Peta in en pinne i brasan.
Operation "Rädda Murre" är igång. Den nya Centerledaren vill visa upp sin agrara sida och viker ut sig i Aftonbladet. Det går åt helvete. Med besked.
De finns de som tycker att “kulturell appropriering” är bland det värsta man kan ägna sig åt. Ni vet när man klär ut sig till indian på maskeraden och därigenom banaliserar den amerikanska urbefolkningens kamp. Eller när man tar på sig en sombrero och lösmustasch under tacosfredagsmyset därhemma och ropar “AY-AY-AAAAAAY!” till barnen. En oförlåtlig stereotypisering av mexikaner. Med detta i åtanke är det lite uppfriskande att se hur Muharrem Demirok med ideologiskt dödsförakt styr ut sig till centerpartist, eller om det är landsbygdsbo, i sin stora comeback-intervju med centerorganet Aftonbladet. En tidning som brukar slå ner på sådana upptåg med full kraft. Demirok poserar i grön täckväst på bilderna och eftersom det finns samer som bär sådana kan det här leda till en stor, politiskt skandal så fort någon av de unga tjejerna på AB:s ledarsida får klart för sig vad han gjort.
Men Muharrem och hans partiledning är desperata. Opinionssiffrorna är körda i botten. Fler väljare har förtroende för Propeller-Per än för “Murre” och då är det illa. Ingen tror att Annies efterträdare är varken centerpartist eller knappt ens svensk – på grund av den där olycksaliga valturnén i Turkiet tillsammans med Michael Yüksel för några år sedan – så Murre och hans stab måste nu snabbt försöka rädda det som räddas kan. Den är nog den desperationen som gör att de tappar allt logiskt tänkande och därigenom bjuder Aftonbladets läsare på en komisk högtidsstund. Det är så många guldkorn i denna befängda text att man knappt vet var man ska börja.
Fast man förstår precis hur snacket har gått mellan Demirok och hans 32-åriga pressis innan de åkte iväg till intervjun ute i skogen:
PRESSEKRETERAREN: “Du måste ha grönt på dig! Kanske en väst?! Och så stövlar… och stickad kofta!”
DEMRIOK: “Ok.”
PRESSEKRETERAREN: “Och en pipa? Kan du röka pipa?”
DEMIROK: ”Nja…”
PRESSEKRETERAREN: ”Hunden Allan måste iallafall vara med! Landsbygdsbor älskar hundar!”
DEMIROK: “Ja, fast tänk på att Allan är lite frysig av sig… han måste också ha väst på sig om vi ska ut i skogen.”
PRESSEKRETERAREN: “Självklart!”
DEMIROK: ”Han är ju en whippet, så… känns inte så macho när jag tänker efter… vi kanske ska hyra in en jämthund istället? Eller iallafall en tax?”
PRESSEKRETERAREN: “Hund som hund. Sen måste du berätta att du blivit misshandlad av nazister när du var ung också! I Gamla stan. Den är jätteviktig att få med! Det får vi inte glömma!”
DEMRIOK: “…fast blir inte det lite klyshigt? To on the nose?”
PRESSEKRETERAREN: “Är du galen?! Det blir fantastiskt! Säg att de använde järnrör! Du höll på att bli ihjälslagen! Du blev helt deformerad!”
DEMIROK: “Ok, fast–”
PRESSEKRETERAREN: “Och sen MÅSTE du berätta att du var på en fest en gång i ungdomen där det spelades Ultima Thule… du blev traumatiserad av det… varje gång du hör dem numera får du flashbacks och måste lägga dig på golvet i fosterställning!”
DEMIROK: “Jag kanske kan skämta om att det var hemma hos Ida Karkiainen?”
PRESSEKRETERAREN: “Det där förstod jag inte.”
Och så vidare. Man vill ju tro att Muharrem Demirok inte är helt dum i huvudet och att han hade invändningar mot det konstruerade upplägget. Tyvärr för honom orkade han inte hålla emot när Aftonbladets My Rowhedder + fotograf dök upp vid familjens torp vid sjön Roxen utanför Linköping. Här gällde det att visa väljarna vilken genuint svensk och centerpartistisk kille han ändå är. Det blir dock väldigt mycket fokus på hans muslimska identitet i texten och det är synd för man förstår att Murre vill komma bort från just det. Han berättar att han avsagt sig sitt turkiska medborgarskap (bra!) men han kan inte hålla sig från att sticka in att kritiken mot hans dubbla medborgarskap fick honom att känna sig “kränkt”. Och det där sista får honom att framstå som, tja… just det han inte vill framstå som: en ömtålig identitetsvänstersnubbe vars rasistkänselspröt alltid står och darrar nervöst i jakten på saker att uppröras över. Fast det är inte det värsta med Aftonbladets artikel. Åh, nej. Det finns mer. Tro mig. Mycket mer. Demirok går faktiskt på knock redan i intervjuns början. Sug på detta stycke, kära kärncenterväljare:
“Marken är frusen men solen skiner och Muharrem Demirok pratar om skogen, det finns både varg och lodjur här. Demirok har försökt förklara för sina barn att det är skillnad på odlad skog och skog, efter att de blivit upprörda över ett kalhygge.
