Lennart Hyland har skrivit förordet. Carl-Adam Nycop epilogen, så det är inte kattskit detta. Jag vet inte vem som först kläckte idé att föreviga landet Sverige och dess befolkning i en fototävling och senare: en fotobok, men det spelar mindre roll: ett intressant tidsdokument blev det.
Många av bilderna föreställer arbetande människor. Och med “arbete” menar vi då kroppsarbete. Året var 1970 och Sveriges Radio hade – precis som nu – en politisk agenda. Den som misstror mig på den punkten kan med fördel läsa Jan Scherman som ifjol, i en debattext i Aftonbladet, förklarade faran med att låta Sverigedemokrater sitta i Sveriges Radios stiftelses styrelse. Den politiska kopplingen mellan den styrelsen och SR och SVT utgör – för att använda Schermans egna ord – “ett rakt rör”.
…och i logikens namn borde detta förhållande gälla även socialdemokratiska, liberala och kommunistiska styrelsemedlemmar.
Men hursomhelst – det är ett sidospår.
Tillbaka till praktutgåvan “Svenskar”.
Vi har ju fått lära oss att Sverige “alltid” varit ett invandringsland. Ni kanske minns när “forskare” vid Uppsala Universitet “upptäckte” att vikingarna använt sig av arabiska skrivtecken och skrivit Allah baklänges på vissa konstföremål?
Det där avslöjades väl, mer eller mindre, som en tokig islamomanibluff, men narrativet lever kvar; Sverige har egentligen aldrig funnits. Allt kom utifrån. Därför är det intressant att se hur Sveriges Radio så sent som 1970 visade upp en bild av ett helt kritvitt Sverige. Vän av ordning undrar: var det verkligen så…? Fanns det inga svartmuskiga medborgare att ta med? Inga 13-åriga kontraktsmördare med rötterna i Syrien eller Somalia? Inga arabiska balkongklättrare? Inga regimtrogna eritreaner?
Jo, det finns faktiskt några samer med i boken, men de är vita så det får sägas hamna inom felmarginalen. Strunt samma. ”Svenskar” fungerar ändå, tro’t den som törs. Den rymmer många fina foton; vardagliga bilder som visar Sverige som det en gång var: stillsamt, plikttroget och för det mesta tämligen odramatiskt.
Här ser vi två svenska arbetarmän. Män som med sitt livslånga slit la grunden till både P3, Ibn Rushds och Genussekretariatets vidlyftiga budgetar.
Frid över deras minne.
…och här: fler (sannolikt) heterosexuella män som genom sin rasism mot svarta kroppar på 1930- och 1940-talet gör så att afrosvenskar år 2023 knappt kan få jobb i en reklamfilm för IKEA, SJ, Telia, Halebop, El-Giganten, MediaMarkt, H&M, Postkodlotteriet, Clas Ohlson, Kapp-Ahl, Lindex, Bling, Blong, Pling, ICA och liknande företag.
…jodå, ett och annat fruntimmer fick också vara med…
Skämt åsido: det här är en väldigt fin utgåva. Den skildrar vårt fina och generösa folk som det inte för alltför länge sedan såg ut. En osentimental exposé över de människor som med blod, svett och tårar byggde det välstånd Reinfeldt, Andersson, Lööf, Dadgostar, Stenevi m.fl. vill ge bort till islamister, kriminella och (i bästa fall) en och annan autentisk krigsflykting. Den senare kategorin har jag inga problem med, nota bene, speciellt inte om det handlar om kvinnor och barn. Men jag vill inte att en enda krona av våra gemensamma skattemedel ska gå till individer som Salwan Momika, Rakhmat Akilov, Damir al-Ali (våldtäktsmannen som fick +800 000 i skadestånd) Mohammed Amana (den knivhuggande balkongmannen), Abubaker Mohamad Awad (Tommie Linds mördare) Amir Amiri (Helga Stenmarks mördare) och Eliud Njugina. Vi har nog med hemodlade kriminella, helsvenska idioter i detta land. Vi behöver inte importera fler från Afrika och Asien.
Det skulle f.ö. koras en vinnare i den här fototävlingen. Längst ner på sidan ser du den bilden, tagen av Curt Larsson i Hallstavik. Carl-Adam Nycop, ordförande i tävlingsjuryn, faller för att den visar en “trevlig familj” (helvit) …i sin båt.
“För mig är detta svenskar”, skriver han i juryns motivering, helt odramatiskt. Det är lite uppfriskande. Man ställer sig frågan: hade det funkat idag? Utan att svenska BLM, Miljöpartiet och DN:s ledarsida krävt Nycops huvud på ett fat? Nej – och SR hade såklart heller aldrig släppt fram en sådan bild – eller åsikt – till att börja med. Givetvis skäms man retroaktivt över att man en gång lät trycka denna obehagligt nationalistiska pamflett. Fick man bestämma skulle alla exemplar samlas in och vräkas ner i närmsta glömskehål. Fort som ögat.
Eller som Östersundspostens chefsideolog Stefan Nolervik en gång skrev i en kommentar till en – i hans ögon – alltför ”vit” turistbyråbroschyr:
“Var är alla brunögda?”
“Var är kebabgubben?”
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Kollar alltid på hur många hjärtan Du får. När Du skriver om invandring och vad den gjort med Sverige får Du flest. Det är detta ämne som engagerar mest. Som vanligt tar jag upp detta ämne när jag träffar folk jag är bekant med. Vänner vet jag redan vad de tycker. Fortsätter jag framhärda mina åsikter kommer vänskapen att ta slut helt och hållet. Vi har fått övergå till att kommentera vädret. Kommer snart att vara villig att klippa tråden för gott. Det är inte bra för blodtrycket att fortsätta. Hursomhelst, med dem jag endast är bekant med, så får jag svarta ögon när jag för på tal hur Sverige ser ut idag. Det hjälper inte att jag kan berätta om nära kollegers självupplevda situationer. Så längre har vi inte kommit med "SD-skräcken". Möter aldrig någon som säger, att jag har rätt i mina uttalanden. Därför hyllar jag regeringen som kör hårt med att sätta stopp för islamisering av Sverige.
I detta sammanhang skulle jag kunna berätta om min morfars far som lade en av Skandinaviens största tjärdalar. Utvann över 800 fullstora tunnor tjära, fraktade dem ner till Piteälven för vidare flottning ner till Piteå där de lastades på båt och fraktades till Stockholm. Allt detta tillsammans med hårt arbetande folk från trakten. Men det behöver jag inte, för jag kan min historia och vet mitt ursprung. Där finns tryggheten och vetskapen om hur Sveriges välstånd grundades.