Det intellektuella samtalet lyser med sin frånvaro i Sverige. Däremot diskuterar vi gärna sport. Dygnet runt. I alla kanaler. Det förvandlar oss sakta men säkert till en nation av imbeciller.
Bra Jens! "Ge dem bröd och skådespel!" Det gäller alltid. Pöbeln skall göras historielös så att vi inte tittar tillbaka på all skit som ledande politiker ställer till med. Resultatet av deras konsekvenslösa och ideologiskt styrda "drömmar" skall döljas. Pöbeln skall distraheras och se resultatet av deras trams "lite längre fram"...'-Vem f-n är Sven Delblanc? Sätt på matchen nu tråkmåns!"...
Ja! Jag håller med dig. Men! Här måste jag ändå slå ett slag för idrott som kultur! Idrott är också ett kulturarv. Men som med allt annat håller vi på att tappa det..
Ta bara längdskidåkning och en ikon (jo, ikon) som västerbottningen Artur Häggblad. Lika sur, vresig och förbannad i skidspåret som han var artig och återhållsam utanför skidspåret. En spegling av både svensk men i synnerhet inlandsnorrländsk folksjäl.
Häggblad lär efter ett av sina lopp ha sagt till landshövdingen (eller var det rentav kungen?) som frågat om föret där ute i spåret: "Åk själv gubbjävel". Eller när han blev frågad av radiosporten efter ett annat lopp om han ville hälsa till någon: "Skidåkning är ett hundgöra. Jag hatar mitt liv. Hälsa till vem fan som helst." När morfar som liten pojk fick åka på skolutflykt till Stockholm så träffade klassen Häggblad i en affär. Och han var den snällaste man kan tänka sig enligt morfar. Tog sig tid med alla barn.
Sån var han och så var det då.
Men idag ska det vara så klämkäckt, alternativt kaxigt - och fokus på den egna personen. Långt ifrån Häggblads-idealet.
Så jo, visst tröttnar man. Men det finns ett jävligt fint kulturarv i idrotten som vi bör och ska värna. Eller återuppväcka? Hur nu det skulle gå till. Sluta med att hylla alla kaxiga självupptagna idrottare som några tuffa förebilder kanske.
Gillar skidåkning men norrmännen har ju nästan vunnit sönder sporten. Tomas Vassberg var en karaktär också, kallades väl för säcken för att han var lite slö utanför tävling så att säga. Ironiskt nog har ju damskidåkning tagit över ur svensk synvinkel, roligare att titta när vi vinner lite förstås. Gunde Svan var så där överdrivet klämkäck men gillar honom mer och mer. Han fick ju en riktigt läxa med Twar där det tog lång tid till diagnos. Tuffare än alla skidlopp han gjort säkert. Nåt som gör även en person som Gunde mer ödmjuk. Jag tycker också det är intressant idag med all psykologi och hur man kan lära från sporten att kämpa på i livet även när det tar emot. Skapa positiva bilder, testa nya saker för att inte köra fast i gamla mönster etc.
Är också ett stort fan av Gunde Svan. Otroligt sympatisk. Wassberg var/är också en ikon. Skulle behövas lite mer av Wassbergs ”väck! Väck!” till alla journalister som hänger åkarna runt halsen så fort de går i mål nuförtiden. ”Hur känns det? Vad tyckte du om det hon/han gjorde? Northug sa såhär om dig, håller du med?”
Väck väck för helvete, låt åkarna åka och tala genom prestationen i spåret.