“Han skämtar själv om att han låter som en riktig centerpartist.”
Ja, precis. Man måste skämta om det för någon “riktig centerpartist” är han ju inte. Det har alla fattat vid det här laget. Liberal möjligen. Högersosse kanhända. Men centerpartist? Haha! Yeah, right… Eller i och för sig: han förkroppsligar den nya sortens centerpartist. Den urbana. Lajvaren. Den ideologiska bedragaren. Den som utan att blinka klär upp sig i nyinköpta “skogskläder” och åker ut till en stuga där han låter sig fotograferas i lusekofta, poserar framför en ladugårdsvägg och säger att han hoppas att han och reportageteamet ska “få se en havsörn”… med mera. Så i och för sig… vad annat kan man göra än driva farsen till vägs ände.
En av bildtexterna lyder f.ö: “Partiet vill visa upp Demirok från hans mest lantliga sida, på hans torp vid sjön Roxen.” Uppfriskande ärligt. Eller är det Aftonbladet som jävlas? Troligen det senare. My Rohwedder och hennes fotograf vet precis vilket slags uppdrag de är ute på: de ska hjälpa till att rädda Demiroks röv. Han är en del av vänsterblocket nu – men samtidigt är han borgare… så lite måste de få peta på honom. Som i slutet av artikeln där de återger ett underbart citat av Demiroks pressekreterare som måste varit packad vid tillfället. Eller fick en stroke precis då:
“Nu tittar C-ledaren och hans pressekreterare sig omkring för att se om det finns något annat Demirok kan göra under fotograferingen som känns lite ‘lantligt’.
“Kan du inte göra nåt med pinnar?’ säger pressekreteraren och tittar på en hög med grenar.”
Ja, jisses. Någonstans i en dator på Aftonbladet finns det kanske bilder på Muharrem Demirok när han ”gör saker med pinnar.” För framtida bruk. Hans pressis måste i vilket fall ha fått sitt sekreterarleg i ett flingpaket. Finns ingen annan förklaring. Och jag förstår till hundra procent att My Rohwedder tog med citatet för annars hade hon inte haft ett uns av heder som journalist kvar. Tyvärr gagnar det inte det övergripande syftet med artikeln. Föreställ er Torbjörn Fälldins pressis säga något slikt inför en Aftonbladetjournalist. Det kan låta som en mossig jämförelse men Torbjörn Fälldin ledde sitt parti till dubbla valsegrar på 1970-talet. Centern låg på stadiga +25% på den tiden och Fälldin hade Palme emot sig i debatterna. Muharrem Demirok slåss mot Per och Märta. Två barn.
I övrigt får vi reda på att Murre identifierar skolfrågan som en framtida valvinnare. Ok, den får han ju dela broderligt med Liberalerna i så fall, fast kanske finns det något där ändå. Han sa iallafall inte: “kampen mot SD.” Men han framhärdar i att Centern aldrig någonsin kommer att samarbeta med SD och fortsätter därmed på den inslagna återvändsgränd där Annie Lööf slog näsan i tegelväggen. Han talar vidare om “alla människors lika värde, öppenhet och tolerans”. Självfallet inte mot Sverigedemokrater, men visst, man förstår att han måste fortsätta med Annies institutionaliserade dubbeltänk. Iallafall i några år till, tills vi glömt henne.
Den här passagen måste ni f.ö hjälpa mig att förstå:
Jag har läst den flera gånger nu, men förstår inte helt. Kanske är det Rowhedder som citerar honom fel eller så sa han faktiskt så, i den ordningen. Det blir en aning luddigt i vilket fall: Det finns ingen rasism mot muslimer i Sverige, tvärtom (det finns en stor tolerans). Men vissa grupper (skinnskallar? kristna kopter?) är å andra sidan väldigt intoleranta. Följt av citatet:
“Jag upplever extremt stor tolerans.”
…varpå Murre glider in på detta med ”radikala” predikningar i olika moskéer. Där finns det extrema krafter och det gör honom “upprörd” och “vaksam”. Det han menar mellan raderna, när han talar om den stora toleransen mot muslimer, är något Mustafa Panshiri och jag la fram som en tes i vår förra bok “Det lilla landet som kunde” från 2018: “de låga förväntningarnas rasism”. Alltså den maxim som säger att man får ha lite överseende med människor från Afrika och Asien eftersom de inte vet bättre; klan, kaoz och balkongflickor är jobbigt men vad ska man göra? De är ju, underförstått, vildar.
