Jag skickade en enkät till medarbetarna på Uppdrag Granskning häromdagen. Enkäten handlade om vithetsnormen på deras redaktion. Och om mansdominansen. Det visade sig att mina uppgifter inte var helt aktuella – UG:s hemsida behöver (enligt UG själva) uppdateras, men den ligger där till offentlig beskådan och fram tills nu får man utgå från att den vid någon tidpunkt varit aktuell.
Några av er undrar kanske varför jag utsätter just SVT för den här enkäten? Är det för att jag “hatar” public service? Drivs jag av ”hämndbegär” för att de ibland behandlat mig kasst när jag jobbat åt dem eller när de intervjuat mig? Jag vet att det finns de som bestämt sig för att det är min enda drivkraft, fast de som läst Aron Flams och min bok ”Älskade Public Service” vet att så inte är fallet. För de som inte gjort det (det vill säga de flesta av er) är ett förtydligande på plats: SR/SVT/ UR är ett av Europas största mediehus. De har enorma tillgångar till sitt förfogande. Dessutom är de skattefinansierade. Det är rimligt att de, med jämna mellanrum, granskas, speciellt när de håller sig med en egen redaktion av professionella granskare. Landets största. Min enkät kan säkert uppskattas som fräck, men i en tid då alla delar av samhället nagelfars utifrån ett köns- och etnicitetsperspektiv är det inte trovärdigt att vi hoppar över SVT. Speciellt inte när de själva granskar andra aktörer inom exempelvis näringslivet enligt nedan fastslagna parametrar.
Här är det alltså en av deras högsta chefer, Ulf Johansson, som redan 2015 reder ut begreppen kring vikten av att granska hudfärg/etnicitet. Hos andra. Artikeln skrevs efter att SVT fått kritik för att man blandat in begreppet hudfärg i en granskning – Ulf Johansson stod på sig och förklarade::
Sammanfattningsvis kan man utläsa att det 1) är viktigt att det finns ett visst antal människor med utomeuropeisk bakgrund i styrelserna på våra stora börsbolag och att det 2) är viktigt att offentligt granska arbetsplatser med hög status och stort inflytande på samhället. Så jag tog SVT på orden och hörde av mig till dem med mina frågor:
Den ende av de tjugosex tillfrågade som svarade var UG:s ansvarige utgivare Axel Björklund. Han svar lyder:
Att Björklund skriver att Uppdrag Granskning har som ”ambition att kunna utföra arbetet” är bra, även om de flesta av oss nog har den ambitionen. Björklund skriver också (om jag tolkar honom rätt) att SVT värderar kompetens framför kön och ursprung. Och att de själva inte ”räknar eller graderar hudfärg på individnivå”. Det är också bra och rimligt. Om det inte vore för att vi andra ska granskas efter just dessa kriterier.
Det är tveksamt om Investor brydde sig särskilt mycket när SVT hoppade på dem om begreppet ”diversity washing”2021… de skrockade nog mest överseende åt kommunisterna på SVT och deras tafatta försök att sätta dit kapitalet. Min poäng är att public service, än en gång, riktade sina bannstrålar mot andra än sig själva. Ekonomiprofessorn Susan Harmeling sa f.ö. så här till SVT:s Ekonomibyrån i det aktuella inslaget:
”Företag gör en massa uttalanden men vidtar inga meningsfulla åtgärder.”
Hon menade troligen storfinansen (hon också), men analysen är applicerbar även på public service och den etniska sammansättningen i, exempelvis, deras egna styrelserum. Just den aspekten tas dock inte upp av SVT och på ett sätt kan jag förstå dem. De vet hur infekterat det blev när SR fick ett internt BLM-uppror på halsen för några år sedan. Det var då Cilla Benkö gick ut och erkände att Sveriges Radio ibland rekryterar personal efter etnicitet/hudfärg. Något som, i specifika scenarion, skulle kunna strida mot diskrimineringslagstiftningen. Man får ju inte välja bort någon p.g.a hudfärg, inte ens om den personen är vit. Man får heller inte premiera någon för att den personen är icke-vit.
Jag skickade artikeln med Ulf Johanssons förklaringar kring hudfärg till Axel Björklund för att få en reaktion. Axel uppmanade mig att kontakta SVT Nyheter direkt med mina frågor eftersom Uppdrag Granskning och SVT Nyheter enligt hans sätt att se det är separata redaktioner. Jag kontrade med frågan: ”Är ni inte samma företag? Arbetar ni inte efter samma värdegrund?” Svaret borde vara ett otvetydigt ja eftersom SVT:s värdegrund finns tydligt angiven på deras gemensamma hemsida:
…och så som UG:s hemsida ser ut i sitt nuvarande skick är det väl tveksamt om deras redaktion ”speglar hela Sverige”. Vilket kanske är bra – vad vet man? Det är svårt att se hur redaktionen skulle gagnas av att den fylldes ut med människor som pratar dålig eller ingen svenska, anser att familjens ”heder” trumfar svensk lagstiftning eller har kopplingar till kriminella nätverk. För att ta några fördomsfulla exempel. Eller så skulle SVT då få värdefulla ingångar i miljöer som välbeställda DN-prenumeranter annars inte har tillgång till.
