SVT & Allmänintresset

Vem är det som kör om alla sitter i husvagnen?

När är det relevant att gå ut med namn och bild på en misstänkt brottsling?

Allmänintresset avgör. 

I fredags fick en producent på SVT en ond aning om att norska staten (via sitt polisväsende) tänkte gå ut med namn på den misstänkte massmördaren i Kongsberg.

Producent och ansvarig utgivare pratade ihop sig och det där är ett samtal vi skattebetalare aldrig kommer att få höra men det hade onekligen varit intressant att veta hur tankarna gick. SVT brukar vara “försiktiga” med att publicera namn på efterlysta och misstänkta brottslingar. 

Ibland.

Det vet vi. Andra gånger inte. Och det där styrs ofta av vem/vilka som jobbar i tevehuset just den dagen det inträffar, exempelvis, ett misstänkt terrordåd. Det beror också på hur den personen mår, om hon sovit dåligt, är stressad etc.

Banala saker.  

Som på alla arbetsplatser. Olika personer gör olika bedömningar. Och i slutändan baseras allt på “allmänintresset”. I galningen Breiviks fall fanns det ett allmänintresse. När det gällde galningen i Kongsberg (jag är försiktig med att nämna hans namn) fanns det inte.

Vi kommer aldrig att få veta exakt hur SVT tänkte den här gången. Om de tänkte. Men deras virriga agerande kring norska polisens presskonferens sprider – inte oväntat – en misstanke hos många om att de “mörkade” för att gärningsmannen ryktades vara muslim/muslimsk konvertit.

En sån nyhet hade spelat SD i händerna.

“Spela inte SD i händerna” som det står på en skylt ovanför entrén till SVT.

När jag ställde frågan till SVT på deras Facebooksida hur de resonerat kring sitt märkliga försök att moderera norska polisens presskonferens i realtid svarade de i alla fall så här:

Det operativa uttrycket är “svara för”. 

Inte “svara för” ett rättsväsende el. dyl. Utan svara inför det egna regelverket. Ett regelverk som vi redan vet är extremt elastiskt. Liksom begreppet “allmänintresse”.

Jag vet inte vad som är mest graverande i den här historien: att SVT (gissningsvis, eventuellt, kanske kanske) försökte mörka en gärningsmans religiösa tillhörighet eller deras inkompetens. 

Det hade varit intressant om norska polisen faktiskt nämnt Kongsbergsmannens namn på sin presskonferens och detta gått ut direkt i SVT. Vad hade hänt sen? Hade SVT blivit stämda av gärningsmannen och hans anhöriga? Hade norska polisens information på något sätt åsamkat skada på den svenska samhällskroppen? Hade det sänkt SVT:s förtroende hos allmänheten?

Det får vi aldrig veta.

Och vd Hanna Stjärne och hennes ansvarige utgivare Charlotta Friborg kommer aldrig att behöva svara på dessa frågor. De gömmer sig i bunkern på Gärdet och i slutändan kommer detta beteende att bli public services fall.