När fårskallar intervjuar åsnor.
Donald Trumps valseger var startskottet för den slutliga nedmonteringen av det medieindustriella komplexet.
Steve Krakauer sa några bra saker hos The Hill häromdagen. Utifrån de resonemang han för i sin bok Uncovered: How the Media Got Cozy with Power, Abandoned Its Principles, and Lost the People.
Bland annat pekade han på det faktum att en Instagrampost där Taylor Swift eller Billie Eilish uttalar sitt stöd för Kamala Harris är helt meningslös i förhållande till att under två eller tre (eller fyra) timmar låta sig djupintervjuas av Theo Von, Flagrant eller Bussing With The Boys.
Något Donald Trump alltså gjorde – men inte Harris.
Vänta lite förresten…
Vem sa vad? Om vad?
Hos vem?
En vanlig reaktion hos svenska Aktuellt-tittare och DN-läsare, inbillar jag mig. Kanske till och med en vanlig reaktion på nämnda redaktioner. Och nej, jag försöker inte kokettera med att jag vet saker pöbeln inte vet; á la Andres Lokko när han skriver om ett Northern Soul-band som inte har några medlemmar, inte släppt några plattor eller ens spelat offentligt, men som enligt Andres är världens mest underskattade band.
Det jag försöker visa på är skillnaden mellan de två världarna betongmedia och kvicksilvermedia. De långsamma och institutionaliserade vs de snabba och de fria. Här kan det vara på sin plats att påminna om att fort inte alltid är lika med bra. Fort men fel som det heter i musikerkretsar. Vi kan också kosta på oss att erkänna att betongmedia ibland har rätt. Och att det ibland är bra att en nyhetsgranskning får ta tid, att research får ta tid, att eftertankens kranka blekhet får en chans att sjunka in. Elon Musk delar en hel del matnyttigt på sitt X-konto, visst, men det glider förbi och försvinner lika fort som det dök upp.
Som Herakleitos sa:
”Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger.”
Ej heller i samma twitterflöde. Och gissningsvis förändrar det rådande, besinningslösa, nyhetstempot vårt sätt att ta in, värdera och processa information.
Oavsett hur det är med den saken kommer Donald Trumps andra presidentperiod att innebära slutet för det vi kallar ”traditionell” media.
Kanske lite trist, eftersom delar av gammelmedia är bra. Men... världen ser nu ut som den gör och det är inte särskilt troligt att vi kommer att gå tillbaka till det som en gång var. Chansen – eller risken – att DN:s anonyma ledarstick reser sig på tio och slår knockout på de anonyma memes:en är, tja.. noll. Ett meme kan på en sekund – med humor och elegans – blottlägga samband som gamla uvar som jag och Aron Flam behöver tiotusen tecken på oss för att komma fram till. Exempelvis vänsterns brist på humor och wokerörelsens intellektuella orimlighet. Bla-bla-bla…
…när man bara kan lägga upp ett sånt här:
Och vips fattar alla.
Å andra sidan: vem vet i dessa tider. Allt kanske går upp i rök. Vi kanske snart får börja om från scratch allihopa.
Albert Einstein lär en gång ha sagt:
”Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas, men jag vet att fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar.”
Apropå att ge Zelensky ”allt han behöver för att vinna”.
Nu lär det, tack och lov inte bli så, eftersom Kamala Harris och Pentagon förlorade och Donald Trump och Tulsi Gabbard vann. Något som osökt för oss in på frågan: om man som nyhetskonsument har fem minuter över – vad ska man lägga dessa fem minuter på? För att förstå hur allt detta hänger ihop? Trump? Harris? Musk? Zelensky? Haley? Pompeo? Ska man läsa en krönika av Jonas Gardell? Eller en text av Thomas Sowell? Ska man titta in hos killgissande MÖP:ar som Wilderäng och Oksanen för att få insikt i vad Putin tänker ta sig till? Eller ska man lyssna en stund till den proselytiske fredsivraren Tucker Carlsson när han de facto intervjuar Putin?
