På plattan Scarecrow från 1985 sjunger John Mellencamp:
“You’ve gotta stand for something, or you’re gonna fall for anything.”
Det låter som en kliché och det är det förstås. Fast icke desto mindre sann. Man kan inte vara som ett rö för vinden när det gäller det politiska, man måste ankra fast sig själv i något slags ideologiskt grundfundament. Eller kanske bara i humanism. Demokrati. Sekularitet.
Med det sagt har jag oerhört svårt att identifiera mig med dagens vänster. Och med dagens höger. Och allt däremellan. Varför? Varför finner ingen nåd? Jag ska försöka förklara. Inte för att det är så viktigt varför just jag inte har något förtroende för de folkvalda, men jag tror att många känner som jag och när allmänheten tappar tron på “systemet” har vi ett problem. Titta på det som sker i England. Du som får din information från SVT/SR har antagligen missat det helt, men landet är inne i ett förstadium till inbördeskrig. Kristna mot muslimer. Etniska engelsmän mot “migranter”. Fish & Chips mot tabbouleh. Och så kommer det att bli här också. Inte minst för att våra politiker under lång tid offrat all rationalitet, allt logiskt tänkande, all intellektuell hederlighet på den rätta värdegrundens altare.
Jag föddes in i arbetarklassen.
Möblerna i vårt första hem var gjorda av sockerlådor och spånskivor. Det låter som effektsökeri, Angela’s Ashes, men det var så. Det var tidigt sjuttiotal. Det saknades badrum. Det fanns toalett, men inte dusch. Det var, med dagens mått mätt, påvert. Men det var en kärleksfull miljö. Jag hade en bra barndom och mina föräldrar var socialdemokrater. Min morfar fackordförande. Mitt första riktiga jobb var vid lastbandet på en brödfabrik. Nattskift. Logiskt sett borde jag “vara” sosse även idag. Allt i min uppväxt pekar mig åt det hållet. Men jag slutade som en avfälling. Jag kom att förakta dagens socialdemokratiska ledargarnityr. Varför?
Jag ska ge några exempel, även om risken är att jag framstår som ytlig. Fast djävulen bor som bekant i detaljerna och Magdalena Anderssons (och drabanten Dambergs) ovana att blunda och flimra med ögonen när de talar – om lotteriverksamheter, om “blandade” bostadsområden – gör mig, tja … misstänksam.
Ulf Kristersson har en släng av det där också. Fast han blundar med större självförtroende; lite som Kalle Anka brukar göra när han påstår sig veta eller kunna något han absolut inte vet eller kan. Baudin ska vi inte prata om. Jag har tjatat om honom förr, men jag påminner ändå: om hans ovana att dra mungiporna neråt i en förnumstig grimas och nicka godkännande åt sin senaste non sequitur.
Sitt dumma jävla pladder för att säga det rakt ut. Som aldrig var så dumt som när han och Magdalena stod på den där pressträffen och skulle “förklara” att deras cyniska lottkrämande verkligen inte var nåt krämande utan snarare en av den svenska demokratins grundpelare; socialdemokraternas rätt att utan medial granskning lura gamla och lytta på deras pensionspengar.
Vilket mög.
Och vilket mög det är när Lawen Redar drar igång språklådan och turbopratar om hur viktigt det är att “blanda” befolkningen. Samtidigt som hon försäkrar att den givetvis INTE ska blandas. Det ska bara byggas lite höghus bland villorna och lite villor bland höghusen och ingen – INGEN – ska tvingas att flytta någonstans. Politikerna ska bara flytta om schackpjäserna lite grann, flytta dem rätt. Med varlig hand. Allt ska vara precis som förut, så lugn ba’ lugn. Samtidigt som Sverige ska genomgå det största ingreppet av social ingenjörskonst sen Klara-kvarteren revs. Och får du ont i huvudet av Lawens andtrutna pladder är det ingenting jämfört med om du tvingas lyssna till partikollegan Jonas Attenius funderingar kring hur samhället borde se ut. Eller till hans försök att idka damagekontroll efter att utspelet om “blandning” utvecklade sig till en PR-katastrof i slowmotion och S var tvungna att börja paddla den röda blandningskanoten baklänges. Uppströms.
Fanskapet ljuger.
Tro inget annat. Attenius och hans partikamrater ljuger som en häst travar och det gör de för att de utgår från att du är dum i huvudet och inte minns vad du läste i tidningen igår.
Med det sagt: Varför söker jag mig inte högerut? Mot borgerligheten? Egentligen räcker det med att lyssna till när Maria Malmer Stenergards och Benjamin Dousa framför sin “kritik” mot Israel (Mellanösterns enda demokrati). Man brukar tala om medelmåttans diktatur och sällan har väl fenomenet manifesterats så tydligt som i dagens moderater – ledda av den gränslöse Ulf Kristersson som precis som S talar sig varm om “stram invandring” samtidigt som han tillsammans med kålsuparna i KD, L och SD fortsätter att vinka in tiotusentals anhöriginvandrare från MENA till Sverige varje år.
Uttrycket inpiskad lögnare används för lite i dagens samhällsdebatt. Men vaddå, säger ni, är det ett problem? Att det kommer hit människor med egna kulturer? Och etniska/politiska/religiösa konflikter? Och tusenårigt agg, gammalt groll, rashat och ouppklarade oförrätter i bagaget? Är det ett problem att människor vill leva ifred (inte i fred, nota bene) … och kunna agera ut sina antediluvianska mellanhavanden på exempelvis Järvafältet – utan att Die dummen Schweden kommer och lägger sig i?
