När Jan Scherman råkade säga sanningen.
I alla år har vi fått lära oss att Public Service är konstruerat på ett sätt som gör att politiker inte kan påverka innehåll och riktning. Nu avslöjar Jan Scherman att det inte alls är så.
Ibland får man läsa texter två gånger för att vara helt säker på att man fattat rätt. Gårdagens Aftonblad bjöd på just en sådan. En riktig ”klipp-ut-och-spara”-pärla. Speciellt för de av oss som är kritiska till SVT, SR och UR. Den förre SVT-medarbetaren Jan Scherman levererade en initierad betraktelse om hur public service är konstruerat – med anledning av att borgarna, tillsammans med SD, nu ser ut att gripa makten i Sverige. Och antingen är Schermans text resultatet av en senkommen insikt om att vi faktiskt måste börja tala sanning om de statliga mediabolagen och deras i grunden politiska natur eller så skrev han i affekt och tänkte sig inte för. Eller snarare: han tänkte högt. Av misstag.
Det är i vilket fall en mycket bra text, sett ur ett principiellt perspektiv. En text där Scherman varnar för att SD har public service i kikarsiktet och att vi kan förvänta oss att partiet kommer att göra allt för att påverka koncernen i vad de anser vara rätt politisk riktning.
Ett sånt förfarande ska dock inte vara praktiskt möjligt.
För en sak har vi fått lära oss genom åren: den finurliga konstruktionen med en förvaltningsstiftelse som buffert mellan politiker och de tre programbolagen borgar för ”oberoende”. Armslängds avstånd och allt det där. Cilla Benkö och Hanna Stjärne släpper ingen jävel över bron. Fast tydligen är konstruktionen inte så vattentät som utlovats för enligt Scherman finns det ett ”rakt rör” mellan politiker som Linus Bylund (SD) och stiftelsens styrelse – dit Bylund nominerats av sitt parti. Scherman beskriver f.ö. förvaltningsstiftelsen som ”det topporgan staten som ägare har skapat.” I sig en intressant formulering: topporgan skapat av staten.
Det är också intressant att de punkter Jan Scherman återger som ett ”hot” mot public service innefattar sånt som effektivisering och ”vässning”. Jag vet att SVT:s programdirektör Jan Helin, likt SD, är för en sammanslagning av de tre PS-bolagen, detta utifrån en brittisk modell. Jag vet också att politiska krav på effektivisering och vässning är något allt från hemtjänstpersonal till kirurger understundom råkar ut för. Det är svårt att förstå varför exempelvis SVT Nöje eller Ekots P1 skulle vara undantaget den doktrinen.
Men för att återvända till frågan om politisk påverkan: om SD nominerar en representant till att sitta i Förvaltningsstiftelsens styrelse kommer SD ha möjlighet att påverka public service via denna kanal?
Svar ja.
Precis som Scherman påpekar har Förvaltningsstiftelsen makt genom att det är den som utser styrelserna i SVT, SR och UR. Sedan är det respektive bolagsstyrelserna som utser vd:arna till sina programbolag… och de i sin tur rekryterar in programdirektörer de gillar och litar på: Jan Helin exempelvis, före detta chefredaktör på socialdemokratiska Aftonbladet. Helin i sin tur rekryterar in politiskt följsamma programledare och manusförfattare – och kompisar – som Henrik Schyffert för att ta ett namn ur hatten. Eller Soran Ismael. Eller Bianca Kronlöf. Eller Belinda Olsson. Eller Nour el-Refai.
Flera led således. Allt för att krångla till det för klåfingriga typer som Linus Bylund och Rebecka LeMoine (MP). Politiker som vill påverka koncernens programinnehåll ner på detaljnivå.
Trots den ambitiösa konstruktionen med stiftelser, multipla styrelseled och policydokument om ”värdegrund” m.m. kan alltså partier/enskilda politiker påverka vårt oberoende, neutrala statsmedia. Alla kanske inte håller med Scherman om den analysen men jag gör det definitivt. Hans text i Aftonbladet grundar sig på decennier av publicistisk erfarenhet. Jan Scherman är inte vem som helst i sammanhanget. Han är en journalistisk nestor; värd att ta på allvar.
