Låt mig förklara Centerns katastrofval för dig, Martin Ådahl.
Det handlar om bredband åt alla och mer fokus på landsbygden. Men också om mindre invandring. Något du undviker helt i din analys i dagens Aftonbladet.
Centerpartiets Martin Ådahl skriver på Aftonbladet Debatt om vad Centern måste göra för att locka tillbaka de förlupna väljarna på landsbygden. Alltså de som hoppat över till SD. Det är fascinerande läsning. Eller, tja… fascinerande är ett relativt ord i sammanhanget. Det är fascinerande på samma sätt som det är fascinerande att försöka se en myra kravla sig ur ett dricksglas. Ådahls text är nämligen bara mer av det snömos som gjorde att Centern gjorde ett katastrofval både i Riksdagen och ute i kommunerna. Med kirurgisk precision undviker han det det egentligen handlar om: invandring. Invandring och kriminalitet. Två företeelser som (har vi fått lära oss) det inte finns några som helst samband mellan. Men det var ändå det som avgjorde valet. Ådahl vill inte att det ska vara så.
Men det är så.
Sverige har haft för hög invandring under många år och det har lett till stora sociala problem ute i landets förorter. Problemen har nu blivit så stora att de läcker ut på landsbygden. Detta har polisen varnat för länge. Till och med Sveriges Radio P1 har förstått vad som händer. Lyssna gärna på deras minidokumentär i tre delar om ämnet.
Hursomhelst: efter en tids funderande på kammaren har nu Ådahl tagit mod till sig att visa självrannsakan offentligt. Han drar slutsatsen att Centerpartiet, likt Karlfeldts Fridolin, måste börja tala med bönder på böndernas sätt. Samtidigt hänger han ut Miljöpartiet som besserwissrar (ja, han gör det) och skriver därtill: “Jag är stolt över att vi stod upp mot att ge SD makt över Sverige.”
Ett uppstående som alltså resulterade i att SD fick 20% av väljarnas röster och ett massivt inflytande på Ulf Kristerssons regering. Det är lite som en pyroman som bränner ner stans härbärge och sen säger att han är stolt över att han gjorde så att de hemlösa kunde värma händerna över den öppna elden en stund.
Det är faktiskt monumentalt dumt. Ådahls text skvallrar om att han lever i ett parallellt universum. Det har vi i och för sig redan misstänkt men efter den här debattartikeln råder inte längre några tvivel.
Och så länge Martin Ådahl och Centerpartiet lider av den här sortens beröringsskräck – inte gentemot SD utan mot själva verkligheten och verklighetens problem – kommer den gröna kräftgången att fortsätta. Gissningsvis kommer även “antirasisterna” att fortsätta med sitt reflexmässiga fingerpekande åt alla som tar upp det faktum att hög invandring inte är en “enskild fråga” utan något som får stort genomslag på en rad samhällsområden: skola, rättsväsende, sjukvård, socialtjänst etc. Alla som skriver eller diskuterar den okontrollerade anhöriginvandringens konsekvenser, alla som vill göra något åt den, är “fixerade” vid etnicitet. De är “rasister”. Och just den intellektuellt ohederliga argumentationstekniken har Centern och de rödgröna varit en av arkitekterna bakom; oskicket att skambelägga alla som velat prata om det uppenbara; alla som efterlyst realistiska lösningar. Inte bara inom SD-sfären. I trettio års tid har de otrogna jagats i alla samhällslager. Något som fått effekten att sakkunniga tjänstemän och experter tigit still om missförhållanden av rädsla för social utfrysning. Sagan om de apatiska flyktingbarnen är bara ett av många sådana exempel.
Från Lund nås vi ikväll av ryktet att S kan komma att krypa till korset och samarbeta med SD. En skälvning går genom det rödgröna blocket men som jag skrev i min krönika igår: det är framtiden. Man behöver inte tycka om att det blivit så men politiker är i regel pragmatiska i längden – alla utom Martin Ådahl och Annie Lööf och det är därför de kommer att förpassas till historiens skräphög. Precis som vi förpassade nazismen dit. Sossarna kommer att bita i det sura äpplet och börja samarbeta med SD. På sikt kommer den ena amöban att absorbera den andra. Oklart vem som vinner i nuläget men troligen blir det SD – Det Nya Arbetarpartiet.
I somras var Martin Ådahl besviken på Liberalerna. Han tyckte att det var”obegripligt” hur de närmat sig SD. Obegripligt för honom själv men begripligt för de flesta andra. Här gäller det att simma eller sjunka till botten och jag ska berätta en hemlighet Martin: det går alldeles utmärkt att ha kvar sin fina människosyn, sin anti-fascistiska värdegrund, och samtidigt samarbeta med Sverigedemokrater om frågor som rör utredningar och lagstiftning. Eller snöskottning och byggen av idrottshallar om vi talar kommunal nivå. Man får inte ebola av att göra det. Och om samarbetet inte fungerar – då avbryter man det. Kanske kommer man inte kunna att se Hédi Fried i ögonen på grund av sin pragmatism (eller cynism), men kanske kommer man iallafall – en dag – att kunna göra det med Adriana Ostrowskas mamma.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Om Martin Ådahl någonsin skriver sina memoarer så skulle han kunna kalla dem ”Förnekelse som livs stil”
Att fortfarande inte kunna skilja på ”invandring ” och invandrare som enskilda individer - dvs att dra alla över en kam - är beklämmande!
Det fanns nog parti strategiska beslut inom Centern att växa och expandera inom väljargrupper som invandrat til Sverige!
Man har glömt att majoriteten av dessa människor vill leva utan den extrema brottslighet som ”svansen” av kriminella dragit med sig!
Det eviga urskuldande av problemet funkar inte i längden, men det är svårt att tänka utanför boxen och erkänna att man haft fel!
Martin Ådahl; Skriet från Overkligheten...