Fredagen den 21 februari 1992 anordnades den första manifestationen med rubriken ”Utan invandrare stannar Sverige”. Det var med anledning av den så kallade Lasermannens härjningar. Lasermannen, för er som är lite yngre, var en tyskättad man – John Ausonius – som under några månader cyklade runt i centrala Stockholm och sköt ner oskyldiga människor för att han tyckte att de hade fel hudfärg.
John var spritt språngande galen.
Under den här perioden besökte dåvarande statsministern Carl Bildt Rinkeby folkets Hus i ett fåfängt försök att lugna den upprörda allmänheten. Statsministern talade om en ”motsatsernas dynamik”. Oklart vad han menade med den formuleringen, exakt, men i en mindre välvillig tolkning: den dynamik som uppstod när Ausonius kulor träffade sina mål?
Jag vet inte.
Spritt språngande galen, han också, i vilket fall.
Hur som helst: ”Utan invandrare …”-tesen löd att om alla invandrare lägger ner arbetet för en timme stannar hela produktionen. Då får svensken se! (per den kollektiva skulden som vi strax ska återkomma till.)
Manifestationen var behjärtansvärd, men kanske inte helt grundad i verkligheten. Visst finns det arbetsamma och kompetenta invandrare. På samma sätt som det finns svenska latmaskar och vita oduglingar. Men att Sverige skulle få totalt motorstopp om alla bruna människor slutade utföra sina sysslor …?
Nja.
Fast i ärlighetens namn: det var nog inte det som var poängen med demonstrationen. Poängen var att protestera mot den ”strukturella rasism” som till slut manifesterade sig i den enskilda privatpersonen John Ausonius. Och apropå det: Var han summan av våra kollektiva, rasistiska synder? Eller var han bara en ensam, psykiskt sjuk galning? Ni vet, som den ensamme galningen vid Prideparaden i Berlin 2026? Eller de ensamma galningarna på Bondi Beach 2025? Eller galningen på Pulse Nightclub i Orlando 2016? Eller galningarna på London Bridge 2017? Eller galningen på Ariana Grande-konserten i Manchester 2017? Eller galningen i Åbo 2017? Eller galningen på julmarknaden i Magdeburg 2024?
”Den ensamme galningen” är ofta förklaringsmodell när det sker en viss typ av våldsdåd. Men Ausonius galenskap fick hela svenska folket bära tillsammans. På samma sätt som vi skulle bära Peter Mangs, Anton Lundin Pettersson (Trollhättan), Rickard Andersson (Örebro) och Theodor Engström (Almedalen). och längre fram, gissar jag, Liam (Carlos) Nebel.
Nåväl.
Att lata svennar röstar ”fel” (d.v.s. på SD) är inget principiellt problem för vänstern – problemet uppstår när bruna människor gör det. En svart eller brun människa förstår nämligen inte sitt eget bästa. Om hon väljer att rösta på Jimmie Åkesson – och inte på S, MP eller VPK – har hon missförstått sin plats i hierarkin. I hela världen rent av. Åkesson vill dem nämligen illa. Han vill utvisa kriminella och papperslösa som sabbar områden där det bor lågutbildade. Han vill att den destruktiva klan- och hederskulturen ska försvinna från Sverige. Han vill att religiösa extremister ska hållas kort. Han vill inte att äldrevården ska vara ett experimentlaboratorium för det allt mer diffusa begreppet ”integration”. Han vill – kort sagt – förstöra för oss alla. Inklusive de dumma babbar som inte förstår sitt eget bästa.
Magdalena Andersson blir så här upprörd när hon tänker på saken.
Och på Simona Mohamsson.
… och imorgon är det alltså valdags, och ska man tro SCB och andra instanser, finns det bruna människor som – på fullaste ansvar – tänker rösta på SD (pun intended).
Vad ska man säga?
Annat än: Herre, förlåt dem, ty de vet icke vad de gör.