Dec 5, 2022·edited Dec 5, 2022Liked by Jens Ganman
Jag är en enkel arbetar- och småbrukarflicka med stort intresse för både sport och kultur. Jag läste Kawabatas "Snöns rike" efter att han hade fått Nobelpriset 1968, samma år som Sovjet invaderade Tjeckoslovakien. Hockey-VM 1969 fick flyttas till Stockholm, och hölls här också 1970. De absolut hetaste matcherna i hockeyns historia spelades mellen ryssar och tjecker/slovaker. Och de gick på TV. De flesta hade bara haft TV i knappt tio år då. Jag satt i mormors svarta galonsoffa, med filtar upp till hakan, för det värmdes upp sparsamt i finrummet, och mitt hjärta flammade så att jag hade kunnat värma upp hela Ångermanland. Men böcker gjorde lika stort intryck, som just "Snöns rike", och ett intresse för Japan väcktes dår och då, som består ännu. Jag tränade karate senare, bara pga det. Jag glömmer heller aldrig TV-teatern, med de absolut största skådespelarna. Mest av allt minns jag Per Oscarsson i "Trettondagsafton". Numer lever jag mest bland minnena. Jag tror att vurmen för sport är nationalismens och maskulinitetens sista bastion. En fläkt av en svunnen tid, och den lär också försvinna. Jag hoppas få leva i 30 år till, för det kan ju gå precis hur som helst. Se förresten "Trettondagsafton". SVT Öppet Arkiv är allt jag behöver numera. Ove Tjernberg är en bortglömd skådespelare, tyvärr. Han var så lik farsan. https://www.svtplay.se/video/jnAakJe/trettondagsafton?id=jnAakJe
Dec 5, 2022·edited Dec 5, 2022Liked by Jens Ganman
Sporten har gått in för att vara mer samhällskritisk än sportskommenterande under fotbolls VM och ansikten är fasta i allvarliga miner kanske p.g.a botox vem vet.
Daniel Nannskog och Jonas Eriksson kom I alla fall ut med att de varit naiva då de tjänat stora pengar som fotbollsspelare i Kina och domare i arabvärlden.
Qatar håller tydligen på med sportswashing för att få good will. Efter andra världskriget när den svenska eliten mötte omvärldens fördömanden så var deras lösning på det problemet att skaffa good will genom att med påsar av pengar till behövande skapa sig ett rykte om att vara humanitära. Att pengarna ofta hamnade I andra fickor är en annan sak. Humanitärswashing?
Dessa rader ska jag spara i min skattkista. Tack för du ger oss icke sportintresserade en röst. Förresten lade jag till Jazz på svenska i min Spotify-lista för ett par veckor sen. Underbar stämning. Och din text får mig att tänka på Margareta Krook. Hur många idag minns att hon var helt fantastisk.
Jens, glöm inte mångfald och jämställdhetsperspektivet i sporten. Det ska ju genomsyra allt nu och särskilt i PS. Läs gärna Adam Cwejman färska ledare i GP som visar på ännu ett sätt som PS smyger in vänsterideologi som jag själv nog inte tänkt på. Och med jämställdhet handlar det förstås om feminism och feministiska glasögon, ingenting ur bara männens synvinkel alltså.
För PS och sportprogrammen passar det dock bra då man kan lyfta fram idrott som få vill se eller betala för. Dom sporter som folk vill se är ju ofta dom som inte visas pga att man saknar rättigheter att sända. Ofta då stora fotbollsevenemang där då ironiskt nog VM nu är ett undantag. Dvs SVT sänder matcher och fotboll är ju världens största sport.
Jag läste den där Ivar Lo-Johansson och om jag minns rätt så lyfte han boxning som ett litet undantag då han tyckte det var mer på riktigt. Kanske att det är mer arbetarklassperspektiv där? Fattiga män ofta då som försöker tjäna pengar på att boxas för livet som enda chans. Mycket stryk får man också, många skador. Det är väl det riktiga. Jämför med golf, ofta redan rika människor som lever lyxliv och knappast riskerar hårda smällar. Nu ses det ju som positivt om kvinnor boxas också, vilket inte blir lika roligt när dom får men för livet.
Jo sporten växer, leken växer. Allt fler "arbetar" i denna industri. Och den bygger förstås på tittarna, som ofta är män och deras vilja att betala för att se sporten. Man kan störa sig på mycket men själv stör jag mig på dubbelmoralen hos kvinnor eller feminismen kanske. Som skapat en slags gren med handikappad pga kön. Där dom kräver lika betalning fastän det är färre som tittar. Ingen kritik mot kvinnor som inte tittar eller betalar heller. Jag har extra roligt åt det nya problemet med män som byter kön och tävlar som kvinnor och konkurrera ut riktiga kvinnor (eller hur man vill se på det). Feminism som slagit knut på sig själv alltså.
