På safari i Skäggetorp med Märta Stenevi
Ett nytt klassiskt DN-reportage ser dagens ljus. Men vi får inte skoja om det – Märta vill väl. Precis som DN.
Miljöpartiets Märta Stenevi har besökt det utsatta området Skäggetorp i Linköping. Hon var den första av partiledarna som tackade ja till en inbjudan från de boende och Dagens Nyheter var – som av en händelse – den tidning som fick följa med och skildra utflykten. Under ett helt dygn skulle Märta umgås med svarta och arabiska kvinnor och det gjorde hon. Hon åt deras mat, hon dansade deras danser och såg på det hela taget ut att stortrivas. Vad de sfinxliknande Säpovakterna tänkte bakom sina mörka solglasögon kan vi bara ana.
Det är ett klassiskt DN-reportage.
Vuxet, fotriktigt, stillsamt bekymrat. De ortopediska värdegrundsinläggen sitter där de ska. När samtalet kommer in på begreppet familjeplanering försöker tidningens utsände lägga ordet “paternalistiskt” i Märtas mun. Märta håller med men tycker också att det är “kolonialistiskt” att tala om för dessa utsatta kvinnor vad kondomer och P-piller är. Det borde, enligt det miljöpartistiska språkröret, komma från dem själva. Någonstans i kulissen väntar en somalisk Gloria Steinem.
Andemeningen i DN-reportaget är – om jag tolkar det rätt – att samhället “stänger ute” kvinnorna i Skäggetorp. Samma samhälle som ger dem bostadsbidrag, gratis sjukvård, gratis skola, föräldrapenning, barnbidrag, flerbarnstillägg… och ja: i många fall är det verkligen gratis eftersom något förvärvsarbete aldrig utförts i Sverige och inga skattepengar betalats in till den gemensamma kassan (Som exempel: bland utrikes födda kvinnor som vistats i landet mindre än fyra år är förvärvsfrekvensen 25%).
Men oavsett: Sverige gör för lite. Vi har misslyckats. Mer måste till. Mer resurser. Mer självflagellering.
Jag läser och funderar. Får en idé.
Tänk er följande scenario: Märta Stenevi åker upp till utsatta Kramfors i Norrlands inland (Säpovakter inkluderat). Hon gör det för att under ett dygn leva tillsammans med den ensamstående mamman Sabina och hennes tre barn. Hon vill ta del av Sabinas vardag; på nära håll uppleva de usla vägarna och frånvaron av bankomater, bibliotek och BB. Märta äter middag med familjen, hon dansar till Takida och lyssnar uppmärksamt när Sabina berättar om hur hennes söner Kevin och Eddie brukar rånas på sina mobiltelefoner och täckjackor av lokala grupperingar inne i Kramfors centrum. Sabina både städar och jobbar som hårfrisörska men har ändå svårt att få det att gå ihop. Hennes man sitter i fängelse för upprepade skoterrattfyllor. Hon är trött och ledsen. Lågutbildad. Begår grammatiska fel när hon talar.
Dagens Nyheter förevigar alltihopa med sedvanlig fingertoppskänsla. Den ansiktslösa reportern ställer mjuka frågor med sorgsen, allvarlig röst (precis som i reportaget från Skäggetorp). Reportagets bästa bild är på Sabina när hon står och tänder en Gul Blend utanför sin gamla AUDI 100 från 1996. Snålblåsten tar tag i hennes slitna toppar och viker dem över det trötta, psykofarmakasvullna ansiktet. Bildtexten lyder: “Sabina känner att samhället stänger henne ute. –Såna som jag syns aldrig i IKEAS och Coops reklamfilmer. Jag vet inte när jag sist såg en vit, överviktig kvinna med dåliga tänder i ett sånt sammanhang. Det blir en slags omvänd rasism.”
Har ni svårt att se ett sånt reportage framför er?
Lugn. Det är inte er det är fel på. Det är tidsandan. Oikofobin. Sabina och hennes familj betyder inget för såna som Märta Stenevi. Inte för DN heller. Så ett sådant reportage kommer vi aldrig att få se. Däremot blir det nog fler besök i förorter som Skäggetorp, Gårdsten, Vivalla och Hjulsta lagom till valet.
Ja – jag raljerar. Det är klart jag gör det. Det är omöjligt att inte göra det, trots att Märta Stenevi och Dagens Nyheter är mycket noga med att lyfta fram just den aspekten under besöket i Skäggetorp: alltså hur den ogina omvärlden kommer att reagera på det som skrivs och sägs (och dansas)? Kommer det att tillverkas elaka “memes”? Kommer det att skrivas hatiska texter såsom denna? Team DN/Stenevi biter huvudet av skam och klumpar ihop all rimlig kritik av Stenevis gallimattias och hennes – oförblommerat cyniska och fläckvisa intresse för de somaliska mammorna i Orten – med “hatåhot”. Eller för att vara mer exakt: “flum och batikhäxor”.