Apropå ”management by fear”: när UG granskade den s.k “alt-right”-rörelsen för några år sedan fanns en intressant passage i en av koncernens webbtexter. Så här stod det:
Den där passagen avser alltså inte de uthängningar (med vidhängande hat/hot) en politiker kan råka ut för efter att SVT och Uppdrag Granskning kommit och knackat på. Som i fallet med kommunalrådet Marie Dahlin i Värnersborg. Ni vet, hon med “Sverige behöver raketbyggare”. Dahlin blev en visa i ”alternativmedia” efter sitt aningslösa framträdande i statsteve. Hon ställde upp helt frivilligt på att intervjuas, men effekten för ”demokratin” blev densamma – hon blev uthängd på nätet. Hatad. Hotad. När jag frågar henne om det i efterhand menar hon att SVT klippt intervjun med henne på ett oschysst sätt. Det är lite svårt att se hur, men det är hennes åsikt. (Som en bisarr knorr på historien fick Dahlin senare gå efter anklagelser om “sexism och rasism”.) Bortsett från allt detta är det intressant att SVT förmedlade åsikten att alt-right-rörelsen skapade antipatier mot folkvalda politiker – än en gång handlade det om hur andra beter sig, ett återkommande tema i public service-sammanhang: flisan i broderns öga, bjälken i det egna.
Som av en slump rapporterar Samnytt just när denna text skrivs att SVT publicerat en problematiserande film om en folkhögskola som lyckats spela in en ”för vit” reklamfilm. Intressant ämne. Fast ännu intressantare hade det förstås varit om SVT även problematiserat kring exempelvis sina egna bolagsstyrelsers, eller för den delen, redaktioners etniska och kulturella sammansättning.
Jag är den förste att erkänna att jag tycker att många av UG:s granskningar genom åren varit sevärda. Till exempel den om ”transbarnen” och givetvis det klassiska Valstugereportaget med socialdemokraten som fick se sig själv på film, sägandes rasistiska saker, och sedan med rak rygg hävdade: ”Det där är inte jag.” Sen har det säkert varit en del mindre lyckade reportage också, men eftersom Uppdrag Gransknings resurser är oändliga, i ett långt perspektiv, kan de tillåta sig både ett och två och tre felsteg. För en SVT-anställd kommer lönen in på kontot den tjugofemte varje månad, nästan oavsett hur dålig man är eller hur lite man presterar.
Hur får man jobb på deras mest prestigefyllda redaktion? Ja, att vara vit och man verkar fortfarande vara den viktigaste egenskapen. Röstar man vänster och bor i villa eller bostadsrätt är den statistiska chansen antagligen ännu större att man landar ett lukrativt livstidskontrakt. Enligt ansvarig utgivare Axel Björklund har Uppdrag Granskning en ”väldigt flytande redaktion”. Det som på ytan ser ut som mansdominans och brist på utomeuropeiska medarbetare beror enligt honom på en dåligt uppdaterad hemsida. Han försvarar sig också med att Uppdrag Granskning är en ”enskild mindre redaktion” och spelar därmed ner betydelsen för vad som i själva verket är Sveriges mäktigaste medieredaktion. Samtidigt som han förklarar att man under ett år har ”över 100 medarbetare” som på olika sätt arbetar för den.
På en fråga om han har några tips till grävande reportrar som har svårt att få makthavare att svara begripligt på jobbiga frågor uppmanar han mig att vara envis.
Jag ska ta honom på orden.
Vi återkommer till UG. Längre fram.
EDIT: Henrik Bergsten, SVT, skriver: ”Såg min bild på din sida med massa UG-folk. Men jag jobbar inte på UG sedan sommaren 2022, så du får gärna ta bort bilden.”
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Att vara vänster är att ljuga. Det är helt utmattande faktiskt, och då är jag inte ens inblandad, endast åhörare.
Det finns inga kön, men ett är bättre. Ett är överordnat, men vi förstår inte hur. Patriarkala strukturer, men utan patriarker eller strukturer. Det är inte konstigt för det finns våldtäkter utan våld. Det finns inga raser, men gunåde den som är vit! - för den är överordnad och förtrycker alla med sitt aggressiva skinn. Vi vill att alla ska vara färgblinda, men räknar varje oförrätt som bleka utsätter pigmentstarka för. Vi vill ha kvotering efter kompetens, så att ju mer kvinna (o-man) eller brun (icke-vit) desto högre kompetens. Mest kompetent och jämställd är myndigheten JämO för där arbetar endast vaginabärande identitetsplattformar.
Viktigt att granska granskaren.