Fokusförflyttarna.
Det finns människor i Sverige som hjälper oss att förstå samhällsutvecklingen. Sen finns det andra.
Tuff vecka för ett land som är tryggare än någonsin. Terrordåd i Brunnsparken i Göteborg. Spree-shooting i Oxie i Malmö. Bombdåd i Bårslöv. Avrättningsstafett mellan kriminella klaner i Tullinge. Mordbrand i Botkyrka. Barntortyrrån i Bollmora. Knivöverfall på kvinna i centrala Örebro. Plus en balkongflicka på det. Och lite skottlossningar i Farsta, Linköping och Vårby gård. Vad är det som händer? Det verkar som att samhället ballar ur i allt snabbare takt? Eller är allt en illusion? Tillfälligheter? 5G-strålning? Har något av ovanstående ens hänt om man rensar för socioekonomiska faktorer?
Ingen verkar veta.
Eller rättare sagt: många vet precis men media, med SR och SVT i spetsen, klamrar sig fast vid samma sanningssägare som de gjort de senaste tjugo åren: Jerzy, Göran, Karin och de andra glorifierade nationalsocionomerna. Kväll efter kväll står de på bästa sändningstid och lägger fram den allförklarande teori som säger att allt som krävs för att få slut på kaoset är att vi skottar in ”mer resurser” och ”mer sociala åtgärder” i det svarta hålet.
…alltmedan Tok-Jonas hamrar vidare på sitt pålitliga gamla SD-piano i Expressen; aldrig så upprörd som när en lokal SD-politiker lagt fram ett stolligt förslag på kommunfullmäktige i Töreboda eller Glimmingehus. Jag förringar inte SD:s idiotier. Tillräckligt många sådana stolpskott kan leda till otrevligheter, helt klart. Det börjar med en nål och slutar med ett bokbål… men SD utesluter dem ju åtminstone. Så fort de hinner. Det är inte direkt så att partiledningen omfamnar sina psykfall. Såsom andra partier plägar göra.
Se där, nu gjorde jag mig skyldigt till att ”försvara” SD igen. Och ja, det kanske jag gör ibland. Man hamnar ju där, när vänstern konsekvent pekar på dem och inte på de verkliga problemen. Ganska smart av dem faktiskt. Kanske kommer Tok-Jonas nästa litania att handla om att Sverige på kort tid förvandlats till både ett bildligt och bokstavligt minfält. Vi får se. Fan tro’t. Greider sa iallafall i SVT häromdan att det inte spelar nån roll vem som är polischef. Aha, men va’ bra. Då vet vi, bortom allt rimligt tvivel, att han och Anders Thornberg har samma partibok och att Thornberg är samma slags ideologiska grindvakt som Dan Eliasson var på sin tid, om än något mer diskret.
Är allt detta en konspiration? Det kan man verkligen fråga sig. Alltså, detta att samma personer tjongas in i studion vecka efter vecka, år efter år, decennium efter decennium, för att stå och blanda bort korten på bästa sändningstid. Nej, det beror nog oftare lättja än något annat. Iallafall när det SR och SVT. De har sin pålitliga gamla Rolodex.
”Kunde inte den där nya forskaren? Aj, fan… amen ring Greider då. Han kommer alltid.”
Vissa tror att den godmodige Årstaskalden häckar dygnet runt nere i SVT:s foajé i väntan på andra auktoriteters återbud. Och det är ju på ett sätt komiskt. Ett dråpligt meme. Lite tryggt ändå att såna som han får stå där i Aktuellt och Studio Ett och smörja balsam på den irriterade folksjälen:
”Visst, gott folk, det händer otäcka saker ute i landet… Adriana, Luna, Karolin, Helga…IKEA-morden… massknivskärningen i Vetlanda… de skottskadade barnen i Flemingsberg… med mera, med mera… men ni förstår, vi behöver fler fritidsgårdar…”
Och värstingresor. Och nya ping-pongracketar åt alla rastlösa unga män som tror att hitman och drive-by-chaufför är de enda jobb de kan få eftersom det svenska samhället svikit dem. Fast mest av allt är det tragiskt. Det är tragiskt att media i så stor utsträckning behandlar folket som fullständiga idioter och kommer undan med det. Själv blir jag förolämpad. Varje dag.
