SD – regeringens dörrmatta.

Den ”strama” migrationen är en illusion. SD måste lämna Tidöavtalet. Moderaterna har ingen ärlig ambition att rädda landet.

Sextusen nya medborgarskap beviljade bara i januari, många tilldelade individer från länder som Afghanistan, Eritrea och Syrien. Jimmie Åkesson medverkade i Riks i förrgår och fick – i förtäckta ordalag – frågan vad f-n som händer. Han svarade svävande, lätt ointresserad, att han inte riktigt vet, men att det kan bero på Migrationsverket; de kanske inte lyder regeringens signaler om att de måste sluta bevilja så många nya uppehållstillstånd/medborgarskap?

No biggie, i vilket fall.

Lät det som.

Trots att Åkesson borde vara rosenrasande. Detta med minskad invandring är SD:s paradfråga. Det var den de gick till val på. Det är den de kommer att gå till val på nästa gång det är dags; de måste stoppa ”the enemy within”, som JD Vance kallar det. Den inre fienden. De religiösa extremisterna. Klanerna. Gängen. Censurivrarna. De gröna kommunisterna. De regimtrogna eritreanerna. Rawa Majid och hans släkt. Människorna helt utan lojalitet till Sverige; alla de som gör att vi aldrig kommer i kapp med vår beramade ”integrationsskuld”. I sig ett märkligt begrepp för Sverige har ingen “skuld” per se även om vi – milt sagt – ligger efter i vårt arbete med att ställa saker och ting tillrätta.

Landet ruttnar inifrån.

Bevisen staplas på varandra.

Dagligen. Stundligen.

SVT

För att hantera situationen implementerar staten kostsamma åtgärder för att försöka distrahera de hundratusentals, icke svensktalande, lågutbildade, vidskepliga människor som av oklara skäl bjudits hit och som inte behövs i den högteknologiska produktionen. Dessa människor måste ”sysselsättas” så att vi slipper fler ”påskupplopp” (intifador), förnedringsrån, terrorbombningar, skottlossningar på allmän plats och så vidare.

Det funkar sådär.

“Integrationen” alltså. Den är, för att vara brutalt rakt på sak: körd. Och vita och svarta fungerar inte ihop, iallafall om man ska tro den här mannen.

I åratal har SD dragit ett tungt och otacksamt lass när det gäller att agera motvikt till opportunister som Gustav Fridolin, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf och Ulf Kristersson. Nu måste de nog tyvärr inse att L, KD och M – framför allt M – inte är deras vänner. Moderaterna är och förblir ett massinvandringsparti, vad man än hävdar utåt. Och Migrationsverket måste – givetvis – läggas ner, så att en ny myndighet med fokus enbart på återvandring kan skapas.

Språket på Migverkets hemsida skvallrar om att denna myndighet inte mår bra. Det talas i termer av ”minskning” trots att invandringsnivåerna fortfarande är omfattande. Det talas om ”fokus på reformer”, ”kraftsamling” och ”återvändande”. Men verkligheten ser, som alla vet, annorlunda ut. Migrationsverket framstår mer och mer som ett Sanningsministerium i miniatyr, hämtat ur Orwells“1984”, och i textmassorna på hemsidan hittar man många intressanta detaljer. Exempelvis kan vi se att Sverige har en, förhållandevis, stor invandring från länder som Pakistan och Kina.

Oklart varför.

Den borde vara noll.

Migrationsverket

Diskussionen om Migrationsverket är i och för sig överflödig eftersom allt i slutändan handlar om gränsskyddet; det fysiska gränsskyddet vid knutpunkter som Arlanda, Öresundsbron, Helsingborg, Trelleborg m.fl. Det är där invandringen stoppas i första ledet, allt annat är bländverk – krusiduller och fokusförflyttning.

Så: i det akuta läge landet befinner sig i just nu bör SD ta sin Mats ur skolan; det vill säga Tidösamarbetet. Antingen stänger den M-ledda regeringen gränserna och skapar en svensk motsvarighet till amerikanska ICE – eller så får SD gå tillbaka till att driva trist opinion från läktaren. Antagligen skulle de ta med sig några procent av Moderaterna när de gick. Och på kuppen utlösa en regeringskris; den samlade oppositionen skulle kräva förtroendeomröstningar, extra val etc. , och i en sådan situation skulle SD kunna fälla Kristersson.

De t.o.m. bör göra det.

Partiet (Jimmie) bör utlösa extra val och i samband med det tillförsäkra sig en plats i en nästa (eventuell) borgerlig regering. En regering där man, givetvis, ska kräva justitieministerposten. Högt spel, ja, men alternativet – fortsatt hög invandring till ett land som uppenbarligen inte klarar av att hantera den – vore förödande.

Inget av detta kommer nu att hända. Alltså avhopp, regeringskris extra val etcetera. Jimmie Åkesson är för trött (man kan förstå honom), för förtjust i sin nya position som någon som äntligen får vara med i värmen, nästan helt och hållet. Många andra i SD gillar också de höga lönerna, traktamentena, de nya fina lokalerna i Riksdagshuset… och i bakgrunden av allt detta finns partiets usla alkoholkultur. Med jämna mellanrum ställer den till det i kulisserna.

Det mesta hittar aldrig ut i media, men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är mycket väl medvetna om SD:s sociala Akilleshäl. Jodå, flera ledande moderaterna tittar också för djupt i flaskan, men där sätter den strama partikulturen P för det värsta debaclen. SD saknar interna mekanismer för att reglera sådant. Alltför många av deras riksdagsmän, tjänstemän och konsulter lever trasiga liv med mycket ensamhet, festande, kokain, tillfälliga sexuella kontakter, krogliv, nattligt tevespelande… Allt sånt måste SD ta i tu med innan de kan återuppstå i en dynamisk 2.0-version. Deras metamorfos ligger dock flera år bort i tiden. Kanske tar man sig aldrig dit. Det första man måste göra är i vilket fall att sluta vara Moderaternas dörrmatta. Och Liberalernas bästa kompis.

För tillfället verkar det sitta mycket långt inne.

Sveriges Radio

p.s.

En sista detalj:

Jag noterar att jag känner en rad personer som nyligen köpt en AR15.

Ingen av dem behöver den för jakt. Incitamenten är något annat.

Morgondagens Sverige.

ds.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---