Fortsätt lev som vanligt – Lurad. Felinformerad. Förd bakom ljuset.

Daniel Suhonen talar om väpnad kamp – helt okej. Muslimer gör detsamma – inte okej. Sverige fortsätter att vara de dubbla måttstockarnas förlovade land.

Foto: Wikipedia.

Man glömmer saker. Tack och lov. Det är på många sätt en välsignelse när man lever i ett land som Sverige där det händer ”spännande” saker var och varannan dag. Just nu är det hotet om ett kommande terrordåd som livar upp. Alla går och undrar: ”Var ska det ske?” Mall of Scandinavia? Täby centrum? Bingsjöstämman? Stora kruskalaset i Dala Floda? Dotterns dagis?

För några år sedan läckte ett interndokument från ISIS. Terroristerna resonerade, förvånansvärt nyktert, kring detta med död och terror. Och effektivitet. Bang for the buck. Man hade kommit fram till att det var krångligt och resurskrävande att ställa till jihad i större städer som London, Paris och Stockholm. ISIS strateger tyckte att det var bättre att framgent rikta in sig på landsbygden. Såna dåd är oväntade, det är få poliser på landsbygden, inga kameror, goda flyktvägar. No one expects the islamic inquisition, för att parafrasera Monty Python. Jag minns inte om huggormarna nämnde specifika mål men jag vill minnas det: mässor, veteranbilsutställningar, mindre musikfestivaler etc.

Kanske är det på ett sådant ställe det smäller nästa gång?

Två gubbar med varsin Kalasjnikov glider in på den lokala hembygdsgården en solig förmiddag i augusti. Femtio döda. Pensionärer och barnfamiljer. Allah blir nöjd och glad, liksom oppositionen (inklusive public service) som då kan peka ut Jomshof som den ytterst ansvarige.

Jag följer Aktuellt apropå detta.

Ett återkommande, och övergripande, tema i deras sändningar är frågan om regeringens samarbete med SD. Som tittare förstår man att detta är ett av samtidens största problem (nästan större än ”klimatet”). Liksom vad enskilda SD-dingbats säger. Jag kan hålla med om att Björn Söders fokus på Pride är märkligt, sett i ett större perspektiv. Samtidigt får han tycka vad han vill. Precis som socialdemokraten Daniel Suhonen. Han får stå på en scen och säga att han är beredd att ta upp kalasjnikoven och börja skjuta för att få igenom sin politiska vision (vid 30.35 i klippet nedan). Det är ett gammalt exempel, men det går att applicera på det som just nu händer. Hur kunde Suhonen stå och säga så utan att mainstreammedia bet sig fast i uttalandet på samma sätt som de gör med Söders apoplektiska anti-Pride-twittrande?

Det är en tröttsam jämförelse, men tänk om Jomshof eller Söder hasplat ur sig nåt dylikt i ett nationalsocialistiskt forum – och talet sedan delats på sajter som www.nazist.se . Hur tror ni det hade låtit? Jag gissar att reaktionerna på landets kultur- och ledarsidor blivit kataklysmiska. Men vettvillingen Suhonen kan stå under ABF-flagg och göra samma sak och en ängel går genom rummet. Dubbla måttstockar anyone? Ja, jag kallar honom vettvilling. Inte minst för att han står och säger sånt offentligt. Han säger visserligen också att han vill ”säkra demokratin” fast på något sätt hamnar sådana uttalanden i skuggan av kalasjnikovkommentaren.

Inte för att det spelar någon roll.

Ingen på SVT eller SR kommer någonsin att pressa honom på vad han faktiskt menade med det där. Han sa det 2015. De har haft åtta år på sig. Eller blev det en upprörd debatt som rasade i veckor på landets alla medieredaktioner? Jag kanske missade. Jag har förresten stått på samma Kvartalsmingel med Suhonen. Det var idel glada miner och ryggdunk och i ärlighetens namn ska jag säga att inte heller jag gick fram och ställde några kontrollfrågor. Det borde jag verkligen ha gjort. Men man vill ju inte ha dålig stämning. Hade jag resonerat lika undfallande om jag jobbat på Aktuellt och haft Suhonen på gaffeln i en intervju eller en debatt? Nej, då hade jag insisterat på att spela upp ovanstående klipp och sen hade jag frågat:

”Du som demokrat… social sådan till på köpet… vad menade du med det där?”

Det blir ju svårt att i dessa tider instruera muslimer att de inte ska ta till vapen för att vinna sin kamp. När våra politiska företrädare står och säger sånt här offentligt.

”Han menade det bildligt!” ropar försvararna.

Tillåt mig tvivla. Suhonen säger i samma anförande att han är ”mot kapitalism” och vill ha ett ”klasslöst samhälle”. Så. Go figure.

Men nu är vi där vi är. En stark fyra på den femgradiga terrorskalan. Vad nu det betyder. Ingen kan riktigt förklara. Säpo-chefen gjorde sitt bästa i Aktuellt igår kväll, men få verkar ha blivit särskilt mycket klokare av det hon sa. Ska vi vara extra vaksamma när vi rör oss i miljöer där det finns araber? Svarthåriga? Eller väntas terrorn komma från blonda kvinnor födda i Junsele och Markaryd? Är det troligare att det sker ett organiserat terrordåd på offentliga platser där det rör sig unga, muslimska män?

Svaret är ja, om man tittar på historien. Javisst, Theodor Engström och Anton Lundin Pettersson. Tony Olsson och Andreas Axelsson. Och John Filip Nordlund. Icke att förglömma. Men är det såna som är aktuella i dagsläget? Får man ens prata om sånt? Varifrån hoten faktiskt kommer? En annan grej: sitter verkligen de mest lämpade personerna på posterna som Säpochef och Rikspolischef?

Foto: SVT:

Man vill ju tro det men minns att i många år beklädde Dan Eliasson flera mycket höga poster i samhället. Eliasson var en kretin. Han satt kvar som Rikpolischef – långt efter att det var helt uppenbart för alla inblandade att han var en odugling – befordrad enbart av politiska skäl. Och för att partikamraten Morgan Johansson ville det. Vilka olämpliga nollor sitter just nu och styr över våra liv? Det får vi veta om några år då det obehagliga plötsligt ”kan sägas”. Galenskapen följer en mall. I princip alla svenska journalister håller sig lydigt till den.

Tills dess: fortsätt lev som vanligt.

Titta på SVT. Lyssna på SR. Ät Valium. Be till gud.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---