PLATS 1 – MEDIAS LÖGNER OM INVANDRINGEN.
Vad är en journalist? Vad är hennes uppgift? Att vara nyfiken och förmedla sanningen – hur obekväm den än är? Ja. Självklart.
Fast i Sverige under 2000-talet (och egentligen även 1980- och 90-talet) tog många journalister på sig en helt annan uppgift: den att dölja, försköna och flytta fokus från saker som inte fungerade i samhället. Framför allt när det gällde den höga invandringens baksidor, statens misslyckande att integrera människor från andra kulturer i en svensk ”kontext” och det absurda experimentet att försöka skapa en skandinavisk ”mångkultur” ihop med kulturer från delar av världen. Kulturer som i många fall inte alls delar våra liberala värderingar när det gäller jämställdhet, familj, religion och sex.
Resultatet blev en ond spiral av våld, gängkriminalitet, korruption, lögner och en ursprungsbefolkning där allt fler känner sig lurade och arga. Det finns de som tycker att vi ska tala tyst om detta; att vi inte ska spä på föraktet mot journalistkåren och visst: det enskilda journalister som gjort ett bra jobb, men… som kollektiv har de svikit oss. Ledande röster tog på sig rollen att uppfostra pöbeln och att genast klumpa ihop allt ifrån rädda pensionärer och oroliga föräldrar med den yttersta ytterkantens nazister. För dem fanns aldrig några mellanting: antingen gick du först i Pridetåget och viftade med en regnbågsflagga eller så ville du bygga gaskamrar och utrota svarthåriga.
Detta infantila och på samma gång iskallt beräknande förhållningssätt är det som mer än något annat försatt Sverige i den situation vi just nu befinner oss. Nu finns ingen väg tillbaka till det som en gång var. Det fantastiska land vi med gemensamma krafter byggde upp mellan 1945 och 1986 cirka. Sverige är förändrat i grunden. Vi är numera splittrade, bittra och misstänksamma. Och allt detta skedde helt i onödan. Det fanns en mellanväg att gå: hjälpa folk på plats, utveckla (och renodla) U-hjälpen, ta emot krigsflyktingar men säga nej till ekonomiska migranter, terrorister och religiösa fundamentalister, vara restriktiv med permanenta uppehållstillstånd. Inte dela ut bidrag till föreningar, samfund och skolor som vill isolera och skapa samhällen i samhället.
Men politikerna – och många journalister – ville något annat. De bestämde en annan, våldsam framtid åt oss alla. Över våra huvuden.
Skulden för detta bör placeras där den hör hemma.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack för den här serien, Jens. Dårskapen sammanfattad.
Om det i den sista rubriken istället stått:”Invandringen behövs för att rädda kriminalvården ”, så hade det stämt bra med verkligheten..
Återigen, vem jobbar i vården, kör taxi osv i våra nordiska grannländer?