Rapport från GRÄV i Luleå.

Jag intervjuas av SVT om "Älskade Public Service", får bassning av Marja Grill och sprider dålig stämning bland de församlade journalisterna genom att anklaga en av dem för att vara pedofil.

May 22, 2022

Marja Grill tog bladet från munnen och frågade om jag verkligen vill att alla ska sparkas från Public Service? Svaret är ja.

Jag tänkte: “Fuck it, jag går ut hårt”. Så jag sa från scenen – det första jag gjorde: “Ett tips till alla grävande reportrar här inne: en i rummet är en praktiserande pedofil.” Vitvinssorlet sjönk. Den ganska muntra stämningen blev genast lite mindre munter. Jag hade kunnat säga nåt värre, typ: “En här i rummet är rasist.” Eller: “Nån här i rummet har fel värdegrund.” Men nån måtta får det ju vara.

Sedan frågade Fouad Youcefi från SVT:s Politikbyrån ut mig om varför Aron Flam och jag skrivit vår kritiska public service-bok. Vi resonerade om den abnorma storleken på koncernen (mitt ordval), om Granskningsnämnden och vem som tillsätter dess ledamöter… m.m, m.m. Jag hann kalla Morgan Johansson för “korrumperad lögnare” också. Kanske lite klichéartat för att vara jag men vissa saker kan inte sägas nog ofta.

Publiken fick ställa kompletterande frågor. Marja Grill, prisbelönt grävreporter från SVT kom fram till scenkanten och frågade om jag verkligen tycker att SR, SVT och UR ska läggas ner och i så fall: vem ska bestämma vem som ska få vara kvar och inte? Jag föreslog Jan Helin men Marja såg inte helt övertygad ut. Så här står det förresten på hennes Wikipediasida: “Grill är föreläsare… (…)…om journalistiska arbetsmetoder, och om hur man kan gräva och skapa agendasättande journalistik även på redaktioner med små resurser.”

En del av mig vill utbrista: “Haha! Vad vet du om det!?” Men va fan… hon kanske har jobbat på andra ställen, Nyheter Idag eller något liknande. Hon kanske började på botten. Hur som helst, om hon nu gjort det borde hon (och hennes man) kunna jobba kvar även om SVT fick, låt säga, tre miljarder mindre i årsbudget. Jag skojar inte; hungriga hundar jagar bäst. Jag tyckte f.ö. att någon hojtade till av glädje (instämmande sådan) när jag sa att public service har för många mellanchefer. Andra såg bara arga ut. Kanske var de mellanchefer, vem vet. Eller så var det det där med pedofilgrejen som satt sig i huvudet på dem. Kanske främst hos den aktuella pedofilen. Kanske skymtade hen Patrik och Sara från Dumpen som stod ute i kulissen och väntade på sin tur att gå upp på scenen.

Strax innan mig berättade Frida Sundkvist (f.d. Expressen) om sin uppmärksammade visselblåsning från i fjol. Hon vittnade om mobbning på den framgångsrika tidningen och tyckte att det var skrutt att en skandaliserad chef fick vara kvar medan hon själv fick kicken. Jag misstänker att alla på GRÄV visste vem hon pratade om men alla höll masken och låtsades som att det regnade. Aftonbladetbordet applåderade hennes framträdande med artiga miner. Vad skulle de göra? Jag saknade apropå något helt annat flera Expressenmedarbetare på denna sobra kvällstillställning. Magnus Alselind, Karin Olsson m.fl. Var var ni?

Men i alla fall.