Sen finns ju dimensionen med skattepengar. Hur mycket ska även ointresserade av sport delta i betala skatt som går till sporten på olika sätt? Särskilt då elitsatsningar. Eller när elitidrottsmän får extra bra och snabb sjukvård vid skador, ska offentlig betala för det? Var finns rättvisan hos medborgare som t.ex. kanske skadat ett knä (menisk) och aldrig får en operation så att dom t.ex. aldrig mer kan springa mer i livet. Elitidrottsmännen är ju dessutom duktiga på att undgå skatt med olika upplägg eller flytt till "Monaco" (vilket förstås delvis också är begripligt pga vårt skattesystem).
Den nationalistiska dimensionen är ju stor också. Duktiga idrottsmän skapar intresse för ett land och gynnar export, turism m.m. Det som vårt kungliga hov. Så man kan ju förstå varför rika länder satsar stora pengar. Ännu mer intressant är alla diktaturer som satsar ännu mer pengar och gör vad som helst för framgång inkl doping, omänsklig press på idrottsmännen etc. Sport blir politik. Man vet också om det är diktatur eller inte när en turkisk kommentator fick sparken i direktsändning för att han råkade nämna namnet på en regimkritisk storspelare från förr.
Har också gått på Parkskolan - under mellanölsskandalen, men före vatten i stövlar och lögndetektor -
därför klarar jag alla dina referenser - utom Lapp-Nils. Förmodligen pga inställd undervisning under Stenmarks alla åk. Eller frekvent skolkande pga skidåkning i Åre.
Underbart. Gäller dock inte bara Sverige, men kanske är vi extrema även på detta område. Kollar i stort sett aldrig sport, men erkänner gärna att min allmänbildning hade kunnat vara bättre. Nu för tiden blir jag dum i huvudet av sociala medier, även om det ger mig en hel del nyttig insikt också. Och idag har internet via dig lärt mig vem Lapp-Nils var.
Var väl bara det där med Lena Adelsohn jag inte håller med om - tror du inte att hon besitter ungefär den grad av bildning du efterlyser? Kan ha fel där, förstås. Makode Linde blev väl dock inte lika upprörd som alla andra, eller hur var det nu? Men men, bara en detalj.
Grejen är att detta leder oss tillbaka till ett samhälle där vi har en tydlig ’elit’, även om dagens ’elit’ verkligen inte (alltid) är något att stå efter (trots allt finns det ju förebilder)? Tiden när god skolgång ledde till att vi blev världens mest jämlika land är förbi. Ja. Sorgligt.
Det finns ju egentligen inget motsatsförhållande mellan idrott och kultur men jag minns diskussionen på sjuttiotalet om att idrotten ochså är kultur! Förmodligen var syftet att kunna komma åt mera statsbidrag genom att lyfta in den i finrummen!
Det har också kommit att prägla den politiska journalistiken som alltmer kommit att likna sportreferat! Som du skriver - vi älskar förenklingar och allt som kan göras till en fråga om svart eller vitt, rätt eller fel. Fördummnig m.a.o!
Sport vi minns blir sport vi glömt att vi minns eller kanske sport vi minns att vi glömt!
Ögonblicket eller evigheten!? Idrotts prestation speglar nuet men konsten det eviga ( förhoppningsvis)
Bättre än när reportern skriker GOAL i typ 15 sek som man gör i sydamerika vid mål i fotboll, har jag svårt för. Nåt infatilt eller sinnessjukt över det. Eller kanske lågkultur?
Enda behållningen vad det gäller tv-sport är Jens Lind. Med humor, passion och en härlig röst är hans välgjorda sportreportage/dokumentärer något utöver det vanliga.
