Min galna granne.

En lokal fejd eskalerar och slutar med våld.

Jag har en granne jag inte drar jämt med. Jag har tänkt skriva om det här länge men avstått av det skälet att jag inte vill hänga ut familjen ifråga. De senaste veckorna har dock det här vansinnet eskalerat på ett sätt som gör att jag “måste” skriva om det offentligt. Jag ser ingen annan utväg.

Det började med en skitsak för några år sedan. En vattenspridare stod för nära en tomtgräns; tvätt blev blöt och diskussion uppstod om hänsyn etc. Kort därefter rymde en hund in på en gård och satte sig och bajsade. Mer upprörda diskussioner följde. Sedan spelade någon musik lite för högt en ljus midsommarnatt. Arga sms skrevs fram och tillbaka. Hot om polisanmälan uttalades och det slutade med att ett staket sattes upp på ena sidan av egendomen. Detta besvarades med att en lika hög häck planterades parallellt med staketet. Hängslen och livrem således.

Till en början funkade det: vi slapp se varandra (men det hördes desto mer, en del ganska grova tillmälen, särskilt på fredag- och lördagkvällar). Ibland, om hösten, kom fallfrukt från ett äppelträd singlande över “Die Mauer”. Av misstag såklart, fast vid ett tillfälle krossades ett garagefönster av just en sådan projektil.

Polisanmälan gjordes verkligen denna gång.

Hamnade underst i “att-göra”-högen.

Tokerierna kunde ha slutat där. Fast denna höst och vinter har konflikten eskalerat i allt snabbare takt. Min granne har attackerat mig fysiskt flera gånger. Han har flugit på mig med både kratta och snöskovel ute på garageuppfarten och på gatan nere vid postlådan. Ingen big deal, jag kan försvara mig, jag är inte rädd, och jag sopade också tillbaka. En gång så pass att blodvite uppstod.

Ny polisanmälan upprättad.

Denna gång gick det ända till polisförhör (!), men i slutändan beslöt sig åklagaren för att lägga ner förundersökningen. Inget åtal väcktes. Jag tror det var det som till slut skickade min granne över den beramade kanten. Hittills i år har han gått på mig med kniv vid två tillfällen och både i ord och skrift förklarat att han ämnar “städa bort mig”. Jag har svarat att om han kommer in i min tomt igen så ansvarar jag inte för följderna. Eller, tja… det gör jag ju, juridiskt sett (vi befinner oss i Sverige där brottslingen alltid har ett starkare skydd än brottsoffret) …men jag har iallafall fått honom att förstå att jag kommer att spöa skiten ur honom om han försöker nåt mer och därtill se till att ingen ser exakt vad som händer. Han kommer att hittas blodig ute på gatan. Inga vittnen. Blir det ändå polissak kommer jag att hävda självförsvar.

Iallafall: igår kom min granne instormade i köket där jag stod och stekte pannkakor. Han slet upp dörren till tvättstugan och klev rakt in. Han skrek och gormade, viftade med en yxa och sa att han skulle “nacka mig”. Jag sa åt honom att backa och gå hem. Min granne sparkade då till en piedestal med en blomkruka som for i golvet.

“JAG SKA DÖDA DIG DIN JÄVEL DIN JÄVLA HUND!”

Sen gick han.

Klokt nog.

Jag ringde polisen och redogjorde för incidenten. De förklarade – igen – att de inte kunde komma förrän dagen därpå. De hade många sjukskrivna och det är lång väg att köra från närmsta polisstation nere i Sundsvall.

“Vad ska jag göra, då?” frågade jag larmoperatören.

“Försök prata med honom om han kommer tillbaka, gör inget fysiskt”, blev det lakoniska svaret.

Fast forward några timmar då jag vaknar av att idioten håller på att klättra in genom sovrumsfönstret (som tyvärr stod på glänt) beväpnad med ett hagelgevär. Han hinner bränna av två salvor (båda tog i taket, tack och lov) innan jag lyckas brotta ner honom på golvet vid fotändan av sängen. Grannar som hör smällarna kommer sättande och med gemensamma krafter lyckas vi avväpna och binda dåren. Nytt telefonsamtal till polisen.

Jag: “Jag har nyss blivit utsatt för ett mordförsök i hemmet.”

Polisen: “Vi kan tyvärr inget göra. Vi är upptagna med flera andra akuta ingripanden. Du får vänta till i morgon.”

Jag: “Men vad ska jag göra om han kommer tillbaka? Han är uppenbarligen ute efter att mörda mig och han kommer att försöka igen. Det här kommer inte att sluta, men mindre än att jag ligger död på marken med en yxa i pannan. Eller en hagelsvärm i ryggen.”

Polisen: “Försök att prata lugnt och sansat med honom. Lås alltid dörren om kvällen.”

Och där är vi.

Jag bor granne med en vettvilling som klart och tydligt deklarerat att han tänker ta alla chanser han kan att döda mig. Han har hotat att köra över mig med bilen bakifrån när jag inte är beredd, alternativt förgifta mitt dricksvatten, alternativt tända eld på huset när jag ligger och sover.

Vad ska jag göra?

Tips någon…?

Signatur: ”Rådvill”.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---