Dumpen.se diskuterades på Publicistklubben häromdagen. Det blev en intressant tillställning. Känslorna tog över och moderatorn Robert Aschberg var för dåligt påläst för att kunna styra samtalet. Han framstod som onödigt raljant, till och med för att vara han. En rad andra namnkunniga journalister fanns också i publiken. De iakttog samtalet med vakna ögon och öron och jag misstänker att de gjorde det med motstridiga känslor. Jag vet vad de är rädda för: de fruktar att en av deras egna snart ska dyka upp på Dumpen.se; alltså en känd journalist eller opinionsbildare. Kanske är det bara en tidsfråga och frågan är vad som händer då? Antagligen kommer beskyllningarna om jäv och skråmentalitet som ett brev på posten:
”Ni skyddar era egna! Det är därför ni har attackerat Dumpen så hårt! Ni visste!”
Men alla journalister ingår inte i en konspiration. Jag vet att vissa vill att det ska vara så, men… tyvärr. Det pågår ingen koordinerad insats från journalistkollektivet att försöka sätta dit Dumpen. Däremot finns det nog en och annan journalist som ser Sara Nilssons och Patrik Sjöbergs aktivistiska gerillaverksamhet som en symbol för något större: mainstreammedias kollaps när det gäller att bestämma narrativet. Såna som Dumpen.se, Joakim Lamotte m.fl. har under de senaste åren vänt den mediala maktpyramiden upp-och-ner. Det är inte längre Robert Aschberg, Martina Montelius, Anna Hedenmo et consortes som har sista ordet. Sista ordet finns inte längre och debatten (den förbjudna) fortsätter i det oändliga ute på nätet; i bloggar som den här och i poddar som Sista Måltiden, God Ton, En varg söker sin podd, AMK, Dekonstruktiv Kritik, Joe Rogan, Lex Friedman, The Jimmy Dore Show, Rak Höger med Ivar Arpi m.fl, m.fl.
Bilderna här ovan representerar förresten ett axplock av de män som Dumpen.se konfronterat bara under det senaste året. En rektor, en polis, en manager åt kända popstjärnor, en professor på Södertörns Högskola, en hög tjänsteman, ett IT-stjärnskott som fick 100 miljoner i start up-bidrag för sitt företag, en dokusåpakändis, en AFA-snubbe, en före detta hipp indiemusiker…
Inga sunkiga lastbilschaffisar från Grums här inte, utan män ur den akademiska och mediala eliten (mer eller mindre). Detta faktum stör många journalister. De anar att snart kan någon på SVT eller Aftonbladet åka dit. Eller DN. Och då kommer konspirationsteoretikerna att ha lilla julafton; John Podesta, pizzagate, Bidens ovana att sniffa unga tjejer i håret, Jeffrey Epstein och alla hans ”klienter” som vi inte får veta vilka de är eftersom den delen av rättegången mot Ghislane Maxwell hemligstämplats… etc, etc.
Och det blir ett problem eftersom förtroendet för journalister och annat löst folk redan är lågt i vissa grupper. Etablissemanget har det tufft som det är när det gäller att motivera sin egen existens, sitt presstöd, sina statsbidrag… De behöver inte att såna som Dumpen.se åker runt och avslöjar pedofiler i deras egna led. Och därtill visar allmänheten hur enkelt det är att bedriva journalistik/aktivism med hänvisning till det helt godtyckliga ”allmänintresset”. Samma allmänintresse som med jämna mellanrum sätter exempelvis Aftonbladet och Expressen i skiten.
Tillbaka till debatten på Publicistklubben. Den blev inte bra. Från PK:s sida. Och det handlar till stor del om Aschbergs & co:s nonchalans. Man har inte följt Dumpen på djupet. Man har inte gjort researchen på vilka de faktiskt satt dit och detta klientel är en minst lika intressant aspekt som deras journalistiska metoder. Dumpens kritiker riktar dock hellre fokus på att Patrik Sjöberg och Sara Nilsson vid flera tillfällen konfronterat pedofiler med inlärningssvårigheter och olika mentala diagnoser. Mer sällan pratar Aschberg och hans vänner om att den dynamiska duon vaskat fram personer med hög social status och relativt stort samhälleligt inflytande: som exempelvis rektorer, högre tjänstemän och personer kopplade till olika institutioner på våra universitet; människor med potential att påverka både mediala narrativ och lagstiftning kring frågar de själva ”brinner” för.
Man kan förstå MSM:s ovilja att ta i det där sista – alltså förstå det ur ett psykologiskt, allmänmänskligt perspektiv. Det är lättare, rent moraliskt, att prata om pedofiler som i vanliga fall sitter och häckar på ett gruppboende – eller om lastbilschaffisarna från Grums – än om de människor som i värsta fall ingår i ens egen vänskapskrets; de goda vänstergängarna i Stockholms innerstad. Jag kommer att återkomma till den vänskapskretsen framöver.
Männen som utnyttjar mycket unga barn finns på några av våra mest prestigefyllda institutioner. De finns bland ”klägget” som Juholt så målande talade om. De är journalister, politiker, fina advokater, uppburna företagare i IT-branschen… m.m. Göran ”Kapten Klänning” Lindberg var inte den sista i sitt slag och det är något man ska ha i åtanke: att de värsta förövarna inte sällan finns bland de människor som utåt uppvisar ett behov av att i tid och otid signalera sin egen moraliska överlägsenhet. Just den människotypen är klart överrepresenterad i journalist- och politikervärlden.
Glöm inte att köpa en Majblomma, apropå det.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Aschberg, vad hände med honom? Han var väl hard core vänster men har man nånsin sett nån sälja sig så fullständigt till kapitalet och det politiskt korrekta?
Han ska ju vara tuff men sällan sett nåt fegare än hans s k journalistisk på senare år. Sätter ständigt dit dom svaga i samhället. Granska makten? Nej granska folket. Aschberg är för mig en symbol för den anti demokratiska omläggning media gjort.
Folket och deras åsikter är problemet enl dom, verklighetens folk föraktar den s k kulturvänstern över allt annat. Tidigare när det gick att kommentera deras usla artiklar kallades det för pissrännan, det är alltså vad dom tyckte om folkets åsikter.
Aschberg gullar förstås ständigt med alla vänstermänniskor och politiska partier som är vänster, allt höger hatar han uppenbarligen och behandlar närmast som skit även när han ska vara en neutral moderator.
Mycket bra, Jens!