Det kanske tillhör "agendan" att den stora massan hålls obildad.
Ett bildat folk med gemensam kultur och historia kan bli krävande för överheten.
Så sant Jens! Själv smygläste jag Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan, mamma tyckte det var för vågat. Jag läste allt jag hittade hemma, Rolf Edbergs upptäcktsresor.
Barnbarnen sitter med TikTok, mormor blir galen.
Vad ska dessa människor föra för samtal som nu växer upp?
Dem kan ingen historia, läser inga böcker. Musiken dem lyssnar på är konstlad, datoriserad. Jag orkar inte …
Ja jag började läsa riktig litteratur när jag var en så där13-14år, och kom att lägga ner allt vad serietidningar hette. Farsan hade en RIKTIG bokhylla med t.ex Moberg, Fridegård, PA Fogelström mmm. Kom även med tiden att låna "vuxen" böcker på "bibban" både åt mej o farsan, det gav mej tyckte jag ett kliv in vuxenvärlden. MEN jag kan gärna helst på läktarplats avnjuta en fotbollsmatch
ja då med mina "Kamrater" på plan. Pågående VM i skurkstaten Quatar ger jag då blanka f... i Jag bojkottar det helt o hållet p.ga jag inte delar"värdegrund" med styrelseskicket där nere:):):) likaså med VM i Argentina 1978 så vill jag inte se ett mål eller spark, nu som då!!
Bra Jens! "Ge dem bröd och skådespel!" Det gäller alltid. Pöbeln skall göras historielös så att vi inte tittar tillbaka på all skit som ledande politiker ställer till med. Resultatet av deras konsekvenslösa och ideologiskt styrda "drömmar" skall döljas. Pöbeln skall distraheras och se resultatet av deras trams "lite längre fram"...'-Vem f-n är Sven Delblanc? Sätt på matchen nu tråkmåns!"...
Ja! Jag håller med dig. Men! Här måste jag ändå slå ett slag för idrott som kultur! Idrott är också ett kulturarv. Men som med allt annat håller vi på att tappa det..
Ta bara längdskidåkning och en ikon (jo, ikon) som västerbottningen Artur Häggblad. Lika sur, vresig och förbannad i skidspåret som han var artig och återhållsam utanför skidspåret. En spegling av både svensk men i synnerhet inlandsnorrländsk folksjäl.
Häggblad lär efter ett av sina lopp ha sagt till landshövdingen (eller var det rentav kungen?) som frågat om föret där ute i spåret: "Åk själv gubbjävel". Eller när han blev frågad av radiosporten efter ett annat lopp om han ville hälsa till någon: "Skidåkning är ett hundgöra. Jag hatar mitt liv. Hälsa till vem fan som helst." När morfar som liten pojk fick åka på skolutflykt till Stockholm så träffade klassen Häggblad i en affär. Och han var den snällaste man kan tänka sig enligt morfar. Tog sig tid med alla barn.
Sån var han och så var det då.
Men idag ska det vara så klämkäckt, alternativt kaxigt - och fokus på den egna personen. Långt ifrån Häggblads-idealet.
Så jo, visst tröttnar man. Men det finns ett jävligt fint kulturarv i idrotten som vi bör och ska värna. Eller återuppväcka? Hur nu det skulle gå till. Sluta med att hylla alla kaxiga självupptagna idrottare som några tuffa förebilder kanske.
Gillar skidåkning men norrmännen har ju nästan vunnit sönder sporten. Tomas Vassberg var en karaktär också, kallades väl för säcken för att han var lite slö utanför tävling så att säga. Ironiskt nog har ju damskidåkning tagit över ur svensk synvinkel, roligare att titta när vi vinner lite förstås. Gunde Svan var så där överdrivet klämkäck men gillar honom mer och mer. Han fick ju en riktigt läxa med Twar där det tog lång tid till diagnos. Tuffare än alla skidlopp han gjort säkert. Nåt som gör även en person som Gunde mer ödmjuk. Jag tycker också det är intressant idag med all psykologi och hur man kan lära från sporten att kämpa på i livet även när det tar emot. Skapa positiva bilder, testa nya saker för att inte köra fast i gamla mönster etc.