Men. Vi kan faktiskt kosta på oss att kredda Stenevi lite. Hon åkte faktiskt ut till Skäggetorp i ett helt dygn. Låt vara tillsammans med Säpo och låt vara att det är ett uppenbart PR-jippo. Strunt samma. Hon gjorde nedslag i misären vilket är mer än vad de flesta politiker på hennes nivå brukar orka. Jag gissar att Ulf Kristersson inte kommer att företa samma exkursion ihop med DN. Dels för att det redan är gjort och dels för att den prudentlige moderatledaren, stelt dansande till arabisk flöjtmusik, omgiven av frodiga, skrattande svarta kvinnor, skulle ge upphov till så många roliga memes att Märta antagligen skulle bli grön av avundsjuka.
Hursomhelst: Märta dök ner i mångkulturen en stund och vältrade sig några varv. Hon piskade sig dygdigt på ryggen och erkände sina medfödda övre medelklassprivilegier för DN. Innan hon åkte hem till villan och fredagsmyset. Och dieselbilarna.
Vad händer nu?
Inget. Såklart. Märta tycker att vi måste satsa mer på barnen. Mer pengar måste till. Mer resurser. Dagens Nyheter ifrågasätter detta – är det verkligen så enkelt? – men man landar ändå i att alternativet – mindre resurser – skulle göra saken i de “utsatta” områdena ännu värre och det är förmodligen sant. Men Märta och DN undviker också, med kirurgisk precision, den enda åtgärd som på något sätt skulle kunna bromsa segregationen, arbetslösheten, trångboddheten och gängkriminaliteten på platser som Skäggetorp.
Skicka inte dit mer folk.
Stäng gränsen.
Jag vet, det är ett nazistiskt förslag och ingen god humanist kan ställa upp på detta men rent matematiskt fungerar det ovedersägligen så. Om du sätter i proppen i ditt badkar och låter kranen stå på kommer det till slut att bli fullt. Vattnet kommer att forsa över kanten och samlas på golvet nedanför, för att sen rinna ner till grannen. Det låter krasst men det är samma sak med ett litet land som Sverige och invandring. Ett litet land med enorma ambitioner för vad staten klarar av och ska ta på sig.
I USA släpper man just nu in tiotusentals människor i månaden vid mexikanska gränsen. Med påföljande socialt och logistiskt kaos. Stater som Texas och New Mexico sliter sitt hår. Man har börjat erbjuda migranterna gratis bussresa upp till Washington D.C – dels för att bli av med dem men också för att göra en politisk poäng: “Här! Varsågod Joe Biden! Hitta jobb och bostad åt dessa människor. Lämpa inte över problemen på oss och förvänta dig att vi ska lösa det åt dig!”
Man skulle vilja se ett liknande initiativ i Sverige: bussning av utsatta människor från gränsstationen i Trelleborg direkt upp till Södermalm, Nacka och Bromma. Ok, Sverige och USA är inte jämförbara. Det finns olika former av bidrag i USA också men inget som kommer i närheten av det vi har i Sverige. I USA finns det dessutom en tradition av att anställa migranter svart som fruktplockare, byggjobbare, hönsslaktare etc. Sådana integrationsmässiga expansionskärl saknas (på gott och ont) i Sverige. Kommer du hit som lågutbildad kvinna från exempelvis Somalia hamnar du med största sannolikhet i ett svenskt “problemområde”. På livstid. Din karriär kommer att bestå av att föda barn och gå på bidrag. Det är så systemet är upplagt. Märta Stenevi vill inte se någon verklig förändring där, bara fler och större “utanförskapsområden”. Varför? Because reasons. Eller för att inte “ge SD rätt”. Det är vad allt handlar om i grunden. Det gäller att bevisa för Jimmie Åkesson att Sverige visst kan ta emot 100 000-150 000 lågutbildade, kulturellt inkompatibla människor per år från platser som Yemen, Syrien, Irak, Somalia, Tatooine och Djibouti. Även om alla kurvor pekar åt fel håll. Även om alla varningsklockor ringer för fullt. Även om så hela jämra Örebro, Norrköping, Landskrona, Linköping och Stockholm ska behöva brinna upp på kuppen.
Det ska gå.
Kosta vad det kosta vill.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Briljant skrivet!
Du är så värd pengarna.