Sveriges Radios sjukaste inslag hittills.

Länge trodde jag att Radio Jämtland var Sveriges vansinnigaste P4 -kanal. Jag hade fel. P4 Dalarna vinner.

“HEJ PÅ DEEEJ! HUR MÅR DUUUU!”

Eleverna i SFI-klassen sjunger glatt i bakgrunden medan deras lärare förklarar för den entusiastiska SR-reportern Matilda Bjerlöw att det här är fina fisken: sång för att lära somaliska och sudanesiska kvinnor att prata svenska – genom sång. Enkla barnvisor! Alla kan vara med! Alla kan tralla!

“Vissa av dem har aldrig hållit i en penna”, får vi veta i inslaget.

Jag lyssnar.

Kollar almanackan. Nej, inte första april. Idag heller. Men slår man på Sveriges Radio och SVT numera, valfri dag i veckan, kan man lätt tro det. Det är den ena absurditeten efter den andra. Är det inte anti-judisk propaganda på Instagram så är det Magdalena Andersson som tillåts näpsa programledarna i partiledardebatten. Fast dagens inslag från P4 Dalarna toppar nog det mesta jag hört hittills. Jag kan – helt ärligt – säga att jag inte längre ser skillnad på public service och satir. Bara som exempel: den här passagen från stationens hemsida:

Från P4 Dalarna

Observera: det är inte femåringar det handlar om, utan vuxna människor. Som P4 utan att blinka tar ifrån all intellektuell värdighet. Fast det är förstås bara en i raden av många rubbade aspekter med detta inslag. För att skänka det vetenskaplig trovärdighet kallas “musikern och barnbibliotekarien” Petra Mases in. Hon har skrivit en kandidatuppsats om sångens utvecklande egenskaper vid språkinlärning, och även anordnat träffar där nyblivna föräldrar och deras bäbisar umgås genom sång, och hon säger – håll i er nu:

“Det finns inga språkliga barriärer (i samband med sång. förf. anm.), bäbisar har ju inget språk än… dom kan vara med ändå…”

Bäbisar ja.

Men är handlar det om kvinnor i 20-30-40-50-årsåldern som, så snabbt som möjligt, ska formas till individer som kan gå ut på den svenska arbetsmarknaden och konkurrera med högutbildade, etniska/infödda svenskar. Via dessa farsartade sångstunder. I bästa fall – om jag förstår Mases och P4 Dalarna rätt – kan bäbis-musikteorin överföras även på afrikanska analfabeter. En belgisk studie från 2008 anförs som bevis.

Från P4 Dalarna.

Kritiska frågor från reportern Matilda Bjerlöw?

Haha.

Det här är Sveriges Radio P4, ett parallellt universum där inga kommunala och statliga integrationsåtgärder/hugskott är för dumma för att hyllas. P4 Dalarna har t.o.m. sett till att få med ett utropstecken i rubriken: “ÄLSKAR DET!”. De afrikanska kvinnorna ä-l-s-k-a-r att sitta där, som bäbisar, och sträcka händerna i luften och sjunga:

“HEJ PÅ DEEEJ! HUR MÅR DUUUU!”

Och nej, det här är inte deras fel. Jag kritiserar inte dem. Visst, de skulle kunna resa sig upp och säga:

“Fuck this shit. Det här är under min värdighet. Jag vill lära mig svenska men inte på det här förnedrande sättet!”

…men jag förstår också om de väljer att inte göra så. De knallar över till SFI och sjunger en trudelutt, statsmedia kommer dit och klappar dem på huvudet, de får bidrag och om de har egna barn: lägenhet, fri skolgång, fri sjukvård, barnbidrag, flerbarnstillägg, föräldraledigt, etc. etc. Bästa dealen i stan. Bästa dealen i hela världen misstänker jag.

År 2020 hade Sverige 6 762 mjukvaruutvecklare per 1 miljon invånare. Inte illa pinkat av ett land som ligger vid Nordpolen. Finland å sin sida hade 11 750/miljon, Irland 11 182/miljon. Stenhård konkurrens bara i Europa således. Och då har jag inte ens nämnt Indien och Kina. Och – like it or not – det är på såna marknader tjänste- och innovationslandet Sverige tävlar. Det är också där vi av tradition funnits. Vi har alltså inte blivit ett av världens rikaste och framgångsrikaste länder genom att spruta ur oss fönsterputsare och lokalvårdare på löpande band.

Från SVT.

Brasklapp – igen. Jag säger INTE att det är fel att arbeta som städare. Inte ens om det tog tjugosex år att ta sig dit i karriären. Vi ska tvärtom vara jävligt tacksamma över att det finns människor som städar våra kontor, kör undan vårt avfall, tvättar och hackar grönsaker i storkök etc... Fast sett ur ett internationellt perspektiv är en stor andel analfabeter/lågutbildade sudanesiska kvinnor ingen USP; att lyckas lära afrikanska, medelålders kvinnor att sjunga “HEJ PÅ DEEEJ! HUR MÅR DUUUU!” och/eller få dem att söka ett städjobb efter tjugosex år i landet ger oss noll konkurrensfördelar gentemot Finland, Irland, Indien och andra industrinationer.

Sverige är ett litet land med korta växt/odlingsperioder, en snart avvecklad kärnkraft och numera en tilltagande korruption och stor social oro i dussintalet städer. Det är viktigare än någonsin att vi är bäst i klassen på en rad andra områden och det har vi varit historiskt sett. Klapp och klang på SFI däremot… är bara en form av integrationsmässigt skådebröd.

Om ens det.

Och det sjukaste med allt sånt här är att så många journalister köper clownerierna rakt av. Som i fallet med P4 Dalarna. Det märks att reportern är själaglad över att ha hittat ett “positivt exempel” i dessa tider när alla skyller på invandrarna. I sin iver att lyfta fram detta fina skapar hon ofrivillig satir. Svart satir för att säga det rakt ut. Detta är å andra sidan bara en i raden av folkhemmets tusentals sorgliga små dödsryckningar. Vi ser dem varje dag; från ett etablissemang som kämpar desperat för att staga upp den slarvigt insålda visionen om ett multikulturellt mönstersamhälle där djupa – inte sällan avgrundsdjupa – kulturella, språkliga och värderingsmässiga olikheter på något magiskt sätt gör oss “starkare”.

Eller för att säga det med musik:

“HEJ PÅ DEEEJ! HUR MÅR DUUUU!”

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---