Är också ett stort fan av Gunde Svan. Otroligt sympatisk. Wassberg var/är också en ikon. Skulle behövas lite mer av Wassbergs ”väck! Väck!” till alla journalister som hänger åkarna runt halsen så fort de går i mål nuförtiden. ”Hur känns det? Vad tyckte du om det hon/han gjorde? Northug sa såhär om dig, håller du med?”
Väck väck för helvete, låt åkarna åka och tala genom prestationen i spåret.
Jag är en enkel arbetar- och småbrukarflicka med stort intresse för både sport och kultur. Jag läste Kawabatas "Snöns rike" efter att han hade fått Nobelpriset 1968, samma år som Sovjet invaderade Tjeckoslovakien. Hockey-VM 1969 fick flyttas till Stockholm, och hölls här också 1970. De absolut hetaste matcherna i hockeyns historia spelades mellen ryssar och tjecker/slovaker. Och de gick på TV. De flesta hade bara haft TV i knappt tio år då. Jag satt i mormors svarta galonsoffa, med filtar upp till hakan, för det värmdes upp sparsamt i finrummet, och mitt hjärta flammade så att jag hade kunnat värma upp hela Ångermanland. Men böcker gjorde lika stort intryck, som just "Snöns rike", och ett intresse för Japan väcktes dår och då, som består ännu. Jag tränade karate senare, bara pga det. Jag glömmer heller aldrig TV-teatern, med de absolut största skådespelarna. Mest av allt minns jag Per Oscarsson i "Trettondagsafton". Numer lever jag mest bland minnena. Jag tror att vurmen för sport är nationalismens och maskulinitetens sista bastion. En fläkt av en svunnen tid, och den lär också försvinna. Jag hoppas få leva i 30 år till, för det kan ju gå precis hur som helst. Se förresten "Trettondagsafton". SVT Öppet Arkiv är allt jag behöver numera. Ove Tjernberg är en bortglömd skådespelare, tyvärr. Han var så lik farsan. https://www.svtplay.se/video/jnAakJe/trettondagsafton?id=jnAakJe
Bra tips! Ska kolla in! Både ”Snöns Rike” och ”Trettondagsafton”.
Det är viktigt att inget känns svenskt idag och då är det svenska fotbollslandslaget en sann tillgång!
Sporten har gått in för att vara mer samhällskritisk än sportskommenterande under fotbolls VM och ansikten är fasta i allvarliga miner kanske p.g.a botox vem vet.
Daniel Nannskog och Jonas Eriksson kom I alla fall ut med att de varit naiva då de tjänat stora pengar som fotbollsspelare i Kina och domare i arabvärlden.
Qatar håller tydligen på med sportswashing för att få good will. Efter andra världskriget när den svenska eliten mötte omvärldens fördömanden så var deras lösning på det problemet att skaffa good will genom att med påsar av pengar till behövande skapa sig ett rykte om att vara humanitära. Att pengarna ofta hamnade I andra fickor är en annan sak. Humanitärswashing?
Dessa rader ska jag spara i min skattkista. Tack för du ger oss icke sportintresserade en röst. Förresten lade jag till Jazz på svenska i min Spotify-lista för ett par veckor sen. Underbar stämning. Och din text får mig att tänka på Margareta Krook. Hur många idag minns att hon var helt fantastisk.
Jag saknar programmet nattsuddarna.
En liiten rättelse, Lasse Granqvist skulle aldrig och har aldrig kommenterat skidåkning. Det tålamodet har han inte.
När civilasationer faller vet man oftast inte om det när det händer…….
Jens, glöm inte mångfald och jämställdhetsperspektivet i sporten. Det ska ju genomsyra allt nu och särskilt i PS. Läs gärna Adam Cwejman färska ledare i GP som visar på ännu ett sätt som PS smyger in vänsterideologi som jag själv nog inte tänkt på. Och med jämställdhet handlar det förstås om feminism och feministiska glasögon, ingenting ur bara männens synvinkel alltså.
