Dr. Åkesson eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Tidöavtalet.
Att vår nya regering har en god man retar många. Men det hade även den förra. Så nu sluter vi väljare ett avtal, ok? Svär på Karin Petterssons klösbräda: ”Härmed lovar jag att…”
Ni vet den där scenen i Dr Strangelove där Peter Sellers har så svårt att tygla sin högerarm att han till slut måste bita sig i den…? Kanske lite lågt att börja den här texten på det viset men ni fattar. Dessutom är det kul; jag tvingar er att tänka in en annan person i scenen istället för Sellers.
Nej. Inte Johan Pehrson.
Men han är också intressant i sammanhanget. För första gången i sitt korvätande Kronblomliv. Han kommer att få stå där i manegens mitt med jämna mellanrum i fyra (eller åtta) år framöver och försöka förklara hur han kan medverka till att Hédi Fried gråter. Förklara varför han vill att barn ska drunkna på Medelhavet, medan Pourmokthari flyr in i en Säpobil med ett skitnödigt leende. Efter att ha försäkrat det samlade pressuppbådet att hon tycker exakt lika lilla om SD nu som för en vecka sen, med den lilla skillnaden att hon från och med nu måste stå på alla fyra med ett koppel runt halsen och slicka Björn Söders stövlar.
Det kommer att bli en fest.
Inte för Sverige men för alla komiker.
Kommer då samhället att bli bättre eller sämre om det perfida Tidöavtalet implementeras såsom tänkt? Bättre. Helt klart. För vissa. Sämre för andra. Kriminella invandrare kommer att få det tufft. Förhoppningsvis även återvändande IS-mammor och papperslösa galningar som Akilov. Jag vet – vi har våra egna sådana. Theodor Engström är en ”sagopojke” utsänd av Tandfen för att förgöra den elaka draken Annie, etc. Det kanske Akilov också trodde han var, alltså en sagopojke, bara det att Hovrätten inte fick tag i en duglig tolk? Det där med tolkar som felöversätter saker på urdu och bantu är tydligen ett jätteproblem. Det också. Det hotar rättssäkerheten, den lilla som finns kvar. Att tolkarna låter ormet kruper när de tilltalar åklagaren är en sak, men tänk om det de säger låter ormet kruper även för den tilltalade? Hur blir det då? För tvåtusen pix i timmen c/o skattebetalarna?
Så många frågor, så många svar, för den som lusläser den 687 sidor långa servettskiss som nu ligger till grund för regeringens framtida göranden och låtanden. Något få förutom Oísin Cantwell och en handfull andra rättshaverister gör. Vissa svar i avtalet och ambitioner sticker ut på ett sätt som många tycker är ”obehagligt”. Tonen. Språkbruket. Vandeln. Men kanske beror det mer på att vi i åtta år mjukats upp av vansinnigheter som ”Tafsa inte”-armband på svenska (men inte arabiska, tigrinja och dari), knäböjande, gråtande BLM-poliser och myndighetsbroschyrer som vänder sig till ”dig som är gift med ett barn”. (Pedofil låter så hårt.) Vi blev dumma i huvudet kort sagt och nu måste vi tända av från vår dumsvenska ”godhet” cold turkey. Sånt är jobbigt. Jag förstår det.
Jag skulle, oavsett, vilja att högern och vänstern ingick ett avtal från och med nu. Så att vi någongång kan komma ur de nerkörda hjulspåren och fortsätta framåt som nation. Jo, jag menar allvar – säg efter mig nu:
Högern: ”Vi svär, på Gösta Bohmans grav och Carl Bildts blodsöliga oljemiljoner, att inte reflexmässigt avfärda vänsterns oro kring att det faktiskt finns långsiktiga risker med att släppa in ett parti som SD i värmen. De har en poäng där. SD är vad de är och de har –bevisligen– en osviklig förmåga att dra till sig pärhuven som tycker att Hitler var en trevlig typ och att invandrare är att likställa med ohyra. Vi spelar ett högt spel och vi är medvetna om det. Smartare människor än Billström har låtit sig duperas av onda människor. Och bara för att man värnar om fattiga och utförsäkrade är man inte per automatik ”vänsterbliven”. Det är snarare en fin egenskap som borde berömmas. Det ska vi påminna oss själva om under nästa rävjakt.”