Efter att jag klivit av scenen var jag beredd på att alla grävande, prisbelönta reportrar skulle rusa rakt fram till mig och fråga: “Vem ÄR pedofilen?!” Lite öppet mål kan man tycka. Men ingen verkade särskilt intresserad. Jag vet, det är ett sunkigt ämne och det rör en av deras kollegor så innerst inne vill de väl inte veta vem det är. Nils Funcke kom dock fram och hejade med ett brett leende. Han såg upprymd ut. Närapå fnissig. Han har humor den mannen. Och kunskap. Trifa Abdulla från P1 Kaliber gav mig en uppsträckning. Hon tycker att jag generaliserar när jag påstår att många PS-arbetare är lata oduglingar och påpekade att det finns reportrar på SR och SVT som jobbar hårt och att det journalistiska grävandet ofta är ett ensamt och otacksamt arbete. Stora avslöjanden får sällan den uppmärksamhet de förtjänar. I regel glöms de bort fort. Som detta:

Trifa är en klok människa.

Hon har en fascinerande backstory av flykt, våld, fattigdom och hedersförtryck. Hon är en av dem Erdogan vill se utlämnad gissar jag. Hon har i alla fall sett en hel del i sitt liv. Är verserad. Erfaren. Fast kanske inte på grund av sin hudfärg främst. Trifa vägrade att ta skit från mig, men hon höll också med om vissa saker. Vi hade en bra diskussion. Öppen. Förutsättningslös. Hon vann. Flera av hennes kollegor gick förbi där vi satt och jag såg vad de tänkte: “Varför smutsar hon ner sig med denna idiot?”

Gänget från P4 Blekinge var i alla fall trevliga. En av dem bad till och med att få bläddra lite i Arons och min bok. Karin Gahnström-Jonsson från Östersundsposten kom fram och sa en snäll sak. Det hade hon inte behövt göra. Jag blev glad. Jag pratade helt kort med Martin Schori från Aftonbladet också. Han var professionellt artig. Inte alls snorkig. Men hans kollega Daniel Suhonen såg bekymrad ut, kanske inte på grund av mig. Men något var det. Jag tror att Daniel vet saker. Om saker. Jag kom på att jag skickade ett mail till honom för nån månad sedan – om sommarboende på Tjockö i Stockholms skärgård. Jag fick inget svar. Han kanske tyckte att jag var oförskämd. Det kan man nästan förstå för vad har jag att göra med var den mediala överklassen placerar sina pengar?

Ett stickspår: jag skrev om Östersundsposten häromdagen – och deras försök att piska upp en lokal muslim-rasist-skandal. Jag varnade mina läsare för en uppföljning och igår kom den, som ett brev på posten. Det centerpartistiska kommunalrådet Karin Jonsson kunde inte låta bli att gå ut i media och glappa med truten (fast blanda inte ihop henne med Karin G-J ovan nu för det är två helt olika personer).

Så här sa centerägget:

“Det är inte okej att kränka ens inom ramen för ett skämt.”

Förlåt min franska men… Sweet jumping Jesus on a rainbow-colored Pogo Stick… har vi redan glömt “Je suis Charlie?” Lars Vilks? Life of Brian? Vem ska bestämma vad som är “okej” och inte? Myndigheten för psykologiskt försvar? Den lokale imamen? Karin Jonsson i Krokom? Och vad kvalificerar sig som ett skämt? Eller konst? Eller satir? Seriöst, hur kan man avancera till en kommunalrådspost och ha så tjock skalle? Och: hur många vettvillingar förmår egentligen Centern att snyta ur näsan? Räcker det inte med Martin Åhdal? Har C en motsvarighet till socialdemokratins Bommersvik-löpande-band där alla dessa demokratins (och demografins) dödgrävare utbildas? Man undrar.

Tillbaka till GRÄV 2022 i Luleå.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta detta journalistiska värdegrundstabberas men överlag var det en rätt deprimerande tillställning – 99.99% vita människor. Det var så vitt att det blev obehagligt. Jag gick runt med en klump i halsen hela kvällen. Var fanns mångfalden? Erfarenheterna? Somalierna? De olika perspektiven? Alltså de som går bortom ISK-fonder, Alice Munro, Nordic Wine Challenge och pliktskyldig missionärssex till tonerna av Bo Kaspers? Jag gick runt och letade efter svarta människor. Hela kvällen. De fanns icke. Där fanns bara en massa vita höginkomsttagare med samma referenspunkter. En av dem, en lite dragen mediaprofil från tidningsvärlden, hejdade mig i trappan på hotellet senare den natten och sa:

“Du… Ganman… jag vill bara säga en sak…”

“Ja?”

