Tidningen Syre blev först med att avslöja att Nyheter Idags grundare Chang Frick gått in och betalat demonstrationsavgiften för Rasmus Paludans planerade koranbränning utanför Turkiets ambassad i Stockholm. SVT:s kulturnyheter hakade på och gjorde ett problematiserande inslag om det hela: kan man blanda journalism och aktivism? Var går gränsen? I inslaget lyftes Chang Frick fram som medarbetare i SD:s propagandakanal Riks (där han sedan en tid tillbaka har ett stående inslag). Men när SVT ringde upp Riks för att intervjua dem påpekade kanalen att Chang är lika mycket medarbetare hos SVT eftersom han även är en återkommande paneldeltagare i programmet ”Invandrare för svenska”.
Det svaret klippte SVT bort.
Man redovisade inte denna omständighet för tittarna. Men varför? Ett misstag? Oturligt slarv? Nej, tvärtom. Det var ett aktivt beslut av jourhavande redaktör och ansvarig utgivare. Och det är ofta så SVT och SR jobbar. På journalistiska kallas taktiken ”lying by omission” eller: ”ljuga genom uteslutande av information”. När jag pratade med Chang imorse hävdade han att SVT dessutom klippte bort delar av den intervju de gjorde med honom – specifikt den del där han påpekar att även journalistiskt oberoende Expressen, Aftonbladet, Flamman, Arbetet, DN m.fl. ibland ägnar sig åt aktivism. Exempelvis genom att utlysa teckningstävlingar om Erdogan eller genom att stötta den franska satirtidningen Carlie Hebdo.
En bra poäng men SVT var, inte oväntat, mer intresserade av att koppla ihop Chang med Riks och Rasmus Paludan. Ordet ”högerextrem” brukar vara centralt sådana här gånger och det nämndes också i första meningen i Kulturnyheternas inslag.
Så vad var det som hände här? Exakt?
Jo, SVT gjorde ett inslag där man ställde frågan var gränsen mellan journalistik och aktivism går – och sedan besvarade man den frågan genom att vilseleda tittarna om sin egen roll i historien; i akt och mening att rädda sitt eget rykte. Det var mycket pedagogiskt, iallafall för de tittare som kände till att Chang också jobbar åt SVT. Många kanske inte gör det och då framstår förstås storyn som rak och riktig: Chang Frick är en skurk som samarbetar med högerextrema krafter. Fast nu samarbetar han alltså även med vänsterextrema sådana (SVT) men… varför komplicera saken…
Nåja.
Bara ännu ett exempel på public services institutionaliserade oärlighet och en av anledningarna till att jag själv har så svårt för dem. Jag ”hackar på dem” som mina kritiker ibland säger: ”Måste du alltid HACKA på SR och SVT!?” och ja, det måste jag. De ska hackas på. Vi är alldeles för få som gör det i det här landet. Svensk PS är en av Europas största och resursstarkaste medieredaktioner. De sitter på ett enormt inflytande och deras aktivism påverkar hela samhällsdebatten. Varje dag. Det där är ett problem – speciellt när de själva alltid försöker segla under det förmenta oberoendets bekvämlighetsflagg.
SVT och SR är inte oberoende. Deras redaktioner befolkas av vänsteraktivister, miljöpartister, ”före detta” kommunister och olika sorters woke-agenter. Det är ingen konspiration. Det är ett faktum. Ibland klantar de sig och sänder ut desinformation som beror på inkompetens och på att man gärna anställer ”unga, hungriga” människor som inte förstått sin roll som oberoende journalister. Lika ofta sänder de ut medveten desinformation för att det gagnar etablissemangets, och deras eget, narrativ om vilka i samhällsdebatten som är onda och vilka som är goda.
Den här gången blev det extra tydligt.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Först ger de Chang titeln journalist (inte egenföretagare) och sen ställer de frågan "...frågan är var gränsen går mellan journalism och aktivism?" Och detta från SVT. Man måste skratta åt eländet. Så opportunt av SVT att framhålla honom som journalist när det passar deras narrativ. De är tröttsamma i sin hemmablindhet. Det är bra att klämma ut det här hyckleriet ur medieetablissemanget likt varet ur en varböld. De måste exponeras.
Ja så är det. Här hemma försöker vi bland lyssna på SR P1, men det slutar oftast illa. Slagsmål utbryter i kampen för att nå avstängningsknappen när: 'Vetenskapsradion' propagerar för MP-dogmer vad gäller ( dagis)ekologi, vindkraft, kärnkraftshat mm.
Sen kör de igång med lite genus, kränkthet, och allmän verklighetsförfalskning.
De där damerna med överklassmeknamn borde skärpa sig eller bytas ut. In med Hjördis och Olle. Eller Jens!