Eller för att citera allas vår vän Joe Biden:
”If you have a problem figuring out whether you’re for me or Trump, then you ain’t black.”
Kommer ni ihåg den? När USA:s förre president hasplade ur sig det påståendet till den svarte poddaren Charlemagne Tha God inför valet 2020: “Om du tvekar på om du ska rösta mellan mig och Trump, då är du inte svart!”
Jag tror att Magdalena Andersson nästan skulle kunna undslippa sig något liknande, på en dålig dag, men hittills har hon lyckats hålla inne med fördomarna. För en sån är det ju – om man tror att bruna och svarta, eller för den delen vita människor, röstar på ett visst sätt utifrån sin pigmentering.
Det är tur att det finns journalister. Och helt neutrala, icke-agendadrivna forskare som förklarar hur det ligger till med exempelvis invandringen – och med public service. Jesper Strömbäck vid Göteborgs universitet är en av dem. Så här skrev han 2023 i Borås Tidning – under rubriken: ”Medier måste vara partiska ibland”:
”Medier ska inte vara opartiska när det handlar om demokratin, alla människors lika värde och lika rätt till frihet och värdighet.”
… och eftersom begrepp som ”värdighet” är universella och inte kan laddas med politisk lutning är hans resonemang självfallet vattentätt …
Om public service skriver samme Strömbäck:
” … etermedierna, inklusive public service (ska) inte vara opartiska i förhållande till de idéer och den politik som SD och i allt högre grad regeringen står för…”
Han sammanfattar sin tes:
”Utifrån det här perspektivet är problemet inte att medierna i allmänhet och public service i synnerhet är partiska. Kanske är problemet snarare att de inte är _tillräckligt_ partiska (min kursivering) till förmån för det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde.”
Klart som korvspad.
Universitet och forskning ska vara neutrala – journalistiken får bestämma lite efter behov. Men så kommer också dessa visdomsord från en person som alltid varit noga med att vakta sitt oberoende som forskare. Strömbäck är – till skillnad från många andra akademiker – inte alls lika hopplöst som uppenbart tesdriven.
Tillbaka till SD-väljarna.
De utgör ungefär tjugo procent av valmanskåren. Oklart hur många av dessa som har invandrarbakgrund, men om det bara skulle vara 1 % handlar det om drygt 10 000 människor. Fullt tillräckligt för att hemsöka både Anders Lindberg och Karin Pettersson i deras mörkaste mardrömmar. Frågan är: vad skulle hända om vi gjorde slag i saken och en gång för alla hakade av detta segment från demokrativagnen? Inte bara den där enda procenten utan alla tjugo? Ja, allt skulle förstås bli otroligt mycket lättare. Inte minst för de rödgröna. De skulle kunna renodla demokratin och erbjuda folket en tusenårig fred.
Jomshofs twitter skulle tystna.
Medan Råttfångaren från Hameln skulle visa vägen till de S-märkta valurnorna:
Någon gång i framtiden kanske svarta och bruna människor får välja själva vad de ska rösta på, utan politiska påverkansoperationer. Mer eller mindre subtila. Men dit är det ännu en bit.
Med det sagt.
Oavsett om du är svart eller vit: gör din plikt.
Gå och rösta!
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Lat...? Själv känner jag mig redigt irriterad när jag efter 8h arbete på väg till P-huset möts av ledighetskommittén. Djupt orättvist att mina skattekronor försörjer dessa snyltare från vagga till grav. Jag skall dessutom akta mig så att jag inte blir rånad eller antastad på vägen.
Vi får se om Milhouse lyckas pressa Magdalena att undslippa sig något ikväll!
Idag fick jag DN i brevlådan istället för SvD (nästan lika illa, jag vet..). Det var lite otäckt att bläddra i denna Pravda och mötas av det narrativ som slår emot en. Och detta är vad en stor del av klägget insuper varje dag, och låter påverka sina tankar och handlingar, för att passa in?
Skrämmande.