Fler och fler mediaprofiler lämnar – eller försöker lämna – Twitter/X. De gör det på grund av (vad de uppfattar vara) Elon Musks öppna nazisympatier och hans stöd för Donald Trump. Och för att han låter i princip vem som helst säga vad de vill på hans digitala plattform. Musk påstår sig värna yttrandefriheten, men åt såna högstämda utfästelser fnyser hans kritiker föraktfullt. De uppfattar hans argument som försåtliga och hans frispråkighet som farlig. Uppviglande. Det är absurt och överdrivet att förutspå inbördeskrig i England…
…samtidigt som allvaret i attacken i Gubbängen inte kan överdrivas:
Vän av ordning skulle kunna invända mot de nya sociala medierpuritanerna:
”Varför lämnade ni inte twitter redan under Jack Dorseys ägarskap? Både Iran och Kina hade sina Twitterkonton igång – redan då…”
…men det vore förstås att vädja till logiken och när det gäller demokratins beskyddare inom MSM är detta sällan lönt. Det är känslorna som räknas och just nu känns Twitter/X fel.
En annan sak jag har lärt mig genom åren när det gäller sociala medier är att de som offentligt – och under stor dramatik – måste berätta för hela världen att de lämnar Twitter och Facebook nästan alltid kommer tillbaka. Och att det de helst av allt vill höra när de tar sin Mats ur skolan är:
”NEJ! INTE DU! JUST DU MÅSTE VARA KVAR PÅ PLATTFORMEN – ANNARS ÄR LIVET MENINGSLÖST!”
De vill att vi andra ska böna och be, slita vårt hår, kasta oss ner på golvet mellan hyllorna på ICA och sparka och gråta, snorgråta ursinnigt… och när ingen gör det stänger de ner sina konton. Tillfälligt. För att några timmar senare logga in igen – i smyg. Eller så registrerar de ett nytt, anonymt konto så att de kan gå in och se vad som händer, vad folk pratar om på den roliga festen de just lämnat frivilligt och kanske lite förhastat.
Oberoende SVT/SR har i vilket fall redan valt sida.
I Sveriges Radios fall öppet och rakryggat:
Medan SVT retirerar baklänges. Ifjol bad man en pålitlig kamrat inom mediebranschen att ”recensera” plattformen, givetvis på ett neutralt och oberoende sätt men ändå så pass tydligt att alla förstår att SVT egentligen vill lämna de också…
Frågetecknet i ovanstående rubrik är retoriskt ifall någon undrade.
Bland de skäl Brit Stakston räknar upp som anledningar till att man ska “lämna” finns att Twitters ägare Elon Musk ”trollar” annan media. Eller ifrågasätter dem, beroende på hur man ser det, och sådant gillas icke. Fast det är bra att hon och PS är öppna med vad som stör dem så mycket: det faktum att de inte längre har ensamrätt på vilken berättelse som ska distribueras till befolkningen – och när.
Andra röster inom etablissemanget har också höjt rösten mot Twitter/X – i anständighetens namn.
En av Sveriges tyngsta opinionsbildare Petter Larsson på Helsingborgs Dagblad, lämnar även han plattformen – på precis det sätt jag beskrev här ovan; med buller och bång. Häromdagen skrev han ett dramatiskt avskedsbrev till sin älskarinna, präglat av ånger och självinsikt. Samtidigt som det finns något bitterljuvt melankoliskt över det hela:
Ja… vad ska man säga. Ett på många sätt modigt ställningstagande. En del av mig hoppas att fler av Larssons kaliber kommer att hoppa av, inte bara Twitter, utan även andra, liknande plattformar eftersom ingen av dem har rent mjöl i påsen. Någon måste gå först och trotsa storfinansen. Larsson skriver, apropå just detta, att vi konsumenter utgör själva den produkt på vilken Twitter profiterar och det är en helt riktig analys. Tyvärr är det samma affärsmodell som Facebook, Instagram, TikTok och de andra techjättarna använder så i konsekvensens namn borde HD:s röst i världen försvinna även från dessa forum. Kanske väljer Larsson att göra sig av med sin iPhone också. Och alla sina Mac-prylar. (Barnen i Kongo, ni vet.)
Vi får se.
Hur det än är med moralen och den hotade demokratin är jag rädd för att Petter Larssons utspel kan inspirera fler anständiga människor att hoppa av X. Mardrömmen vore att även såna som Anders Lindberg försvinner från plattformen. Det är ont om genuint roliga satirkonton nuförtiden och Anders har bjudit på många goda skratt genom åren. Hoppas att Larsson inte sätter griller i huvudet på honom. Med det sagt: när man läser vad som faktiskt står på spel i ett större perspektiv är det svårt att inte bli imponerad över hans beslut:
Jag visste faktiskt inte att allt detta låg i potten. Men nu gör jag det och tack vare Petter Larssons modiga avhopp kommer Kamala Harris att vinna det amerikanska presidentvalet, klimatet kommer att överleva och demokratin stå kvar.
Vi tackar honom för hans osjälviska uppoffring.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tänk vilken ilska och frustration en riktigt demokratisk plattform skapar. Att kreti och pleti kan göra sin röst hörd, ta del av information och tankegods som ej silats genom pk-filtret. Hu!
Du ger oss verkligen en dråpligt underhållande beskrivning av den fascinerande perspektivlöshet som grasserat så länge bland klägget. Just för att det pågått så länge hade man kunnat tro att någon form av självinsikt, eller i alla fall självbevarelsedrift (ödmjukhet är inte att tänka på) skulle infunnit sig. Inte minst efter att verkligheten nu kommer ikapp dem så frekvent och förödande - men icke!!! Det är som att man är immun mot sin verklighetsomgivning, totalt opåverkbara. Man kör på i samma hjulspår lika enträget som någonsin. I sanning fascinerande!! Och underhållande även om skrattet fastnar i halsen när man tänker på vilka kostnader deras lyxåsikter och rena dårskap förorsakat alla oss andra. Det går dock åt rätt håll om än för långsamt. Det går t.ex. inte längre, att med hedern i behåll, hävda att all invandring alltid är en vinst affär, inte ens på sikt. Det går inte längre att hävda att sol & vind ska ersätta vindkraften. Snart är det även omöjligt att hävda att gängkriminalitet beror på socioekonomiska faktorer. Men det är väldigt underhållande att nu, i realtid, se hur totalt tomma på andra riktiga förklaringsfaktorer de ansvariga i förvaltningen är. Det blir så uppenbart att de är tillsatta på ideologiska meriter och nu våndas något fruktansvärt över att behöva släppa saft & bulle snacket och under galgen tvingas prata straffskärpning - mycket underhållande. Jag övertygad om att humor och häcklande varit starkt bidragande till att saft & bulle snacket snart är politiskt omöjligt. (”Socioekonomiska faktorer” har verkligen ett löjets skimmer över sig idag). Klappa dig på axeln Jens för det är debatörer och opinionsbildare som du som bidragit till detta med goda doser humor och häckel.
Tack för ditt trägna gisslande av dumheten och skratten det skänker oss på vägen