Försvinn härifrån själv. Jävla mupp. Det tror jag många tänker när de ser sånt här. Kanske t.o.m en och annan vänstermänniska. Vad vet jag.
Men ok, SD då? Är inte de heller ett alternativ?
Nä. För många loose cannons. Plus att jag tror att deras interna sprit- och festkultur till slut blir deras fall. De tar inte varningssignalerna på allvar. De kommer att supa bort sig. Och jag saknar fortfarande det direktsända massmötet där Åkesson i detalj går igenom alla pinsamma skandaler med sina Pappenheimare och vrålar:
“NU FÅR DET FÖR FAN VARA _SLUT_ PÅ SÅNT HÄR!!! EN GÅNG FÖR ALLA!!!”
Lite som Annie gjorde på slutet, efter den femtioelfte pedofilskandalen. Om ni minns.
Skämt åsido. För varje dag som går, desto bättre känns det att sakna politisk hemvist. Jag trivs här. Mitt emellan. Mitt i ingenstans.
Och så till sist: några ord om svensk media. Eller som jag kallar dem: de medberoende. Alkoholisthustrun. The Great Enabler. De som låtsas att de inte förstår nånting, trots att orsaken till Sveriges eskalerande problem står skrivet i eldskrift över himlen och har gjort så under hela 2000-talet. Lisa Magnusson ställde det oskyldiga barnets fråga i DN för ett tag sedan. Jag gjorde ett meme som svar. Ett billigt knep, men det är ju så:
Till och med invandrarna har fattat.
“Känslosam stämning”. Ja. Det kan man nog utgå från att det är, va? När folk blir “felskjutna” och “felsprängda” till och med när de ligger hemma och sover i sina egna sängar. SVT är den stora trollfabriken, vad ni än hört. Deras fortlöpande projekt att spela ner allt ont som händer därute, speciellt om det går att koppla till invandring – en ständigt pågående fars. En skam för journalistkåren, varken mer eller mindre. Jag vet, det finns röster inom PS som kämpar för att presentera verkligheten som den faktiskt ser ut, men det sker i ett sammanhang där det långsiktiga målet är att främja “mångkultur”. Som kommit att betyda mer islam och mindre judar och mer kulturella seder och bruk från länder som står så långt från väst som det bara går.
Den ekvationen är omöjlig både på kort och lång sikt. Ändå arbetar våra politiker och journalister stenhårt – i ideologiskt samförstånd – med att driva detta vansinne ända in i kaklet. Mot bättre vetande. Och av ren prestige.
Om allt detta skriver jag i trilogin “Folkets Hjälte”, “Skjut gräv tig” (2026) och “När pendeln slår tillbaka” (2027). Inte på det sätt du tror. Inte som i texten ovan. Finns att köpa här.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack Jens. Kan bara instämma i att jag inte har någon politisk hemvist längre. Har nog aldrig riktigt haft en hemvist förutom en period i min ungdom där jag var klart ute på vänsterkanten. Fullkomligt avskydde ungmoderaterna (och gör fortfarande...) men idag avskyr jag den s k vänstern ännu mera. Dagens s k vänster, läs gåslevervänstern, är så långt ifrån sina rötter i arbetarklassen som det bara går att komma. Könstramset. Klimatalarmismen och dessa d-a avarter med elbilar, vindkraft och annat mög. Massinvandring? Hur är det vänster...? De kallar sig vänster men har gått i säng med kineser och bidragskapitalister och gör allting svårare och dyrare för den vanliga arbetaren. Jag fullkomligt kokar sönder inombords när jag hör deras hyckleri om att rädda planeten, Gaza eller massinvandring. Ingenting går ihop för den breda massan längre men ändå så springer de till valurnorna och röstar på S...S har väl mutat in tillräckligt med bidragstagare och offentliga pappersvändare för att upprätthålla siffrorna i valen , I guess...Realism, sunt förnuft och integritet, med små öar av undantag är borta från politiken. Feminiseringen, och då menar jag inte bara kvinnor, har gjort att vi tänker i bilder och hoppar över den jobbiga konsekvensanalysen och faktagranskningen. "Det måste gå! Det känns ju så rätt!" Även om jag varit egen företagare i hela min karriär så har jag alltid betraktat mig som en arbetare och egentligen aldrig tagit av overallen. Jag behåller den på i vardagen. Kanske i en naiv tro att visa på att någon måste göra det riktiga jobbet. Om inte annat så behöver alla kommunikatörer, jämställdshetsgranskare, mötesspringare och andra pappersvändare hjälp med att sätta upp en bokhylla eller rensa avloppet...Måste vi verkligen slå i botten som samhälle innan massan vaknar?
Jag känner igen det du skriver. Min uppväxt i Stockholm på 40-50talet med att bo omodernt, toa men ingen dusch, elda i kakelugnar och vedspis. Vi var fem i den lilla tvåan, farmor, farfar, mamma, pappa och jag. Alla var socialdemokrater. När det gäller dagens politiker så håller jag fullständigt med dig. Det spelar ingen roll vad man röstar på, det blir samma ändå. Dessutom tycker jag att det sitter för många kvinnor på höga poster, tänk Petra Lundh.