Vänstern: ”Vi svär också, på Anders Lindbergs mittbena och Karin Petterssons klösbräda, att inte reflexmässigt dra nazistkortet mot alla och envar som har minsta sakliga invändning mot de tidigare regeringarnas i bästa fall naiva, i sämsta fall iskallt kalkylerande, ”integrationspolitik”. En politik som fyllde våra förorter med hundratusentals outbildade, västfientliga människor som är dömda att gå på bidrag och föda barn resten av livet. Vi fattar: Lamotte och terrorgrisarna som hoppade sönder polisbilar i Örebro går inte att nämna ens på samma dag. Förlåt. Vi drog iväg och från och med nu ska vi försöka vara mer intellektuellt hederliga. Annars förvandlas vi själva de demokratins dödgrävare vi ständigt varnar för.”
Överens?
Bra.
Skaka nu tass på detta, medan Wallerstein installerar dolda mikrofoner runt om på regeringskansliet med sin lilla ridpiska i handen (jo, han har en sån) och Per Bolund vrider ur sina svettiga kalsonger i Jimmie Åkessons kaffebryggare (nej, jag vet inte hur han ska få åtkomst till den – jag bara tyckte att bilden var passande. Sofistikerad rentav).
…och ge sedan den nya regeringen iallafall ett år på sig för att visa konkreta resultat. Enskilda ministrar må vara stolpskott men det är helheten som räknas. Själv kommer jag att följa Regeringen Kristersson lika koleriskt som jag följde den förra ministären – speciellt om det visar sig att den inte lever upp till det förtroende svenska folket gav den i valet. Jag har låga förväntningar men är beredd att sitta i båten. En stund.
Jag gick i samma klass som ett gäng pennalistiska MUF-mobbare när jag var ung och känner en instinktiv olust när jag ser Ulf Kristerssons sardoniska småleende. Men tyvärr: till slut mådde jag lika illa av Morgans skarvande och schackrande med sanningen; hans skamlösa fördömande av andra som rasister samtidigt som han själv flirtade med ”främlingsfientliga” väljare. Jag fattar att den nya regeringen tycker att frivilliga allmosor i grunden är en bättre idé än väl utbyggda transfereringssystem. Men S… god damn it… ni tappade mig. Ert opportuna samarbete med MP, er kapitala oförmåga att markera mot religiös extremism, era patologiska oförmåga att erkänna era misstag och istället försöka få det till att ”vi” (alla) har varit naiva…
Till slut blev det för mycket.
För övrigt tror jag att Gunnar Strömmer har potential att, på sikt, bli en lika illa omtyckt justitieminister som Morgan Johansson. Inte för att han är lika kass utan för att Johansson & co lämnat en sån ouppklarbar jävla röra efter sig att Strömmer inte har en sportslig chans att någonsin komma på plus. I takt med att skjutningarna och bombdåden fortsätter kommer folk att ledsna på hans förklaringar, oavsett hur rimliga de är. Orättvist, men sådan är politiken.
Regeringens Gode man SD sitter på styråran för att använda en klassisk Löfvensägning. Kanske kan det bli bra ändå; kanske till och med bättre än om borgarnas andre gode man, Svenskt Näringsliv, fått rycka i strypkopplet helt på egen hand.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Som vanligt kommenterar Du utan spärrar vare sig åt höger eller åt vänster. Det är underhållande, omruskande och säkert nödvändigt, tror jag, även om jag är borgerlig in i själen. Det är något aftonbladet.se borde ta efter. Förr - innan valet - sparkade de både vänsterut och högerut. T.o.m. jag, som befinner mig på högersidan, hade glädje av krönikorna på denna sossetidning. Nu har de fullt upp med att brunmåla. Oerhört tjatigt.
Widar Andersson som är en klok sosse sa något i stil med "När S ägnar sig åt reformer för vanligt folk som jobbar och sliter och samtidigt är konservativa när det gäller tex. invandringen då trivs S bäst." Hade man gjort så hade SD i stort sett inte funnits, kanske 5% eller så. Möjligen var Magdalena Andersson på väg åt det hållet. Men vem vågar chansa, så länge MP finns med så finns det en fullkomligt livsfarlig bomb i parlamentet. Själv röstar jag höger av ideologiska skäl (SD är inte höger). Trots mina åsikter kan jag leva med den typ av S som Widar A representerar, ganska väl faktiskt.