Min debattmotståndare i den “tumultartade” P1 Morgon-sändningen, Ove Joanson, är inte vem som helst. Idag är han rätt okänd för den stora massan men historiskt sett ett av koncernens tyngre namn. Ove har flera prestigefyllda titlar i sitt CV, bl.a. Riksradiochef (1984-1990), vd för Sveriges Radio (1991 till 1996) och styrelseordförande för den “förvaltningsstiftelse” som äger de tre public servicebolagen SR, SVT & UR (2012-2015). På sin tid var han en kontroversiell mediapersonlighet, vid flera tillfällen i blåsväder, bl.a för sina fördelaktiga anställningsavtal:
…och för sin exklusiva Östermalmslägenhet på Valhallavägen nära Radiohuset, inköpt av SR för 2.25 miljoner 1991– samma år som Ove Joanson blev vd för företaget.
Avslöjandet med lägenhetsaffären var extra kontroversiellt eftersom det kom i samma veva som Sveriges Radio skulle spara drygt 200 miljoner och sparka ett stort antal anställda (på initiativ av Ove Joanson). Själv har Ove tjänat bra på att jobba åt public service så det är inte särskilt konstigt att han är “för” PS som företeelse. På ett sätt hade det varit intressantare om P1 Morgon till sitt inslag hittat någon som inte står – eller har stått – på företagets lönelista, men man kallade in Ove och jag förstår varför. Han har pondus och kunnande men hans åsikter om Sveriges Radios förträfflighet är rimligen färgade av hans karriär inom företaget.
Det är väl i och för sig samma sak med mig – fast vice versa. Jag erkänner dock, utan omsvep, att jag är jävig och att jag inte argumenterar neutralt när det gäller SR, SVT och UR. Kanske skulle Ove hävda detsamma men om jag förstår honom rätt pläderar han mer utifrån premissen att ett starkt public service är en förutsättning för en fungerande demokrati – och att detta förhållande är ett slags naturlag, oavhängig hans och andra chefers eventuella tacksamhetsskuld till SR-koncernen. Det där hade kunnat vara en spännande följdfråga i ett längre inslag med oss båda: påverkar väl tilltagna vd-ersättningar en persons omdöme? Blir man bitter av att inte få Sommarprata trots tusentals fyndiga pajdiagram? Kanske något för Studio Ett att sätta tänderna i.
Jag tror att Ove blev riktigt förnärmad över att jag drog upp hans gamla fallskärm i direktsändning. Han ville knappt titta på mig efteråt och gjorde en tydlig poäng av att bara säga hej då till Aron Flam när vi stod utanför SR-bunkerns entré efter sändningen.
Pelle Zackrisson från Riks log i mjugg.
Men det ska sägas: Ove var inte den enda som surnade till. Många lyssnare reagerade över att jag bet mig fast i frågan om “2 mot 1” under samtalet (ungefär en minut för länge). De uppfattade mig som en bitter “haverist”, som någon som krävde millimeterrättvisa när jag ville ha med Aron Flam i samtalet. Jag kan försäkra er att jag inte gjorde det för att jag är en skör snöflinga. Jag kan ta såna här debatter själv, jag behöver ingen att hålla i handen och det var heller inte det diskussionen handlade om. Jag ville sätta fokus på SR:s och SVT:s etablerade taktik att ordna så att inbjudna gäster som upplevs som konservativa eller “icke-vänster” står i uppförsbacke redan vid programmens start.
Lex Belinda Olsson.
Jag ville också visa hur bräcklig P1:s programform är. Går man det minsta utanför ramarna faller konceptet med korta fem- eller åttaminutersinslag. SR får “slut på tid” och alla inblandade får stresspåslag och blir sura. Form över innehåll som jag också påpekade i sändningen.
Alltid form över innehåll.
Men framför allt: en programledare på SR och SVT är aldrig “neutral” och de få gånger SR eller SVT anordnar en mikrodebatt om sin egen existens eller sitt eget “oberoende” borde givetvis en extern frilansjournalist kallas in och leda debatten. Helst någon som aldrig jobbat där. Istället för någon som ska låtsas att de i sitt journalistiska utövande inte påverkas, medvetet eller undermedvetet, av sin ekonomiska beroendeställning till företaget.
Det finns för övrigt en intressant prolog till den här sändningen. Dagen innan min och Joansons sammandrabbning fördes intensiva samtal mellan Aron och mig och producenten/programledaren på SR om hur mitt besök bäst skulle gå till. Aron och jag spelade in en podd om det hela, lite på uppstuds, och under podden ringde SR igen. Vi passade på att spela in dem.
