. Det övergripande narrativet var glasklart: invandring är en ekonomisk och kulturell vinstaffär. Denna tes skulle hamras in med alla till buds stående medel.
Ett decennium senare hyllas Eva Hamilton i sociala medier efter ett oväntat utspel i TV 4. Hon sa sig känna “ett slags politikerförakt” – på grund av socialdemokraternas försök att skriva om sin migrationspolitiska historia. Hon pekade ut förra justitie-/migrationsministern Morgan Johansson som en av de värsta missdådarna när det gällde att dra nazist-/rasist-kortet mot politiska motståndare.
Vissa menar att Eva Hamiltons förflutna som vd för SVT 2006-2014 – hennes roll i debatten som mäktig public service-chef under vansinnesåren – inte längre spelar någon roll; att man ska tänka “bättre sent än aldrig” när man hör henne ta bladet från munnen.
Märkligt.
Detta kommer från samma människor som avkräver socialdemokraterna retroaktivt ansvar (med all rätt ska tilläggas). Detsamma borde i logikens namn gälla den svenska journalistkåren. De var i allra högsta grad medskyldiga, som kollektiv, till att Sverige sitter på den berömda pottkanten vad gäller gängkriminalitet, trångboddhet, klankultur och annat otyg. Man får f.ö. utgå från att Hamiltons “värdegrund” präglade SVT under de åtta år hon styrde skutan. Och att den värdegrunden var pro-invandring och anti-SD. Det finns saker som tyder på detta. Expressens Niklas Svensson berättar vid ett tillfälle en anekdot från Almedalen 2012. Svår att verifiera – lätt att föreställa sig.
Eva Hamilton hör också till de som faktiskt släppt in flyktingar i sitt hem – och som i det avseendet lever som hon lär.
Men var det vattentäta skott mellan hennes privata åsikter och hennes ledarskap för “oberoende” SVT? All min erfarenhet från att ha jobbat åt koncernen säger mig att det inte var så. De chefer jag själv haft har genomgående varit röda “antirasister”. Öppet anti-SD, öppet anti-borgare. Deras åsikter har uttalats högt inne i SVT och SR-husen. Kanske är Hamilton det gyllene undantaget?
Jag förhåller mig skeptisk.
En uppmärksam läsare på Twitter påminner mig om en text jag själv skrev 2014 – samma år som Eva Hamilton på bokmässan avfärdade journalistens Gunnar Sandelins påståenden att många journalister inte vågade säga sanningen p.g.a. rädsla för repressalier. Ekonomiska och sociala.
Så här skrev jag:
…och vidare…
Jag läser artikeln och försöker minnas hur det var. Varför skrev jag den? Vad menade jag? Först blir jag konfunderad, fast sen minns jag sammanhanget. Redan 2014 gjorde socialdemokraterna (och moderaterna) allt för att skylla den, enligt dem, hårt grasserande främlingsfientligheten på SD. Sverigedemokraterna utmålades som ett hot mot alla svarthåriga trots att de inte hade någon reell makt över migrationspolitiken. Det är det min text handlar om. Jag ironiserar över att etablissemanget beskyllde SD för att vara “snåla” – samtidigt som deras egen migrationspolitik var (relativt) snål. I efterhand kan jag hålla med om att min text inte är glasklart formulerad och vad jag minns uppskattades den inte av alla, allra minst av andra journalister.
Intressant parentes. I krönikan förutspådde jag att SD skulle förbi en ickefaktor i svensk inrikespolitik:
…jag lät precis som Henrik “Henko” Johansson från “Inte rasist, men…”
Tänk.
En annan krönika som heller inte uppskattades av mina vänstervänner och som är en officiell startpunkt för min “främlingsfientliga” aktivism är den här ÖP-texten från 2009 (här i sammandrag). Jag tror det är första gången jag såg uttrycket “brun retorik” i kommentarfälten. Så lite krävdes det på den tiden.
Lite oklart vad jag menade med “den intellektuella vänstern”. Antagligen syftade jag på såna som Göran Greider, Åsa Linderborg och andra – på den tiden – mycket inflytelserika opinionsbildare. Människor som i det längsta förnekade, förskönade och förvrängde verkligheten. Det uppenbara fick under inga omständigheter sägas. Alla som inte ville importera barbari och medeltida värderingar till Sverige utmålades som potentiella lägervakter i Auschwitz. Ifrågasättande av den vansinniga “blandningen” av (relativt) upplysta västerlänningar och män från extrema patriarkat som Irak och Somalia peststämplades.
I skuggan av den förryckta debatten raserades folkhemmet.
Återuppbyggandet kommer att ta decennier.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Jag tycker att Hamiltons utspel var förlösande utan att tillskriva det episka proportioner.
Hyllar henne gör jag inte utan jag vill snarare göra motsatsen då jag tillskriver henne en högre nivå av upplysning än genomsnittet.
Hennes uttalande i TV4 är mellan raderna ett gravt underkännande av hennes egen förmåga att göra analyser grundat på fakta och logik.
Men som sagt - förlösande då uttalanden av en person med hennes kaliber än mer vidgar åsiktskorridoren och gör det än svårare att hamna i samma korridor igen. Iallafall i det ämnet..
Förresten så hade Ganman & Suhonen varit något👍
Vi som varit med ett tag och dit räknas även du unge man (Jens) känner nog på ett liknande sätt att vi har en grund i folkhemmet med trygghet på de flesta områden men det känns som vi blivit rånade på denna tillvaro successivt.
Sakta men säkert har samhället förändras och vi fick svårt att känna igen oss pga av den kraftiga ökningen av folk från Mena som ställde krav men inte accepterade våra seder. Självklart blev vår syn på politiker och media förändrad då vi inte fick nämna några kritiska tankar ang invandringen utan att kallas ”brun” ”SD-are” ”nazist” etc...