"Sök er till ett annat land."
Magdalena Anderssons främlingsfientliga retorik och arvet efter Palme
Februari 2018.
Vår blivande statsminister skriver på Facebook:
“Vi ska inte ha svängdörrar in i Sverige. Vi måste se till att människor som har rätt att stanna i Sverige kommer i arbete och att barnen kommer i skola. De som inte har rätt att stanna i Sverige ska lämna landet.”
Inlägget går i skrivande stund inte att hitta på hennes sida. Det är å andra sidan inte första gången hon talat klarspråk i migrationsfrågan.
Så här lät det i december året innan:
Ni kanske minns.
I vissa intervjuer ser Magdalena Andersson mer än trött ut och man kan förstå henne.
Att vara finansminister innebär ett stort ansvar. Arbetsbördan är stor. Hon är i tjänst dygnet runt. Samtidigt som hon har kvarnstenen MP hängande runt halsen. “Samarbetspartnern” som i snart åtta år handikappat socialdemokratin med sitt autistiska nyckelhålsfokus på marginalfrågor som plastpåseskatt etc.
Med tiden har MP fått allt högre ambitioner, inspirerade av sina år i maktens centrum. Tyvärr för Stefan Löfven – och hans efterträdare – måste socialdemokraterna fortsätta att försvara detta parodiska skenäktenskap.
Till det bittra slutet.
MP:s 4% är hårdvaluta i vad som kan bli ännu ett historiskt jämnt val. Riksdagsvalet 1979 avgjordes med en marginal på endast 8000 röster. Ett faktum som nog även Moderaterna sitter och funderar på i detta nu. Om de gör sig av med Hanif Bali… hur många röster tar han med sig? Eller styr över till SD? Största partiet i det vinnande blocket ska också, enligt Ulf Kristersson, ha statsministerposten…
Svåra val.
Tillbaka till Magdalena Andersson: troligen är hon präglad av Olof Palme. Hon är född 1967 och borde minnas honom väl. Kanske träffade hon honom också när hon var ung SSU:are. Palme å sin sida var, bara några år senare, övertygad om att den typ av migrationspolitik som socialdemokraterna drivit de senaste åtta åren (och även under 1980 och 90-talet) var fel.
När han intervjuades av BBC:s David Frost 1969, fick han frågan:
“Finns det några misstag du begått som politiker som du ångrar?”
Palme svarade, en aning obekvämt:
”Mina teorier om u-landshjälp… var alldeles för svaga i början. Att ta människor från fattiga länder till Sverige för att utbilda dem ...det trodde jag var bra ...men där hade jag helt fel. (Det finns) helt andra, mer raffinerade metoder.”
Intervjun är svår att hitta på nätet. Som det ser ut just nu är den nerplockad, men här är ett annat klipp med de två herrarna:
Den här delen av intervjun (alltså den om migrationspolitik) är sällan, eller aldrig citerad, i svensk media. Ni anar nog varför. Men motståndet mot öppna gränser och hög invandring finns i socialdemokraternas DNA. Möjligen kommer detta att bryta fram i öppen dager under Magdalena Anderssons ledarskap. Gör det det kommer man att förlora Miljöpartiets gunst men antagligen locka hem lika många väljare från SD, i enlighet med det gamla talesättet om gungor och karuseller.
…eller så blir det något helt annat som avgör valet.
Vem vet.
Stort tack som läste. Teckna gärna prenumeration på substack. Där kommer det att finnas längre och fylligare texter, reportage och med tiden ljud- och filmklipp./ Jens
Tack Jens för att vi går ta del av dig. Skulle gärna vilja lyssna på en podcast med dig! Alla dagar 🧏
Plastpåseskatten var inte Miljöpartiets idé, utan Liberalernas. Att Per Bolund försvarade den beror på att den gick under hans ansvar i budgeten. Två partier hade plastpåseskatten i sina program; Liberalerna och Kristdemokraterna. Skatten blev en del av regeringsbudgeten som alla samverkande partier stödde, samt Kristdemokraterna.
Miljöpartiet är ett parti som jag har väldigt lite gemensamt med som libertarian, men kritiken bör riktas åt rätt håll. Plastpåseskatten är Liberalernas och Kristdemokraternas kärleksbarn.