Mizgin ringer och är arg – precis i samma sekund som jag ska sätta mig med den här texten. Hon säger strängt:
“Jens, jag vet att du inte är rasist eftersom jag känner dig privat, men om man går in på din Facebook kan man faktiskt få för sig motsatsen.”
“Ojdå.”
“Ja.”
“Varför det?”
“För att du a-l-l-t-i-d skriver att rasism bara är inbillning och att de som beklagar sig alltid har offerkoftan på. Vad händer om du faktiskt skulle välja att nångång tro på den upplevelse andra förmedlar, och skriva ur deras perspektiv?”
“Vad syftar du på nu – exakt?”
“Det där sista pajdiagrammet om Janne Andersson. Jag tror inte att han är rasist han heller – eller att han menade att Bojan Djordjic borde åka hem till Serbien – men om man varit utsatt för misstänksamma blickar hela sitt liv kanske man utvecklar en viss överkänslighet för sånt, fattar du?”
“Man blir paranoid?”
”Nej Jens, inte paranoid, men kolla här, växer man upp i ett främmande land och aldrig har sett ut som majoriteten där… då är det lätt hänt att man i vuxen ålder börjar tänka på med vilka ögon andra ser på en… man blir mindre tolerant för elaka blickar, man säger ifrån mer, man accepterar inte rasism.”
“Men jag fattar inte... OM Janne Andersson menat att Bojan Djordjic har större lojalitet med det land där han är född, än med Sverige... jag säger inte att det ÄR så men OM… på vilket sätt skulle det vara ‘rasism’?”
(Här följde en lång, virrig debatt om definitionen av "rasism". Tyvärr kom vi inte fram till nåt konstruktivt.)
***
…så jag fortsätter att skriva på min text. Som egentligen skulle ha börjat med att jag berättade om Aftonbladets Somar Al Nahers kommentar på mitt twitter. Den handlade inte om pajdiagrammet om Janne Andersson utan om Mustafa Panshiris och min debattartikel i Expressen häromdagen. Men Somars inspel tar avstamp i samma premiss som Jiyans, så jag kopplar ihop dem.
Jag stålsatte mig när jag såg den. Fick blunda och räkna till tio. Pluspoäng för att hon inte bara drog rasistkortet som vänstern brukar göra i nio fall av tio. Fast jag gillar inte den nedlåtande tonen: “…jag önskar dig frihet från detta som håller dig gisslan…” Det finns något unket frireligiöst över detta. En fin liten klapp på huvudet: “Du förstår inte bättre. Du är som en alkoholist, du är beroende av hat och rädsla.”
Men okej.
Jag hoppas att Somar lever som hon lär. Jag hoppas hon inte hyser agg mot människor hon uppfattar som främmande. Jag utgår från att hon litar på alla. Främmande män som vill leka med hennes barn till exempel. Fast jag kan nästan lova att hon inte gör det. Jag kan lova att hon inte bjuder in en hemlös tiggare till sitt hem och låter denne sova över – och sedan går till jobbet nästa dag och låter en vild främling husera i hennes sovrum, rota i hennes byrålådor, använda hennes tandborste. Och märk väl – jag dömer inte Somar för det. Alltså om hon skulle visa en sund misstänksamhet mot främlingar. Det bör man göra, annars är man farligt dum i huvudet. Eller en hycklare. Alla tänker nämligen på konsekvenser och alla har alltid i bakhuvudet att det finns såna som Kapten Klänning därute.
Så jag svarade Somar så här:
…och Somar svarade:
Och visst – hon har en poäng. Visst har vi människor samarbetat genom historien. Men vi har också krigat och erövrat. Och mördat och tillfångatagit och torterat. Och legat i bakhåll för varandra. Och lurats och förrått varandra. Samarbete kommer först efter att man lärt känna en människa. Väl. När vi levde på savannen som samlare för 10 000 år sedan och det dök upp en mörk skugga vid horisonten… vi sprang inte emot den främmande figuren med öppna armar det första vi gjorde. Vi avvaktade. Vi utgick från att den som kom gående var ute efter att stjäla vår mat eller ta våra kvinnor, döda vår avkomma, erövra vårt mödosamt uppbyggda läger. Främlingsfientligheten ligger i vårt DNA och nej, jag är ingen forskare. Jag kan inte bevisa min tes men jag tror stenhårt på den. Jag har levt en stund på denna jord och inget jag upplevt säger mig att man kan eller ska lita förbehållslöst på främlingar. Det är den “resa” jag gjort. Och även om jag respekterar Somar för hennes respektfulla tonläge vill jag hävda att hon antingen inte tänkt igenom sin argumentation eller att hon ljuger. Hon tror att hon vet mycket väl att det hon hävdar inte stämmer, men ändå förfäktar hon teorin att den som inte litar på random främlingar hålls “gisslan” av… ja vad? Exakt? Rädsla? Eller överlevnadsinstinkt?