För PS och sportprogrammen passar det dock bra då man kan lyfta fram idrott som få vill se eller betala för. Dom sporter som folk vill se är ju ofta dom som inte visas pga att man saknar rättigheter att sända. Ofta då stora fotbollsevenemang där då ironiskt nog VM nu är ett undantag. Dvs SVT sänder matcher och fotboll är ju världens största sport.
Jag läste den där Ivar Lo-Johansson och om jag minns rätt så lyfte han boxning som ett litet undantag då han tyckte det var mer på riktigt. Kanske att det är mer arbetarklassperspektiv där? Fattiga män ofta då som försöker tjäna pengar på att boxas för livet som enda chans. Mycket stryk får man också, många skador. Det är väl det riktiga. Jämför med golf, ofta redan rika människor som lever lyxliv och knappast riskerar hårda smällar. Nu ses det ju som positivt om kvinnor boxas också, vilket inte blir lika roligt när dom får men för livet.
Jo sporten växer, leken växer. Allt fler "arbetar" i denna industri. Och den bygger förstås på tittarna, som ofta är män och deras vilja att betala för att se sporten. Man kan störa sig på mycket men själv stör jag mig på dubbelmoralen hos kvinnor eller feminismen kanske. Som skapat en slags gren med handikappad pga kön. Där dom kräver lika betalning fastän det är färre som tittar. Ingen kritik mot kvinnor som inte tittar eller betalar heller. Jag har extra roligt åt det nya problemet med män som byter kön och tävlar som kvinnor och konkurrera ut riktiga kvinnor (eller hur man vill se på det). Feminism som slagit knut på sig själv alltså.
Sen finns ju dimensionen med skattepengar. Hur mycket ska även ointresserade av sport delta i betala skatt som går till sporten på olika sätt? Särskilt då elitsatsningar. Eller när elitidrottsmän får extra bra och snabb sjukvård vid skador, ska offentlig betala för det? Var finns rättvisan hos medborgare som t.ex. kanske skadat ett knä (menisk) och aldrig får en operation så att dom t.ex. aldrig mer kan springa mer i livet. Elitidrottsmännen är ju dessutom duktiga på att undgå skatt med olika upplägg eller flytt till "Monaco" (vilket förstås delvis också är begripligt pga vårt skattesystem).
Den nationalistiska dimensionen är ju stor också. Duktiga idrottsmän skapar intresse för ett land och gynnar export, turism m.m. Det som vårt kungliga hov. Så man kan ju förstå varför rika länder satsar stora pengar. Ännu mer intressant är alla diktaturer som satsar ännu mer pengar och gör vad som helst för framgång inkl doping, omänsklig press på idrottsmännen etc. Sport blir politik. Man vet också om det är diktatur eller inte när en turkisk kommentator fick sparken i direktsändning för att han råkade nämna namnet på en regimkritisk storspelare från förr.
Har också gått på Parkskolan - under mellanölsskandalen, men före vatten i stövlar och lögndetektor -
därför klarar jag alla dina referenser - utom Lapp-Nils. Förmodligen pga inställd undervisning under Stenmarks alla åk. Eller frekvent skolkande pga skidåkning i Åre.
Haha!!
Underbart. Gäller dock inte bara Sverige, men kanske är vi extrema även på detta område. Kollar i stort sett aldrig sport, men erkänner gärna att min allmänbildning hade kunnat vara bättre. Nu för tiden blir jag dum i huvudet av sociala medier, även om det ger mig en hel del nyttig insikt också. Och idag har internet via dig lärt mig vem Lapp-Nils var.
Var väl bara det där med Lena Adelsohn jag inte håller med om - tror du inte att hon besitter ungefär den grad av bildning du efterlyser? Kan ha fel där, förstås. Makode Linde blev väl dock inte lika upprörd som alla andra, eller hur var det nu? Men men, bara en detalj.
