Socialister i Dressmankostym: en framtidsspaning.

Den raka linjen mellan Ylva Johanssons radikala stickande och Daniel Suhonens reformistiska Kalasjnikov.

Vänsterns blodtörst lurar alltid under ytan. Det låter som en överdrift, men jag brukar tänka på det när jag ser Ylva Johansson sitta och sticka i EU-parlamentet. Med ett inåtvänt leende. Snäll tant. Ger bort sockor till kanslipersonalen. Hela tjugotvå par! Något TT rapporterade med en tår i ögonvrån. Aningslösheten är lika monumental som historielösheten. Att sticka är, som vi vet, en politisk handling, iallafall när det sker i ett parlament. Och speciellt när det görs av en människa med totalitära tendenser. Ylva Johansson har totalitära tendenser. Minns hennes lösning när en näsvis reporter 2015 dristade sig till att fråga vad de kommuner som inte hade bostäder att stoppa flyktingar i skulle göra: ”De får bygga.”

Ett svar värdigt Mao Tse Tung. Eller Ceaușescu. Och det bästa den gången var inte sägningen i själv, utan det nådiga tonfallet, den iskalla uppsynen. Jag minns när våra vägar korsades i Almedalen 2017. Mustafa Panshiri och jag var inbjudna att tala på samma seminarium som den dåvarande ”etableringsministern”. Jag hade en brun T-shirt på mig med texten: ”Fel värdegrund!”. Vald med omsorg. Precis när vi skulle hälsa stack Johanssons pressis emellan och viskade något nervöst i hennes öra, troligen: ”Bli inte fotograferad ihop med den där typen!”

Efter panelsamtalet ryckte hon Mustafa i hampan och drog med honom till en intervju i P1. Mig kallade hon” Jan” fler gånger från scenen: ”Som Jan just sa…”, ”Jag håller med Jan…” Etc. Lite kul. Hon fick dock inte kläm på vem jag var eller varför en sån som jag hade skrivit en bok ihop med den präktige Mustafa. Men hon höll god min i elakt spel och höll med om att vi kanske hade en poäng med ”de låga förväntningarnas rasism”. I ärlighetens namn ska det sägas att hon hade en dålig dag redan från start: hon kom inhoppande i seminarietältet på kryckor, och fräste ifrån, tämligen eftertryckligt, när folk frågade vad hon gjort kvällen innan:

”Jag är trött på den frågan nu!”

Glugg-glugg.

Skämt åsido. Detta med Ylva Johanssons stickande är ingen slump. Ylva Johansson är kommunist. Hon satt sin första mandatperiod i Riksdagen för VPK (1988-91) och ränderna går som bekant aldrig ur. Precis som i fallet Björn Söder, Omar Mustafa (minns ni honom?) och Jan Helin. För Ylva Johansson är Revolutionen målet, liksom för Ali Esbati och ”reformisten” och mångmiljonären Daniel Suhonen. Speciellt när man nått vägs ände med demokratiska lösningar och där är vi nu. I takt med att vänstern tappar greppet om samhällsnarrativet drar det politiska våldet allt närmare, som det alltid gör när det gäller sekterister: ”Där hjärnan tar slut, där tar nevarna vid”, för att citera överklassgossen Uggla. Det kan låta dramatiskt men som jag skrev i rubriken: det här är en framtidsspaning. Ge det några år. En två, tre iallafall.

I takt med att Sveriges skjuts och sprängs sönder av den nya etnifierade arbetarklassen kommer socialister och kommunister att få allt svårare att komma med trovärdiga analyser och förslag på motmedel. Tobias Baudin, Magdalena Andersson, Ardalan Shekarabi m.fl hoppar just nu runt som kameleonter på skotskrutig pläd sina försök att hålla en tydlig, intellektuellt hederlig, linje:

”JA! Vi vill har hårdare tag och stramare migrationspolitik! Men NEJ! Vi är inte som SD!”

Medan Åkesson ser på, klappande sin vita katt. Han tänker roat:

”Ska bli intressant att se er krångla er ur det här…”

Socialdemokratiska kommunalrådet i Eskilstuna, Jimmy Jansson, är ett av partiets pålitliga testballonger; han efterlyser ”extrem lagstiftning” för att få bukt med skjutningar och korruption. Och han får ingen reprimand av sitt eget parti. Kulspruta vid Öresundsbrons östra fäste, coming up. Bara dagarna efter hans utspel i Aftonbladet kallar hans partiledare till ännu en dramatisk presskonferens där hon varnar för att regeringen med SD i spetsen håller på att ta landet i en totalitär riktning. Dubbeltänket är skriande.

Det brukar varnas för att SD är fascister/nazister i Dressmankostymer. Jag skulle vilja säga att en sån som Daniel Suhonen är ungefär samma sak: en ulv i fårkläder. Dock är han för rik för att behöva köpa en billig Dressmankostym. Han handlar på betydligt finare butiker om han vill. Med klasshatet intakt.

”Gärna revolution men först en rejäl reformism”, som han avslutar ett svamligt, och rätt konspiratoriskt anförande på Socialistiskt Forum 2015. Titta gärna vid 30.17 där han säger att han inte är främmande för att i slutändan, när alla reformer gått bet, plocka upp en Kalasjnikov och börja skjuta. Ett skämt? Effektsökeri? Spetsig retorik?

Kanske.

Eller Dressmansocialistens rätta ansikte. Och som sagt: det kommer vi att få se mer av framöver, nu när vi går vi in i ett skede där det står tydligt även för de mest troskyldiga samhällsanalytikerna, Liljestrand, Drutten och Jena m.fl., att det inte finns några bra, mjuka svar på hur våldet och brottsligheten ska bekämpas. Vi har varit naiva. Ack o ve. Men vad glimmar där i botten av den tomma verktygslådan? Jo, den ”extrema lagstiftning” som Jimmy Jansson efterlyser. Socialisterna kommer att införa denna under mycket suck och stön; stor teater. De kommer att gråta. Hela vägen till banken, som det heter (INTE ”skratta hela vägen till banken” som alla skriver…). Och tja, det är ju vad en sån som jag numera också förespråkar: hårdare tag, längre straff, utvisningar av kriminella, asylstopp á la Socialdemokraternas ”Luciabeslut” från 1989... etc. Så är vi inte överens? Jag, Suhonen och de andra? Är vi inte lika goda kålsupare? Kan vi inte bara ta varandra i hand?

På ett plan: jo. Samtidigt som jag såklart vill fjärma mig från dem och säga att jag är bättre; att mina motiv är ädlare. Jag vill ha hårdare tag av praktiska, logiska skäl. Jansson, Suhonen, Johansson och de andra vill ha det som ett självändamål. Eller för att kunna slakta borgarklassen.

Som de hatar av födsel och ohejdad vana.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---