Det intressanta är att såna som jag och Aron Flam i flera sammanhang varnat för just detta: att SVT och SR är politiserade; att de går att påverka för den som har rätt kontakter (eller vänner och släktingar) och vi har gjort det i åratal. Av någon märklig anledning var det aldrig något problem då. Alltså när de rödgröna satt vid makten. De senaste veckorna har dock många vaknat till och insett faran med det stora, statliga propagandabolaget: det kan hamna i ”fel” händer. Det kan missbrukas.
Vill man undvika detta bör man därför avveckla SR, SVT och UR. Om de inte finns, ja då finns det heller ingen megafon som kan utnyttjas av ”mörka krafter”. Oavsett om de är bruna, blå, röda eller gröna sådana. Rätt enkelt när man tänker efter. Kanske kommer det också att resas krav framgent – även från vänsterhåll – på att SR och SVT ska bantas, tyglas och i förlängningen läggas ner. Tiden är knapp. Vi måste agera nu. Om skolvalet och statistiken över förstagångsväljare i valet 2022 är någon som helst indikation på framtiden kan borgarnas/SD:s maktövertagande bli långt. Kanske åtta år. Kanske tolv. Kanske femtio som under socialdemokratins glansdagar.
Vad hinner hända med public service under en sådan period? Vilken slags politisk propaganda, öppen eller förtäckt, kommer då att sändas ut över landet? År 2045? Eller redan 2025? Vilken slags ”samlande kraft” och ”lägerled” kommer SVT att vara i framtiden? Kommer företaget, i värsta fall, att ledas av Johan Hakelius? Eller någon som han. Kommer personer som Omar Makram och Rebecca Weidmo Uvell få egna teveserier där de renoverar torp eller botaniserar i sina släktled? Kommer Ultima Thule och Ola Aurell att dyka upp i ”Så ska det låta”? En Arg Blatte i ”Min sanning”.
Det här kan bli hur jävla fel som helst.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Underbart Jens. Du är en klippa…. nej ett helt djävla berg för resten. Jag formligen älskar såna som du. Den här texten borde offentliggöras för alla att ta del av 👏👏👏Ge aldrig upp Jens 💪💪💪
Bra spaning som vanligt, Jens!
Jag tycker mig redan skönja en liten högervridning i Aktuellt (det enda programmet som jag ser och försöker höra på SVT. Ibland tar dock tålamodet slut redan vid rubrikerna...). Jag är övertygad om att en viss osäkerhet börjar infinna sig hos de politiskt korrekta inom organisationen. "F-n, vi blir sedda. Vi blir kritiserade. Helv...e, jag kan förlora mitt jobb och min caffe latte på vägen hem från jobbet".
Vi går en mycket tuff men extremt intressant vinter tillmötes där värdegrunder och politisk korrekthet kommer att ryckas upp med rötterna i takt med att elräkningarna trillar in och det blir kålsoppa istället för en planka på kvarterskrogen. Kommer precis från ett snack med min 92-åriga morsa och hon bara ruskar på huvudet åt dagens PK-vevande. Hon, 3 syskon och mamman flydde Åbo när bomberna började falla. Ut till en gammal släkting i skärgården. Vintern spenderades i en liten stuga på 40 kvm i 40 graders kyla och den lilla vedkaminen fick matas konstant. Den sista matreserven, grisen, bodde med dem inne i huset. Till slut fick de slakta den också. Mamman dog. Pappan var i kriget. Syskonen blev skickade till Sverige. Pappan dog. Syskonen stannade i Sverige.
Jag är oerhört tacksam att få höra dessa historierna berättas. Jag är 60 nu och har fått uppleva Sverige med en barndom där allting bara var uppåt. Ända tills S på 70-talet bestämde sig för att frälsa hela d-a världen med sin, i grunden fina, socialdemokrati. Sverige glömdes bort när politiker med de ideologiska skygglapparna sprang mot nya fina och välbetalda internationella uppdrag. Nu står vi här med ett välfärdsbygge som vi inte har råd att betala och en befolkning som är bortskämd och lättkränkt. Det blir en prövning nu. En nödvändig prövning för det sovande svenska folket. Verkligheten har hunnit ifatt. Bullerbyn är nedbrunnen.