Kärleken är blind. Man kan inte rå för vem man förälskar sig i. Det betyder inte att journalister inte kan ställa frågor kring olika makthavares privata kopplingar. Ibland är det högst olämpligt att en makthavare fraterniserar med en annan. Vi minns hur det blev när Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrika Schenström kysste TV 4:s politiske reporter Anders Pihlblad på krogen 2007. Skandalen blev enorm. Schenström fick silkessnöret. Men vissa djur är mer jämlika än andra och justitieminister Morgan Johansson är landets mest jämlika djur.
Jag är helt övertygad om att SÄPO har koll på mig. Hur kan jag veta det? Jo, dels för att en källa på SÄPO – tvärt emot all yrkesetik – berättat det för mig. En källa på regeringskansliet har därtill bekräftat att Morgan Johansson och kretsen kring honom inte är ett dugg förtjusta i mig. Det kan jag förstå så som jag kritiserat honom genom åren. Men min kritik är befogad. Morgan Johansson är en lögnare. Därtill är han inkompetent i rollen som justitieminister. Han är en belastning för Sverige och varje gång jag påtalar detta blir han purken.
Steget från att inte gilla en enskild medborgare till att aktivt motarbeta dem borde i vilket fall vara mycket långt. En minister ska inte, kan inte, ha åsikter om vad privatpersoner tycker och inte. Gränsen för detta passerades i och för sig med råge när vår förre statsminister Stefan Löfven 2017 tog bladet från munnen om författaren Katerina Janouch och menade att hon gjorde “konstiga uttalanden om Sverige”. I mer demokratiska länder, med en piggare journalistkår, hade det uttalandet lett till hans avgång. I Sverige rann det förbi; Statsministern saknar demokratisk ryggradsreflex, so what, Bianca Ingrosso ska tävla i Let’s Dance. Vissa invände, det är sant, fast de flesta journalister vände bort blicken: “Janouch är ju konstig och obehaglig, så…” henne behöver man inte försvara. Inte ens principiellt.
Jag gör mig inga illusioner om att jag själv utgör något som helst hot mot regeringen eller socialdemokratin – eller att jag ens skulle vara speciellt intressant. Jag är bara en i raden av clowniga “alt-right”-gaphalsar som jobbar systematiskt med att misskreditera styrande politiker som i grunden vill väl.
Dock är det graverande att SÄPO läst mina privata konversationer på nätet och ibland lyssnat på min telefon – oavsett vilken ranking jag nu har på listan över personer som sysslar med samhällsomstörtande verksamhet. En gång i tiden var Jan Guillou bara Jan Guillou och inte “Jan Guillou” – mannen, myten, legenden, konceptet, institutionen. Han var en i raden av jobbiga murvlar som grävde i oegentligheter kring socialdemokratin och vi vet hur det slutade: Guillou hamnade i fängelse för sitt avslöjande om den s.k “IB”-affären
Att spionera på fienden, och att sabotera för dem, finns således i socialdemokratins DNA. Efter IB-affären dämpades angiveriviljan en aning. Man fick sig en näsbränna och blev försiktigare, slugare, bättre på att dölja den. När sociala medier slog igenom kom den i öppen dager igen. Inte minst i samband med debatten kring asylkrisen 2015. Plötsligt blev det viktigare än någonsin att ifrågasätta folks “värdegrund”. Personer i min egen närhet satt och diskuterade just detta på en privat middag under den perioden. Människor jag känt hela livet och som jag (fram till den punkten) räknat som mina goda vänner. Det låter bittert när man tjatar om sånt här i efterhand men jag vet att många känner igen sig i det jag berättar. Den händelsen, och andra liknande, fick mig att omvärdera vad det är för ett slags land jag bor i; vilket slags folk jag är en del av. Jag omvärderade även mig själv och min gärning… eller: jag funderade i alla fall igenom den ordentligt… och kom fram till att jag inte hade något att dölja när det gäller min politiska/humanistiska “värdegrund”. Jag gjorde inte reportage om misären på Bert Karlssons asylboenden för att jag var inhuman och “högerextrem”.
Jag gjorde det för att annan media underlät att göra det. Jag gjorde det för att jag störde mig på hyckleriet; på socialdemokraternas kattrakande om “vinster i välfärden”… samtidigt som en – då – vinstdriven asylhantering var helt okej. Jag ritar inte ihop elaka pajdiagram om (företrädesvis) vita män med makt och pengar (Löfven, Johansson, Per Bolund, Micke Damberg, Tomas Eneroth, Peter Wolodarski, Anders Lindberg, Fredrik Reinfeldt, Jimmie Åkesson etc…) för att jag är “rasist”. Jag gör det för att jag anser att makten alltid ska petas på.
Tillbaka till Morgan Johanssons kärleksliv.
Han får givetvis träffa vem han vill. Vi lever i ett fritt land. Ett land där vi sätter en ära i att skilja på sak och person. Kärlek är kärlek. I vilken färg och form den än kommer…
…men det kan vara intressant att komma ihåg att SÄPO sedan några år tillbaka är en egen myndighet direkt underställd justitiedepartementet. Ansvarigt statsråd: Morgan Johansson. Johansson är alltså sin flickväns nya chef. Pikant. Eller: hon kanske har slutat nu, sen deras romans avslöjades? Det vore intressant att veta hur det ligger till med den saken. Det vore också intressant att veta vad hon jobbar med, exakt, på SÄPO och vad som skulle hända om hon i sitt arbete fick reda på något graverande om Johansson eller någon av hans regeringskollegor. Vad händer om en minister åker dit för att gå på horhus? Exempelvis. Vad händer om tjejen är från Ryssland? Eller Ukraina? Eller från en före detta slavnation i Afrika? Det är ett hypotetiskt antagande men jag tror att vi alla kan räkna ut hur det skulle bli: Morgan Johansson skulle propsa på att allmänheten informerades.
Det finns med andra ord ingen anledning till oro.
Allt är en slump. Skandalen på Transportstyrelsen, Anders Ygemans “säkra rum”, de stulna pistolerna på regeringskansliet, coronakommissionens problem med att få ut rätt underlag, Magdalena Anderssons städerska…
Sverige är i goda händer.
Det är såna som jag som är problemet.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Artikeln uppdaterad 4:e april, 19.39, avsnittet om Nina Burchardt.
Du är en hjälte. Dina texter och pajer hjälper mig att inte bli helt tokig.
Det här är oroande läsning. Att SÄPO sedan 2015 lyder direkt under regeringen och justitieministern borde ha en helt annan innebörd än vad det nu får. Illa av Morgan Johansson men ännu mer illa av skattefinansierade medier som inte tar upp problematiken. Det luktar faktiskt illa.