Lite intressant ändå att en sådan som jag och Muharrem Demirok har gjort samma analys. Han är uppenbarligen inte så dum som Aftonbladetreportaget får honom att verka. Han kan ha potential. Vi ska inte räkna ut honom helt. Tyvärr kommer det här reportaget att förfölja honom ett tag. Det blev inte bra. Hans parti vill att han ska framstå som en rustik centerkille som står med Bruno Magli-skorna tryggt nerborrade i den östgötska myllan. Han är en landsbygdsbo, en bonde närapå. Han är inte för fin för att sticka in armarna i en kosnippa och dra ut en kalv som satt sig på tvären. Han kan applicera KenoPure på såriga kospenar så att de slipper mastit. Ja, kanske inte fullt så avancerat, men… han äger ju ett torp, för guds skull! Och en täckväst! Och han kan leka med pinnar. På beställning men ändå – han är jordnära. Fattar ni?!
Skämt åsido. Jag upplever mer och mer Muharrem Demirok som en rätt trevlig prick. Han har slutat skalla folk i ansiktet och han hade extrem statistisk otur som åkte dit de två enda gångerna han gjorde det (och därtill blev dömd för det). Man kan antagligen hälla i honom lite sprit på en fest numera utan att det ballar ut fullständigt. Därför är det synd att hans parti tvingar honom att fortsätta charaden med Annies retorik som – bevisligen – inte fungerade. Det här är ett klockrent Annie-citat apropå det, ur Aftonbladetreportaget:
“Vi håller på att slita sönder Sverige. De främlingsfientliga krafterna vinner allt mer mark.
…och det är lite kul för när Demirok hasplar ur sig detta kommer Rowhedders motfråga blixtsnabbt:
“Är det verkligen så? Vilka är dessa krafter? Exakt? Är det inte snarare gängen, bombdåden, skottlossningarna, barnrånen, förnedringsråden, bil- och skolbränderna som sliter sönder landet?”
Nej, såklart inte. Hon sa inte så. Demiroks utsago får stå oemotsagd. Vilket är synd för om den nye centerledaren hade kunnat precisera sitt påstående på ett trovärdigt sätt, bortom de Lööfska flosklerna, hade han kunnat framstå som riktigt skarp. Men varken han eller Aftonbladets anställda tänker i de banorna. De är låsta i begreppet “främlingsfientlighet”, som alltid går åt ett håll: alltid från vita mot färgade. Aldrig tvärtom. Vad var det Muharrem Demirok hörde under den där predikan i den där moskén? Mer specifikt? Var det hets mot judar? Hat mot svarta? Mot etniska svenskar? Mot staten? Det hade varit intressant att få reda på. Men läsaren får sväva i okunnighet.
Såklart.
Aftonbladet presenterar sitt lilla idolporträtt av den nya partiledaren, beställt av Centerns pressavdelning, men eftersom Demirok och hans bänga pressis säger så mycket knas under intervjun blir det bestående intrycket att Centern är ett fortsatt förvirrat parti som absolut inte driver några frågor som de åtråvärda lansbygsväljarna bryr sig om. De har inte örat mot rälsen. De lever, fortsatt, i en egen bubbla. Och Murre, den arma saten, måste fortsätta att driva Annies tokteser i debatten, annars blir kontrasten för stor och folk kommer att inse hur nipprig hon faktiskt var.
Det är hans raison d'être.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
¡Ay, caramba!
En riktig tio taggare till din digra samling.
Det enda jag sitter och funderar på är hur det gick med pinnleken?
Var det Murre eller Whippeten som spang och hämtade den?
Haha Jens, vänsterrörelsen är verkligen desperata när dom försöker skriva en kärleksartikel om Centerpartiet i en vänstertidning, ett parti som ibland beskrivits som det mest högerextrema när det gäller skatter.
Sen antar jag att det är Annie Lööf som bestämt efterträdare och därmed lyckades hon nu troligen sänka Centerpartiet fullständigt med detta val av ny partiledare. Så min kritik här faller på Centerpartiet och "Annie", inte på Demirok.
Väljarna utanför storstäderna vill knappast ha islam, mångkultur eller klimatalarmistisk skattepolitik. Centern är ju det högerparti som är mest extrema när det gäller att satsa på vindsnurror, motstånd mot kärnkraft och fossila bilar.
Frågan blir då snarare om den nya centerledaren kan locka unga kvinnor i storstäderna, så som Annie Lööf gjorde. Hon lyckades ju faktiskt ett tag få många storstadsröster som ett hipt parti och alternativ kanske främst till MP. För frågan är ju vad som skiljer miljöpolitiken mellan MP och C, kanske ingenting. Dvs C har blivit lika galna som MP. Och båda vill dessutom ha större flyktingmottagande fortfarande mig veterligen, främst då från islamländer antar jag.
Så det gäller att sälja in Islam som modernt och häftigt. Som mångkulturens främsta kulturideal. Finns inget mer mångkultur alltså än Islam. Finns inget mindre mångkulturellt än svensk kultur, särskilt bland vita män, då är det världens värsta monokultur. Trots då att svenska etniska män hyllats utanför Sverige som världens mest jämställda män i olika internationella jämförelser. Otack brukar ju vara världens lön. Att islam sen ofta har beskrivits som jordens mest patriarkala kultur/religion är ingenting att bry sig om. Vänsterfeminister är nog alltså som mest förljugna när dom hyllar islam.