Det sätts upp en pjäs om trångboddhet, apropå socioekonomiska faktorer. Den handlar om två bröder i Husby. ”Åtta kvadrat” är titeln. Låter som ett lovvärt initiativ. Jag har inte sett den än, men jag ska försöka göra det så att jag vet vad fan jag talar om. Kanske framför pjäsförfattarna tesen att för att minska trångboddheten i landets förorter så kan vi inte hälla in mer människor i ett system som uppenbarligen är paj. Men. Fan tro’t. Rop om mer resurser är en rimligare gissning.
Jag undrar i mitt stilla sinne: får svensken aldrig nog? Oavsett om han heter Sven och är född i Grums eller Aisha och är född i Trelleborg? Det verkar inte så. För varje bombdåd, för varje skottlossning, hukar vi oss allt lägre bakom tevekannan. Vad vet vi, simpla bondsöner- och döttrar, kreti och pleti, Knoll och Tott, om vad allt detta vansinne beror på? Platt intet. Det är såna som Jerzy och Göran som vet. Charaden måste fortsätta. Allt beror på socioekonomiska faktorer. På utanförskap. På klass. Allt som behövs för att motverka barbariet bland ”unga vuxna” är fler kamratstödjare på den lokala fritidsgården. Helst inte gänganslutna sådana, men om inga andra finns… tja, då är det ju bättre än inget. Ni vet, det där med förebilder och så – det är viktigt! Vilka förebilder har svenska journalister? Glen Greenwald? Aldrig hört talas som. Harris Faulkner? Ännu en vit medelålders man? Bah! Magda Gad däremot. Hon är bra. Hon fyller en funktion. Hennes reportage från olika krigshärdar runt om i världen hjälper oss att sätta saker i rätt perspektiv:
”Vi har det ändå ganska bra här hemma när man tänker efter!”
Såg förresten att Magda sa i en intervju att hon tänker tillbringa sin ålders höst i öknen. (Inte den svenska). Hon tänker sitta där och dricka te och titta på solnedgången helt för sig själv. Så hon har, med andra ord, inget skin in the game. Hon tänker dra. Sverige är inte exotiskt nog. Men vi som vill bo kvar i vårt hemland…? Vi som älskar Höga Kusten, Österlen, Klarälvdalen, Fryksdalen, Listerlandet, Storsjöflaket, Skuleskogen, Stenshuvud, Muddus, Rapadalen, Offerdal med mera… vad ska vi göra? Ska vi stå här som fån och se hur våra experter, journalister, chefredaktörer, poeter, forskare och politiska förståsigpåare spelar dumma i huvudet och hävdar att Sverige är tryggare än någonsin och att 12-åriga kontraktsmördare och bombutbärare är ”allas vårt ansvar” att tala tillrätta?
Tydligen.
Vi ska fortsätta lyssna på fokusförflyttarna som med andan i halsen rusar fram till närmsta mikrofon så fort det skett ett vansinnesdåd, sliter tag i den och ropar att nu är det viktigast av allt att vi inte spelar främlingsfientliga krafter i händerna! Dessutom har bankrånen nästan helt försvunnit! Och alla som kommer till Sverige vill arbeta och göra rätt för sig! Och ingen av de är sjuka och gamla och kräver vård! Halli hallå! Och den senaste snubben som ropade efter gud samtidigt som han knivhögg några oskyldiga turister på besök i idyllen Sverige är säkerligen både psykiskt sjuk och hade en olycklig barndom.
Ni är galna, vet ni det?
Ni som gör så.
Ni är slutligt och oåterkalleligt galna och jag föraktar er från djupet av mitt röda hjärta med vita knutar och lila pelargoner i fönstret.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Jag skulle inte orka utan dina skrifter! Så våga inte ge upp. Jag försöker i det lilla att få människor att förstå vad som händer. Min syster säger, ”Jag förstår inte var du får allt i från, du måste lyssna på de riktiga nyheterna”. I februari när vi hade lite sol och go väder, min syster med gråten i halsen i telefon ”Det är hemskt, i februari ska det vara kallt. Tydligt vad som händer med klimatet, det har aldrig varit varmt i februari”. Håhåjaja, hon är 75 år och det har aldrig varit varmt i februari.
Den monumentala naiviteten, klentänktheten och stoppa huvudet i sandensyndromet hos minst 50% av de jag möter på gatan, i centret, på krogen, i skoterspåret, på hockeymatchen och på systemet.
Där är förklaringen. Det fredsskadade sovande folket. Som låter sig vallas dit flocken skockas.
Skrämmande och på samma gång fascinerande att se hur flockimmunitet verkligen fungerar.