Avsnittet går att lyssna på här.
I det får ni höra, i avklätt skick, hur ett s.k. “försnack” med en gäst i P1 Morgon kan gå till. Under samtalet förklarar jag med emfas att jag tänker bita mig fast i “2 mot 1”-frågan dagen efter och att jag inte förstår tanken med att SR inte bjuder in både mig och Aron till programmet, trots att vi är högaktuella med en gemensam bok om SR, SVT och UR. P 1 Morgon-gängets förklaring är (delvis) att inslaget inte är tänkt som ett “författarsamtal” och att man vill ha en tydlig “för”-röst och en tydlig “mot”-röst när det gäller PS. Med en programledare från SR i mitten.
Alltså 2 mot 1.
En klumpig (men effektiv) härskarteknik som leder till att gäster med avvikande åsikter automatiskt framstår som att de är i minoritet – inte bara i studion utan även i samhället.
Efterspelet till sändningen blev också intressant, men mer om det strax för jag vill dröja mig kvar vid Ove Joanson. Även om han nu lackade till på mig verkar han vara en trevlig prick. Han är inte rädd för att ha en avvikande åsikt (som efter debaclet med SVT:s “avståndstagande” från Jimmie Åkesson efter den berömda partiledardebatten 2018). Men som sagt: han har tjänat – bra – på att vara chef inom statsmedia. Jag hittar flera uppgifter på vad hans “fallskärm” med SR ska ha varit värt på sin tid. Det står 4,5 miljoner i Aftonbladet och 12 miljoner i Dagens Nyheter. Mycket pengar oavsett vilken siffra som stämmer.
Ove har, precis som jag, varit i blåsväder vid flera tillfällen genom åren men han har visat prov på god förmåga att navigera sig förbi beskyllningar om jäv och girighet.
Än en gång: varför någon som Ove Joanson sjunger public services lov är inte svårt att förstå. Kanske hade han brunnit lika mycket för konceptet statsmedia om han jobbat inom hemtjänsten. Det får vi aldrig veta. Idag är han pensionär och har inga aktier i debatten. Därför kan jag tycka att det varit mer relevant för lyssnarna om jag fått möta SR:s vd Cilla Benkö i ett samtal. Men hon var tyvärr upptagen. Som så ofta.
Vi får se om Cilla och jag möts i något annat sammanhang framöver. Hon, Björn Löfdahl, Klas Wolf-Watz, Emelie Rosén (prisbelönt grävreporter inom PS) och Axel Björklund (ansvarig utgivare på Uppdrag Granskning) fick ett mail från mig igår med frågor om påstått nertystade sextrakasserier av kvinnliga SR-anställda. Trakasserierna är kopplade till två chefer inom koncernen. Mitt tips är att det enda svar jag kommer att få är: “Vår policy är att inte kommentera enskilda personalärenden”. Så jag avslutade mitt mail så här:
“Det finns liknande uppgifter om XXXX XXXXXXXXX (från en annan källa i huset). Den källan hävdar att även XX varit föremål för ”intern utredning för olämpligt beteende mot kvinnor som han är chef över”… (…)… allt detta kan vara elakt förtal och jag hajar att ni antagligen inte kommer att svara eller bara svara nåt i stil med: ”Vår policy är att vi inte kommenterar interna personalärenden”. Men ni vet också hur era egna journalister jobbar: de nöjer sig aldrig med såna svar om de – exempelvis – är satta att granska ett företag med sunkig företagskultur. Speciellt inte om det är kvinnor som blivit lidande; då hänger man i.
Det tänker jag också göra.”
Jag ställde också några avslutande följdfrågor. Kanske får vi anledning att återkomma till dessa framöver. SR/SVT är landets största granskare av människor med makt. Men de är också själva en gigantisk maktfaktor och självklart mår de bra av att granskas och ifrågasättas. Jag skulle vilja låna ett av Alice Bah Kuhnkes favorituttryck och säga att det vore ett hot mot demokratin om de fick tassa på i ullstrumporna helt ostörda.
Bonus 1:
Min Facebookvän Lars Lindgren gör det här tillägget efter att ha lyssnat på mig och Ove J i P1 Morgon:
Bonus 2:
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Du är så bra Jens, tur att sådana som du och Aron finns!!
Älskar när du sätter åt den sk heeelt neutrala, tvångsbeskattande SVT, SR etc..
F ö tycker jag att man borde sätta in Stefan Sauk som nyhetsuppläsare. Tycker att han har en alldeles suverän inställning till hur man rapporterar Veckans Nyheter!