Det här är en diskussion vi borde föra i ett större forum eftersom tugget om “främlingsfientlighet” blivit institutionaliserat. Tyvärr funderar få någonsin över vad uttrycket faktiskt innebär. Främlingsfientlighet kan vara något dåligt om det betyder att man konsekvent sållar bort alla som inte ser ut som en själv ur sitt liv, men det kan också vara något bra. En överlevnadsstrategi och inget man behöver blanda ihop med “rasism”. Personligen är jag lika misstänksam mot okända människor oavsett om de är gröna eller gredelina. Jag är mycket demokratisk så. Man måste förtjäna mitt förtroende, över tid. Och självklart är jag extra misstänksam mot människor som inte lärt sig ett ord svenska trots att de bott här i åratal. Jag är misstänksam mot människor som inte visar några som helst tecken på att vilja anamma västerländsk kultur. Jag värnar min egen familj, min egen stam, framför främlingar. Precis som man gör i alla andra hörn i världen. Reser jag till Kongo eller Japan förstår jag på förhand att jag kommer att vara en främling där – och behandlas därefter.
Och jag är okej med det.
Jag förväntar mig inga extra poäng bara för att jag i något sammanhang är främmande och exotisk. Jag delar heller inte ut några sådana i den omvända situationen. Att vara öppen och positiv för nya människor och erfarenheter kan vara bra, men man får inte vara naiv. Vi har haft tillräckligt av den varan i det här landet sista åren.
Je suis Janne Andersson
p.s.
Jag lämnar er med en låt som numera aldrig spelas på radio men som vi aldrig får glömma (även om det inte har ett dugg med ämnet främlingsfientlighet att göra).
Så bra är den.
ds.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Bra text Jens och håller helt med dig.
Vi har 2 gamla katter hemma. Ena dottern praktiserade på nåt jämrans katthem och blev kär i 2 kattungar och drog hem dem. De gamla katterna rev inte sönder de små men blickar och dofter räckte för att de inte skulle känna sig trygga och välkomna. De sket ner hela huset trots att de tydligen skulle vara rumsrena..."-De kommer att vänja sig att vara med varandra, sa dottern". En fördärvad soffa senare fick jag nog, packade dem i en låda och lämnade tillbaka dem till katthemmet. Katthemsägaren ringde mig några veckor senare och sa att de blivit omplacerade till en familj och där fungerade de minsann bra. "-Hade familjen några gamla katter i huset, frågade jag". "-Nej, blev svaret"...
När jag träffade min hustrus familj i Kaohsiung-Taiwan för första gången så blev det ett d-a liv. Hustruns 5 systrar var hemma. Pappan, en pensionerad sjökapten, betraktade mig och mitt kroppsspråk med manligt lugn. Jag hade skrivit ett öppet brev till honom innan mötet och hans blickar skulle bara bekräfta att jag höll måttet. Systrarnas känslosvall gick dock inte av för hackor. Skrik och gap. Jag anklagades för att bara vara ute efter lillasysterns kropp utan ärliga avsikter. Ett par systrar sprang gråtande ur huset och smällde igen dörren efter att pappan tagit mitt parti och öppet menat att den svenska snubben och deras lillasysters omdöme var något som de skulle respektera. "-Vi kommer aldrig tillbaka, skrek de på taiwanesiska". Dagen efter hade vi en gemensam måltid och alla började tina upp nån grad. Det tog ett tag men de lärde sig att älska mig och jag dem...
Främlingsfientlighet är biologiskt och djupt rotat i våra gener. Ren överlevnadsinstinkt. De idioter som, bara för att de läst några böcker eller skrivit ihop nåt värdegrundstrams, tror att de kan ställa sig över biologin, är vår tids största hycklare.
Håller med helt i din text, Jens.
Och jag kan LOVA att den PK-person som sitter och säger att man ska överkomma sin främlingsfientlighet/rädsla som ”håller en gisslan” osv, är den som sitter där i personalrummet och scannar av alla för att se om de besitter minsta lilla felaktighet, och därmed stämpla dem för att vara SD, högerspöke, fascist, förrädare etc. Snacka om att vara främlingsfientlig.
Jag har bott och jobbat i Indien och Nepal i 4,5 års tid, och utan min ”främlingsmisstänksamhet” skulle jag inte ha klarat ens ett halvår där. Men jag stortrivdes där, just tack vare att jag var på min vakt, värderade och omvärderade min omgivning, lärde mig de sociala reglerna och att undvika de stora fällorna. För dom finns, tro mig.
Men det gör mig inte till RASIST, bara för att jag vet att fällorna finns, oavsett om det är i Indien eller Sverige. Jag är bara sunt FRÄMLINGSMISSTÄNKSAM. Det kan jag varmt rekommendera.