Alla fel, Annie.
Centern överlever inte fyra år till med Annie Lööf som partiledare. De gjorde ett katastrofval. Tappade landsbygden, tappade markkontakten. Men förstår ens den uppburna partiledaren detta?
När dammet lagt sig står det klart att Centern gjort ett katastrofval. Inte minst i Jämtland/Härjedalen. Traditionellt sett ett mycket starkt centerfäste. Valmyndighetens statistik torde få blodet att isa sig i partiledningens ådror. Ragunda minus sex. Krokom minus åtta. Härjedalen minus åtta. Åre minus elva. Bräcke minus tretton. Etc. Resten av landet bjuder också på obehagliga överraskningar för Annie & co. De backar fyra procentenheter i Annies egen hemkommun Värnamo. I Jönköpings län tappar man i tio av tretton kommuner. Minus sex procentenheter på Gotland och som det ser ut just nu tappar man därtill mellan sex eller kanske t.o.m sju mandat i Riksdagen.
Fast tanken på vem som ska berätta för Annie att hon måste kliva åt sidan är antagligen värre för hennes underhuggare. Det kommer att bli som i det berömda filmklippet med Hitler i bunkern; Michael Arthursson, Martin Ådahl och Anders W Jonsson som Keitl, Jodl och Krebs; resten av Riksdagsgruppen ängsligt lyssnade utanför den stängda dörren medan Annie dampar loss:
“DET HÄR SKANDAL!!! VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT NÅT FÖR MIG!!! JAG KRÄVER SVAR!!!”
Eller vad tokstollan nu kan tänkas skrika.
Hon gick till val på löften om “minskad rasism” – i världens minst rasistiska land. Hon satsade allt på en fråga som få vanliga svenskar – inklusive utlandsfödda – ser som något större problem. I alla fall inte på konkret nivå. Totalt hjärnsläpp med andra ord. Men i sin iver att bygga en image som god och human människa tappade Lööf bort både sig själv och sitt parti. Det var viktigare att lyfta fram den egna moraliska förträffligheten än att kavla upp ärmarna och på riktigt försöka förstå frågor om segregation, kriminalitet och trångboddhet på platser som Borlänge, Kramfors och Örebro. Gängskjutningar är inte längre ett storstadsfenomen. Gängen finns över hela landet, liksom islamisterna. Men såna frågor är tabu för Centerpartister att tala om; annat än i ytliga ordalag. Att peka på invandringsgrelaterade problem har under Lööfs fögderi blivit synonymt med “rasism”. Ungefär samma syndrom som när man under Reinfeldts tid inte fick säga ”volymer” i Moderaterna. Kritik mot islam sorterar också under den rubriken: rasism. Logik existerar inte. Ej heller bildning och street-smartness och så kan man kanske hålla på när man backas av ett av Europas – världens – rikaste politiska partier. Ett tag. Dock inte i längden.
Dessutom har Annie sett till att omge sig med träskallar som Martin Ådahl. Säkert en trevlig person privat men när det gäller politik och opinionsbildning… en utpräglad träskalle. Det finns inget snällare sätt att säga det på. Den som undrar vem kronprinsessan Linda Modig är kan med fördel leta reda på det gamla God Ton-avsnittet med Hanif Bali och Per Lindgren där Per berättar om sitt bisarra möte med denna stridbara kvinna. Om bara hälften av det han berättar är sant är det häpnadsväckande. Det ligger alltså mer galenskap i pipeline inom Centern om nu Annie Lööf, mot förmodan, skulle avgå eller avsättas. Fast det stora problemet för Centern är förstås den interna rövslickarkulturen.
Så här kan det se ut när partikamrater stöttar henne efter valförlusten:
Snällt i korta loppet men idiotiskt i det långa. Förnekelsen är total. Och utbredd. Därför misstänker jag att det kommer att ta tid innan polletten trillar ner hos Lööf själv. Det kommer att vara som när The Phantom Menace hade premiär 1999 och blev sågad sönder och samman av kritikerna. George Lucas medhjälpare gömde de värsta recensionerna för honom för att han skulle “slippa se”. Ingen bra taktik. Någon borde sätta sig ner med Annie och säga: “Tåget har gått. Du tänkte fel och det är okej, man får misslyckas. Men det är dags för någon annan att ta över nu. Annars kommer du att köra oss i botten totalt.”
Annie påstår att hon vill vara “brobyggare”. Vad nu det betyder. Ingen vet. Vad betydde MP:s “stigfinnare”? Inget. Snömos. Infantilt snömos. Och Annie är – tyvärr – ingen enande kraft. Varken i sitt parti eller för Sverige. Hon är en splittrare. En rasismofob. En högst medioker politiker som under en period lyckades locka till sig “liberala” unga kvinnor med akut värdegrundsdille, människor som varken läst Ayn Rand eller John Locke. Eller Orwell. (Kanske inte ens Läckberg.) Samt en och annan pedofil. Kanske är det taskigt av mig att hela tiden dra upp det spåret men Annie och hennes partiledning har inte hanterat fenomenet särskilt bra. För det mesta har de försökt tiga ihjäl det och för varje ny C-man som ertappats med ett osunt intresse för barn (eller för pedofiler i sig) har legenden om Centern som ett “peddoparti” vuxit. I dag är det ett självgående meme. Här för att stanna. Här för alltid. Det kommer aldrig att försvinna, hur många handhjärtan partiet än gör på Instagram, och sånt fattar inte Annie. Varför? Jo, för att hon är högst medioker. En medioker narcissist. Den som tvivlar får gå tillbaka och titta igenom hennes YouTube-kanal. Inte minst hennes “reaktionsvideo” på sig själv.
Den har inte åldrats väl.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Jag tappade allt förtroende för Annie i samband med FRA omröstningen.
Hon stod i talarstolen och jämförde sig själv med Dagny Taggart från "Och världen skälvde", som hon påstod var en av sina idoler.
Det går inte att få en tydligare diagnos på malignt narcissism än så.
Det blev inte precis bättre när hon 5 minuter senare sålde ut alla sina principer och röstade för FRA lagen.
Jag lyssnade till presentationen och Annies inledning i lördags i Stockholm. Rad ett (presentatören): rasism, rad två (Annie) rasism. Och hela Sverige har tackat henne för det när hon rest runt. Mäns våld mot kvinnor (odefinierat, ingår pedofili?). Sen gick vi. Både Annie och Märta har grandiosa självbilder där deras 5-6% omfattar hela Sverige.