Ska man läsa DN?
Nä.
Det om något vet vi är meningslöst. Så mycket tid har vi faktiskt inte i våra liv, att vi kan slösa bort den på ytterligare en skopa ”antifascistiskt” navelskåderi från Sockan eller Wiman. Eller – för den delen – från gästerna i något av SVT:s många ”byrå”-program som aldrig lyckas skrapa mer än på ytan i varje givet ämne – detta eftersom de är helt styrda av formen och inte minst: av vilka gäster man ”får” bjuda in och inte, sett ur ett socialt och ”moraliskt” perspektiv.
Endast i Sverige kan en medelmåtta som Lennart Ekdahl, eller för den delen Carl Bildt, bli en politisk auktoritet.
För att säga det kortfattat: gammelmedia i allmänhet och svensk gammelmedia i synnerhet håller för låg nivå. Det är därför de är dömda till undergång.
”Don’t piss on my leg and tell me it’s raining” som engelsmännen brukar uttrycka saken och – är det inte precis det såna som SVT, CNN med flera gjort sedan 2016? Sedan långt innan dess också, jag vet… men i samband med Donald Trumps första presidentkampanj tog vansinnet extra fart. Man behöver inte försvara allt en sån som Trump gör, fast det MSM sysselsatt sig själva med i åtta år – att utmåla honom som en lögnare även när han talar sanning; även när han säger saker som är fullt rimliga… det blir i slutändan kontraproduktivt.
Joe Biden och Kamala Harris har också sagt rimliga saker.
Jag kan inte komma på några bra exempel på rak arm, men de existerar säkert och om deras fakta och analyser om något är bra, om de har bäring på verkligheten, ja… då är det ju så, oavsett vilka ideologiska värderingar de har i övrigt.
Med Trump ansåg sig gammelmedia inte längre behöva hålla sig till såna spelregler.
Han gav sig på det gamla mediaparadigmet – ”You’re fake news!” – och på ett sätt var det givetvis att be om trubbel. Man får inga vänner bland privilegierade, besuttna journalister genom att kalla dem just det – privilegierade och besuttna. Men gammelmedia, Legacy Media, betongmedia… kalla liket vad ni vill… gjorde misstaget att ta Trumps pungsparkar personligt. Det förväxlade hans elaka, men helt rimliga, raljerande över deras inkompetens med en personlig vendetta. De glömde bort att de varit med och byggt upp fenomenet Donald Trump under ett halvt sekel. I decennier har han kunnat studera Maskinen inifrån, som ”vanlig” gäst (inte president)… via program som Oprah, Letterman, Jay Leno, Saturday Night Live, CBS 60 Minutes, The View, The Today Show, Morning Joe och dussintals andra stora amerikanska teveprogram… En gång var han dessa liberala mångmiljonärers vän och förtrogne. De visade honom alla sina trick och just detta blir nu deras fall.
Draperiet har dragits undan. Precis som i Trollkarlen från Oz. Numera behöver ingen slå på SVT eller CNN eller FOX News för att få saker och ting förklarade för sig. De bästa analyserna kommer, inte sällan, från helt vanliga människor som med ett vanligt twitterkonto, och en enda välriktad kommentar, kan ställa hela det medieindustriella komplexet offside.
Det är en lika skrämmande som underbar utveckling.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Det roligaste är att gammelmedia har sin stab av vpkare de intervjuar. Man vet i förväg vem som kommer att intervjuas och vad hen kommer att säga! T o m deras ”folk på gatan” verkar ha fått fast anställning. Hade man sluppit att betala hade det nästan varit komiskt på riktigt.
Du har sådan finess och analysförmåga samt att på ett makalöst och knivskarpt sätt sätta ord på det många känner. Ingen är i närheten av dig.
Ganmanklassen är det som alla borde sträva efter att uppnå. ( dock extremt svår att nå upp till)
Tack!