Vem är ”sexchefen” på Aftonbladet?
Hoojas identiteter avslöjades av den stora kvällstidningen med hänvisning till att de är ”makthavare”. Ryktet säger att AB nu gräver i Stoppa Pressarnas skandalskriverier om den mäktige ”sexchefen”.
Jag utgår från att ni inte läser Stoppa Pressarna – Daniel Nyhléns satirsajt där skandaler – verkliga som påhittade – basuneras ut med rubriker och bildtexter som ibland är stor humor, dock oftast bara elaka och plumpa. I vilket fall: i två års tid har den mystiske ”sexchefen” på Aftonbladet varit en återkommande nyhet på denna sajt. Rapporterna om den framgångsrike chefens framfart på Stockholms innekrogar och hos det täcka könet har varit häpnadsväckande. Han har utmålats som en omättlig sybarit, ständigt på jakt efter nya erövringar.
I branschen har alla vetat vem som åsyftats, men man har valt att låtsas som att det regnar, dels av barmhärtighetsskäl, dels för att man är rädda för att den som ger sig på Daniel Nyhlén kan få sitt liv förstört. Nyhlén drar sig inte för att sprida ut vansinniga rykten om folk och den som börjar gräva i hans ekonomi och sexliv skulle med stor sannolikhet få ett helvete. Som exempelvis den aktuella ”sexchefen” på Aftonbladet. Det är oklart varför Nyhlén hatar just honom så mycket, men kanske rör det sig om något helt banalt; ett triangeldrama där Nyhlén blev brädad eller liknande. Eller så retar han sig bara på vad han uppfattar som Aftonbladets institutionaliserade dubbelmoral. De flesta avfärdar gissningsvis Stoppa Pressarnas skriverier med ett trött: ”Inget att bry sig om, Nyhlén är psykiskt sjuk”. Medan andra tänker: ”Mhm… jojo… ingen rök utan eld…”
Jag intervjuade den aktuelle sexchefen redan våren 2022. Han ringde upp mig efter att jag sökt honom och hans kollegor på Aftonbladet för att kolla den eventuella sanningshalten i historien. Han var ganska dämpad minns jag, tyckte av förståeliga skäl att hela historien var jobbig samtidigt som han hade svårt att ta den på allvar. Enligt honom är allt Nyhlén skriver om honom påhittat. Det handlar om nån form av obegriplig vendetta. Men historien är en snackis, likväl, inte minst bland journalister i huvudstaden. Lite som Hoojas identitet varit en snackis. Aftonbladet beslöt sig, apropå det, för att outa popgruppens identiteter eftersom de, enligt tidningens ställföreträdande ansvarige utgivare Martin Schori, är en form av ”makthavare” i musikbranschen. Det är ett resonemang man, iallafall delvis, kan sympatisera med. Makthavare ska granskas.
Så här bemötte f.ö. Schori kritiken efter avslöjandet av Hooja:
”…medier och artister har olika roller - och agendor. Hoojas roll är att göra - och sälja - sin musik. Vår roll i det här fallet är att skildra, informera, ja även granska populärkulturella fenomen och personer som verkar i offentligheten.”
Verkar ”sexchefen” på Aftonbladet i offentligheten? En bedömningsfråga. Han har varit medlem Publicistklubbens styrelse och sitter även som ledamot i mediernas etiknämnd. Är han ett populärtkulturellt fenomen? Tveksamt. Men definitivt en makthavare. Han har makt när det gäller att hänga ut kända personer för saker som kan bedömas ha ”allmänintresse.” Han och hans tidning har också makt att både hjälpa och stjälpa politiker, företag och organisationer genom att lyfta fram deras förtjänster eller förtiga deras misslyckanden.
Hur är ”sexchefens” vandel? Ni vet det där som invandrare bör se till att ha en god variant av om de vill stanna i Sverige. Och än viktigare: är denna vandel relevant för den som livnär sig på att bedöma andras vandel? Man kan tycka det, rent generellt. Samtidigt är Aftonbladet ett vinstdrivande företag. Om man ska vara krass gör de som de vill. De är samma sorts krämare som den som säljer glass eller hamburgare och i slutändan är det sista raden som räknas, vinsten. Kan man uträtta lite god journalistik på vägen dit – bonus. Men det är verkligen inte grunduppdraget. Grunduppdraget är att tjäna pengar åt aktieägarna. Precis som det är för Expressen, DN och Svenska Dagbladet. Och för den delen: Fria Tider och SamNytt.
Ett intressant tankeexperiment är att fundera på hur Aftonbladet skulle resonera journalistiskt och etiskt om det hampade sig så att den ”sexchef” Stoppa Pressarna tjatar så mycket om är just den nämnde Schori? Skulle AB agera konsekvent och skriva om det då? Det utgår jag ifrån. Det finns ett allmänintresse i historien. Diffust men ändock. Man skulle kunna välja vinkeln: ”Tänk om det Nyhlén skriver faktiskt är sant? Helt eller delvis?” Eller: ”Hur känns det för Martin Schori att bli anklagad för såna här saker? Om än i förtäckta ordalag?”
Oavsett vem sexchefen faktiskt är säger vanligen välunderrättade källor inne på Aftonbladet att det finns personer på redaktionen som vill skriva, enligt Lex Virtanen – allmänintresset är så pass stort – medan andra tycker att det vore både taskigt och illojalt. Skulle Aftonbladet skriva om alla medarbetare som super, knarkar, är otrogna, kollar på olaglig ”pornografi”, har skulder hos kronofogden och beter sig allmänt svinigt skulle de inte ha tid över till annat. Hursomhelst är det här är ett svårt ställningstagande för vilken samvetsgrann journalist som helst. Kårandan sätter käppar i hjulet. Ljuga för mor på julafton? Det vill säga läsarna och allmänheten? Ja! Rakryggat yppa sanningen? Nej!
Vi får se vad som händer framöver. Kommer den mäktige ”sexchefens” identitet att avslöjas? Troligen inte. Journalister är sällan förtjusta i att bli synade i sömmarna. Vad det än handlar om. Sexmissbruk eller återkommande rattfyllor. Faktum är att de hatar det, särskilt om de jobbar på kvällspressen.
Och kanske ännu mer särskilt om det är på Aftonbladet.
I nästa del: Vem är sexchefen på Expressen?
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack för att du gräver Jens!
Du fick med en djup sanning av bara farten i din text: Msm skriver i grund och botten enbart för att tjäna pengar!
Vi vill gärna tro att deras uppgift är att informera oss om det som sker i samhället men det är bara en födkrok!
Något som man inte får glömma i Msms pretentioner på att vara grindvakter i den offentliga debatten! Egentligen handlar det ju om att media vill kontrollera vem som ska lämna ” grind slant ” till ägarna! Och det är stora summor det handlar om i det ”demokratiska samtalet ” - Follow the money!!!