Grejen är att detta leder oss tillbaka till ett samhälle där vi har en tydlig ’elit’, även om dagens ’elit’ verkligen inte (alltid) är något att stå efter (trots allt finns det ju förebilder)? Tiden när god skolgång ledde till att vi blev världens mest jämlika land är förbi. Ja. Sorgligt.
Det finns en anledning till att det band jag hade för typ 40 år sedan hette Sporten är död.
https://www.youtube.com/watch?v=qx3KOyk9mS0
Är du från Göteborg?
Ja!
Det hörs ju! Eftersom jag är så obildad hade jag dock inte hört ditt band ...
Intressant!
Body and soul!
Det finns ju egentligen inget motsatsförhållande mellan idrott och kultur men jag minns diskussionen på sjuttiotalet om att idrotten ochså är kultur! Förmodligen var syftet att kunna komma åt mera statsbidrag genom att lyfta in den i finrummen!
Det har också kommit att prägla den politiska journalistiken som alltmer kommit att likna sportreferat! Som du skriver - vi älskar förenklingar och allt som kan göras till en fråga om svart eller vitt, rätt eller fel. Fördummnig m.a.o!
Sport vi minns blir sport vi glömt att vi minns eller kanske sport vi minns att vi glömt!
Ögonblicket eller evigheten!? Idrotts prestation speglar nuet men konsten det eviga ( förhoppningsvis)
” i mina mardrömmar hör jag Gunde Svan skrika “KÖÖÖR!” i “Fångarna på Fortet” i en evig mardrömsloop.” 😂😂
Han myntade även uttrycket ” Ingenting är omöjligt ” (på hans rytmiska dalmål)😬😂
Som gammal bollsparkare så blir det PL i allafall , detta VM orkas inte med bl.a. pga alla jävla experter🤷♂️
Dock är Erik Niva intressant att höra på trots att pratar både på in o utandning, han är en vass Malmbergare ! ( huserar i PL-studion Viasat)
Bättre än när reportern skriker GOAL i typ 15 sek som man gör i sydamerika vid mål i fotboll, har jag svårt för. Nåt infatilt eller sinnessjukt över det. Eller kanske lågkultur?
Inget sånt heller, kan sträcka mig till att Glenn Strömberg ropar ”Whooääa” vid varje målchans..
Jaså, det hörs! :) Bandet var mycket obskyrt, inte många som känner till det...
Enda behållningen vad det gäller tv-sport är Jens Lind. Med humor, passion och en härlig röst är hans välgjorda sportreportage/dokumentärer något utöver det vanliga.
Det kanske tillhör "agendan" att den stora massan hålls obildad.
Ett bildat folk med gemensam kultur och historia kan bli krävande för överheten.
Så sant Jens! Själv smygläste jag Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan, mamma tyckte det var för vågat. Jag läste allt jag hittade hemma, Rolf Edbergs upptäcktsresor.
Barnbarnen sitter med TikTok, mormor blir galen.
Vad ska dessa människor föra för samtal som nu växer upp?
Dem kan ingen historia, läser inga böcker. Musiken dem lyssnar på är konstlad, datoriserad. Jag orkar inte …
Ja jag började läsa riktig litteratur när jag var en så där13-14år, och kom att lägga ner allt vad serietidningar hette. Farsan hade en RIKTIG bokhylla med t.ex Moberg, Fridegård, PA Fogelström mmm. Kom även med tiden att låna "vuxen" böcker på "bibban" både åt mej o farsan, det gav mej tyckte jag ett kliv in vuxenvärlden. MEN jag kan gärna helst på läktarplats avnjuta en fotbollsmatch
ja då med mina "Kamrater" på plan. Pågående VM i skurkstaten Quatar ger jag då blanka f... i Jag bojkottar det helt o hållet p.ga jag inte delar"värdegrund" med styrelseskicket där nere:):):) likaså med VM i Argentina 1978 så vill jag inte se ett mål eller spark, nu som då!!