“Jag vet vad du håller på med.”

Jag kände hur jag blev glad: äntligen nån som kan förklara! Ibland vet jag ju knappt själv. Mediaprofilen fixerade mig med sin simmiga blick. Han luktade öl och rakvatten. Oförlösta guldspadedrömmar. Permanent medelålderskris.

“Din och Arons bok…”

“Ja?”

Han klappade mig på axeln.

“Pengar luktar inte.”

En halvkänd SR-tant gick förbi på ostadiga ben. Hon tog ett litet luftsteg och hickade till, såg ut som nån som bor på Värmdö och tycker att alla företag i Sverige borde kvotera in lesbiska svarta kvinnor i sina styrelser. Och att killarna i Sista Måltiden är obehagliga, trots att de har invandrarbakgrund. För ett kort ögonblick kände jag sympati.

Vad mer?

Jo! Patrik Sjöberg och Sara Nilsson från Dumpen höll ett långt och intressant samtal med Fouad (som överlag skötte sig bra, en avslappnad kille). Dumpenduon fick frågor om hur de gräver, rent konkret, för att hitta sina peddon. De fick frågor om “allmännintresset” (från publiken) och Patrik konstaterade torrt att varje år är det av “allmännintresse” att hänga ut vilka som tjänar mest i din kommun – i all media. Rikingarna ska surras vid skampålen – med namn och bild. Att hänga ut män som söker barn i sexuellt syfte däremot… är det många etablerade journalister som stegrar sig inför, även när bevisen är överväldigande. Det var lite intressant att se ansiktsuttrycken på vissa när han gjorde den liknelsen. En ängel gick genom rummet som det brukar heta.

“Propaganda – it works!” står det på tischan (och nej, ingen köpte boken.)

Här kan du förresten få tag på boken Fouad och jag samtalade om. Den är bra. Mycket bra till och med. Snart sitter vi i Babel och pratar om den. Hob-nob:ar efteråt med Jessica Gedin på Tennstopet. Eller medverkar i Boktornet i P1! (min hemliga dröm). Stöd kampen! Köp ett exemplar och ge bort till någon politiskt korrekt vän eller kollega om ni vill. Sprid giftet. Peta på pösmunkarna. Eller för den verkligt ambitiöse: skicka ett ex till din lokala P4 eller SVT-redaktion och berätta att Aron och jag mer än gärna kommer och pratar om den för det gör vi.

Vi kommer extra gärna till P4 Jämtland i Östersund. De blev förresten jättesura över den här elaka men helt adekvata texten om deras journalistiska dagverksamhet (klicka på länken och njut). Den är skriven av f.d SR-medarbetaren Ralph Rentzsch. Den kvinnliga programledaren han skriver om tror jag kan vara Johanna Vackdahl. Inte säker. Men jag tror. Jag skriver lite om Wacko i “Älskade Public Service”. En oerhört skarp journalist med fantastisk radioröst och oklanderlig värdegrund. Hon borde få jobb på P4 Riks. Obegripligt att hon fortfarande harvar runt på den skyddade verkstad som är P4 Jämtland. Hon har enorm potential. Vad håller Cilla Benkö på med? Kom igen.

Till sist: här kan ni se hela samtalet mellan mig och Fouad Youcefi och ja.. jag är en sur gubbe, jag förstår att vissa inte tål mig… men jaja… lite underhållande är det ändå. Speciellt om ni föreställer er den genuina indignation som hängde i luften medan jag talade: “Vem av oss är pedofilen?!!”

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.