Jag ska medge att jag hajade till när jag såg bilden swisha förbi i Twitterflödet. Fast ganska snabbt tänkte jag: “Det är helt logiskt. Jag borde inte bli ett dugg förvånad.” För SD är inget vanligt parti och har aldrig varit. De har alltid befolkats av diverse märkliga typer. Rättshaverister. Politiska extremister. Våldsromantiker. Partiet har heller aldrig, på central nivå, gjort upp med sitt bruna förflutna. Visst, rötäggen kastas ut efterhand men det verkar alltid dyka upp nya.
Beklämmande.
Ännu mer beklämd blev jag när jag hörde Richard Jomshof stå i plenisalen och förklara att Jimmie Åkesson besökt den aktuella demonstrationen mer eller mindre av en slump och att han, citat:
“Ägnat hela sitt liv åt att bekämpa nazism.”
Really?
Tror Jomshof ens på det han själv säger? Nej, givetvis inte. Och han tror knappast att vi andra tror på det heller, eller att media ska göra det. Tyvärr har SD blivit så pass rumsrena de senaste åren att det – gissar jag – känns pinsamt för journalisterna att vara ofina och ta upp de märkliga detaljerna kring Åkessons uppdykande under två korslagda naziflaggor; på ett torgmöte där en av punkterna dessutom handlade om utrotandet av alla judar, inklusive kvinnor och barn.
Jag tror att de (journalisterna) resonerar ungefär så här:
“Okej, det kanske viftades med en och annan nazistflagga… men… om man lyfter blicken lite handlar ju de här människornas marscherande och flaggviftande om något större. Det handlar om rätten att värna sitt land och att protestera mot den arabiska ockupationen som vissa menar inte är någon ockupation. Men som givetvis är det. Alla fattar. Det är bara att se sig omkring.”
En försvårande omständighet är förstås att det skreks öppet anti-judiska ramsor på mötet:
“Krossa sionismen! Utplåna israel! Judar är skadedjur!” etc.
Till och med den mest inbitna Sverigedemokrat måste fatta att sånt skär i öronen på vanligt folk. Jomshof menar dock att Åkesson aldrig deltog i skanderandet och att han – om han ändå gjorde det – gjorde det av ren artighet för att inte förolämpa demonstrationens arrangörer. Han stod dessutom med händerna i byxfickorna! Såg nästan lite frånvarande ut och jag kan köpa det resonemanget. Nästan. Men när Jomshof vände sig till Magdalena Andersson (s) – efter att hon anklagat hans parti för att flirta med extremister – och låtsades brista i gråt tappade han mig. Det kändes enbart pinsamt. För låg nivå. För billig poäng. Under allas värdighet. En vuxen karl som börjar darra med underläppen och prata om att trettiotvå av Åkessons familjemedlemmar trampats ihjäl på Sweden Rock i somras.
Visst. Det var en fruktansvärd tragedi, men det friskriver inte Åkesson från hans eget umgänge med fascister och judehatare. Det måste gå att skilja de två sakerna åt. Men Sverigedemokraterna är pressade nu och det märks. De har lockat till sig stora skaror väljare som har en, i bästa fall, rudimentär uppfattning om begrepp som demokrati och yttrandefrihet. De rider på en tiger. Kastas de av tigern kan den mycket väl vända sig mot dem och sedan göra processen kort.
Förstår Åkesson detta?
Bryr han sig?
Ärligt talat, jag vet inte men jag vet att Sverigedemokraterna måste börja ta det glödande judehatet i sitt parti på allvar. Det är en stor värld därute. SD:s väljare känner stöd och uppmuntran från Donald Trumps miljontals rabiata anhängare i USA. De är alla besjälade av samma osunda värderingar. De ser sig som en global rörelse där nazister i Sölvesborg och republikaner i Texas förenas av hatet mot allt de betraktar som lägre stående raser. Därför är det viktigare att någonsin för Jimmie Åkesson och Richard Jomshof att hålla rent åt höger och i alla lägen stå upp för allas lika värde. De kan inte både gulla med nazister och stå på judarnas sida – samtidigt.
Det går inte.
De måste, en gång för alla, ställa sig på rätt sida om historien – på den västliga demokratins och parlamentarismens sida. Annars kommer Sverige att brytas i två delar, med vanliga, frihetsälskande människor på ena sidan och judehatande fascister på den andra.
Blod kommer att flyta.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Sjukt bra text. Synd bara att det mest är vettiga människor som läser allt bra du skriver. Den dumma vänstermassan läser fortsatt Lindberg, Sima, Wolodarski och övriga dåras alster och dessutom förstår de oavsett inte ironi:-)
Jag tror att du håller på att uppfinna ett nytt begrepp Jens- ”spegel journalistik ” !!!!! Skickligt grepp!