Ange alla som röstar på SD.
Förslaget på en ”angiverilag” retar många: ”Ingen människa är illegal!” Men är det så enkelt? Är du säker på att du aldrig själv skulle ange en person?
Det kan låta som en billig poäng, det där med att ange SD:are, men ha tålamod så ska jag utveckla min tanke. Många är upprörda över den föreslagna ”angiverilagen” som bl.a. syftar till att rapportera s.k. papperslösa till myndigheterna. Låt mig ge dig två scenarion, fundera sedan på hur du skulle reagera om ansvaret var ditt:
Du är doktor (eller sjuksköterska) på en akutmottagning någonstans i Stockholmstrakten. Du får in en man som klagar över huvudvärk och tryck över bröstet. Du kontrollerar hans blodtryck och lyssnar på hjärta och lungor med stetoskop. Samtidigt ställer du olika kontrollfrågor till mannen. Han talar ingen svenska, men på engelska kan du göra dig förstådd. Det som först verkar ha handlat om en fysisk åkomma visar sig handla om panikångest. Mannen berättar att han har planer på att mörda människor. Oklart varför men han lider av tvångstankar. Han fantiserar om att hyra eller stjäla en lastbil och sedan köra den Drottninggatan fram för att på så sätt döda så många oskyldiga som möjligt. Mannen befinner sig illegalt i Sverige. Han saknar både personnummer och bostadsadress, säger att han bor hos vänner tillsvidare.
Rapporterar du till polisen?
Du är lärare. Du har en tioårig, ”papperslös” flicka från ett annat land i din klass. Flickan verkar orolig och tyr sig till dig på raster och efter skoldagens slut. Hon vill inte gå hem. När du frågar vad som tynger henne berättar hon att hennes pappa är våldsam och beter sig konstigt. Han är arg på Sverige. Han säger att han hatar kristna och att Sverige säljer vapen till diktaturen i hans hemland. Han tänker stjäla en lastbil och köra över så många svenskar han kan.
Rapporterar du till polisen?
Det här är två extrema exempel, men de ställer frågan om ”angiveri” på sin spets. Alla är (mer eller mindre) överens om att vi inte ska ha ett växande skuggsamhälle. De flesta verkar också tycka att vi ska ha en reglerad invandring och att den som vill bosätta sig i Sverige/söka asyl här måste underordna sig något slags process. Man kan inte ”smita före i kön” genom att komma hit och sedan undanhålla sig myndigheterna. Ändå gör många det. Enligt beräkningar (från 2010) finns det runt 35 000 människor i Sverige som är ”illegala” eller ”irreguljära” som vissa kallar det. Gissningsvis har den siffran ökat på tretton år och frågan infinner sig: hur ska vi, rent praktiskt, bekämpa detta skuggsamhälle? Vad säger vi till dem som söker asyl på laglig väg? Ska de stå tillbaka för att det finns de som tränger sig in i samhället – och välfärden – utan att berätta vilka de är och vilka avsikter de har med att komma till Sverige?
En samvetsfråga.
Är det förresten okej att peka ut ovaccinerade? Eller människor man anser tillhöra fel politiskt parti? De flesta svarar nog nej på den frågan, men kanske tänker man annorlunda på sin kammare.
I Östersund går kommunledningen, med Effie Kourlos (c) ut med att man motsätter sig den föreslagna lagen eftersom den bl.a. tros kunna inverka på kommunens rekryteringsprocesser. Man målar upp ett scenario där barn inte kommer att våga gå till biblioteket och där ”gravida blir utan behandling”. Man menar att risken med en eventuell lag kan göra att ”skuggsamhället växer”.
Vad är det då socialdemokrater, centerpartister och andra ser framför sig som alternativ? Ett samhälle där människor utan ID-handlingar, människor med falsk identitet, människor som kanske är efterlysta i andra länder, ska kunna delta i det svenska samhällsbygget och ta del av vård och transfereringssystem precis som den som är född här? Hur exakt? Fast som en permanent specialgrupp? En grupp som står med ena foten i samhället och den andra utanför?
Inga svar ges.
Kalla mig cynisk, men jag tror att Centern i Östersund (och även andra centerpolitiker runt om i landet) ser ”angiverilagen” som ett sätt att profilera sig i debatten. Partiet håller just nu knapp styrfart i opinionsundersökningarna Muharrem Demirok kommer aldrig att återhämta sig efter den fatala ”gör nåt med pinnar”-intervjun i Aftonbladet i våras. Han är bara en rebound i väntan på nästa ”riktiga” partiledare. Plus att väljarna inte vet vad de ska identifiera själva partiet med: Skolan? Jordbruket? Skattepolitiken?
Det fick bli asylfrågan. Igen. Alltså den fråga som bidragit till att Centern i SVT:s senaste gall up befinner sig under riksdagsspärren. Bör vi oroas över detta? Tja… som engelsmännen brukar säga: ”It’s your funeral”. Det är kanske intressantare att fråga sig varför socialdemokraterna ställer upp på detta spektakel? De vet mycket väl att det måste göras något åt det så kallade ”skuggsamhälle” som växt både stat och kommuner över huvudet. De vet att Sverige måste signalera kraftfullt till omvärlden att vi inte är ett land till vilket man kan komma och sedan gå under jorden – samtidigt som man tar del av välfärden.
Jag återkommer till detta i nästa post. En bortglömd intervju, sedd av ytterst få, där dåvarande migrationsminister Morgan Johansson verkligen tar bladet från munnen i asylfrågan.
Tills dess:
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Bra skrivet, och vem äger narrativet. Varför heter det "angiverilagen".
Var det inte advokatemma, Fritzon mm som brukade ringa folks arbetsgivare efter twitter och få dem avskedade?
Vad f-n är det och är inte det angiveri på ett väldigt fult sätt?
Bra exempel du ger. Enda sättet att ruska om folk och få dem att vakna. För drygt ett år sedan läste jag att Räddningsmissionen hjälpte en papperslös, icke-svensktalande kvinna till att få cancervård. Andra i kön fick alltså backa. Samma förlopp i en kommun, där nyanlända kvickt behövde få en bostad. Flera hundra i bostadskön, som var nära att få ett hem, hamnade långt ner på listan.