Tidöavtalets hemliga tilläggsklausul – eller: munnen talar vad hjärtat är fullt av.

Vad får de olika regeringspartierna säga om varandra? Får de kalla en spade en spade? En fascist en fascist? En lång korkad farbror för Johan? Javisst – men det får konsekvenser...

Tala är silver, tiga är bajs.

Efter Johan Pehrsons uppfriskande frispråkiga uttalanden om SD – återgivna av bland andra Expressen, Aftonbladet, DN, SvD, SVT, CNN, YLE, DRK, NRK, BBC, Al-Jazeera, South China Morning Post, Bombay News, Civil Right Defenders, Greenpeace, Amnesty International, Drag Queens for Kindergarten Porn Storytelling Hour, Magdalena Andersson, Thomas Piketty och Cenk Uygur – har en av Tidöavtalets mindre kända delar hamnat i strålkastarljuset: nämligen vad de olika partierna får och inte får säga om varandra.

Klausulen är mer detaljerad än man kan tro och för att du ska slippa tanka hem dokumentet och leta reda på passagen har jag gjort det åt dig. Det är intressant läsning. Nästan så att man kan misstänka att SD hela tiden vetat att Liberalerna förr eller senare skulle drabbas av svår byxångest och fara ut i andtrutna anklagelser om förintelse och kryptofascism. Men den så kallade “skitsnacksklausulen” är mer raffinerad än så. Den går att likna vid en s.k Mexican standoff och innebär att alla i Die Regierung har en pistol riktad mot sin nästas huvud. Ingen kommer att kunna säga något taskigt utan att själva drabbas av de mest vådliga repressalier.

Så här ser klausulens två delar ut:

1. “Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna får under inga omständigheter kalla Sverigedemokraterna nazister, rasister, fascister, högerpopulister eller blåbrunt pack. Man får heller inte beskylla dem för att vara en trojansk häst fylld av Hitlerälskande brunskjortor med dåligt ölsinne och taskig kvinnosyn. Man får inte antyda att SD är ulvar i fårakläder som i det tysta arbetar med att förvandla Sverige till ett land där svarthåriga människor närsomhelst kan stannas av polisen under pistolhot och tvingas att slicka deras stövlar. Om Johan Pehrson av misstag, eller medvetet, går ut och försöker två sina händer i media; försöker be om ursäkt för det besudlande regeringssamarbetet, bara för att hans fru ska kunna fortsätta gå på samma sömniga soaréer som Göran Rosenberg, hon med håret i Babel och makarna Gardell måste Robert Hannah eller någon annan Liberal med utomnordisk bakgrund genast gå ut offentligt och be om ursäkt. Om Liberalerna inte gör det har Dick Erixon rätt att sadla Johan Pehrson och rida honom som en shetlandsponny genom Plenisalen till tonerna av “Vi klarar oss nog ändå” med Edvard Persson. På nästa regeringsfest har också SD rätt att välja all musik (Scorpions, 2Unlimited m.fl) + att Rebecka Fallenkvist har rätt att uppföra charader packad på Tequila och Long Island Ice Tea. Kategori: filmtitlar. (“Döden på Larvfötter”, “Kanonerna på Navarone”, Ilsa – She-Wolf of the SS etc.)

“Det har talats så mycket om dynga och lort men betänk vilken oerhörd

nytta den gjort. Så låt dom bara gå på vi klarar oss nog ändå,

Ja låt dom bara gå på vi klarar oss nog ändå

Kanske språket vi talar ej klingar så väl men det förbliver en del av

vår själ.

Kan hända det retar en del men i så fall är det deras eget fel.

Uti självaste riksdagen på skånska dom slåss,

för de flesta utav dom har kommit från oss.

Så låt dom bara gå på vi klarar oss nog ändå,

Ja låt dom bara gå på vi klarar oss nog ändå…”

(Lasse Dahlqvist.)

2. “Sverigedemokraterna får å sin sida aldrig, under några omständigheter, referera till de tre regeringspartierna som en samling opportunistiska hycklare som skulle äta bajs och se glada ut om det garanterade dem en plats vid maktens köttgrytor. Liberalerna får inte anklagas för att vara en samling neurotiska pseudohumanister som tror sig vara bildade bara för att de läst 5 poäng litteraturhistoria men som somnar halvvägs in i Alice Munros senaste novell. Ej heller får det antydas att Moderaternas väljare till stor del består av alkade golfgubbar med dålig andedräkt och förstorad prostata/leverfläckiga Östermalmskärringar som sitter hemma i plyschsoffan och kissar ner sig framför “Stjärnorna på Slottet”, dåsiga på Sherry och tjuvsparad Valium. Och Kristdemokraterna får absolut inte kallas hopplösa fariséer, ögontjänare, skrymtare, jesuiter eller månglare i templet. Om något av detta ändå skulle ske har Johan Pehrson rätt att spela xylofon på Jomshofs, Karlssons och Åkessons skallar mitt på Sergels Torg första söndagen i mars (signaturen till Benny Hill) medan Ulf stryper Elsa Widding långsamt mellan vaderna och Ebba dansar The Melbourne Shuffle i stilettklackar på Oscar Sjöstedts skinkor tills han svimmar av blodförlust.”

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---