Det har för länge sedan slutat vara på allvar; numera är det bara en trött fars, en sorts installation: Jerzy som forskare – hans rapporter som företeelse. Häromdagen kom det en hyllvärmare till. Varpå infekterad diskussion uppstod. Igen. Kanske för att så få journalister (och förståsigpåare) läser annat än ingressen och sammanfattningen på såna komplexa texter. Vänstern vill helst ta fasta på att “det inte finns några samband mellan högre invandring och brott”, medan högern försöker påpeka att studien utelämnar den viktigaste posten i statistiken: andra generationens invandrare.
Media, med SR och SVT i spetsen, gör som vanligt allt för att flytta fokus från studiens jobbiga partier till de “positiva”. Det är bara att studera rubriksättningen.
I vilket fall: här är rapportens två viktigaste passager. Sid 15 och 16 respektive:
…och nä, du kommer inte att läsa de paragraferna, heller. Och jag förstår dig. Sådana här studier är numera ointressanta. “We’re past that”, som engelsmännen brukar säga Folk har sin vardag och den är vad den är. Alla kan se med egna ögon vilka som står för de värsta och mest “spektakulära” våldsbrotten. Det har numera hänt över hela Sverige: i Skärholmen, i Kiruna, i Gislaved, i Göteborg… och det är ingen hemlighet vilka som “stökar” mest, inte sedan gammelmedia gav upp och sålde vitpixlingsmaskinerna.
Massakern på Vårväderstorget, massakern i Hallonbergen, massakern i Vetlanda, terrordådet på Drottninggatan, IKEA-morden, överfallet på Luna i Skellefteå, mordet på Tommie Lindh, mordet på Helga Stenmark… etc. etc. etc. etc.
Allt sådant tär på de forskare och politiker som har rätt värdegrund. Jerzy, Bengt Westerberg och alla de andra, för det var ju inte så här det skulle bli. Det skulle ju bli bra. Men det blev det inte och nu går inte skutan att vända. Det går bara att trixa med siffrorna.
Dock ska sägas att Jerzy Sarnecki redan runt 2018 förstod vad klockan var slagen och att han då – iallafall för en kort stund – tog bladet från munnen.
Kanske var det inte så många som noterade detta. Många andra var ju ute och larmade samtidigt, då för sex år sedan. Tyvärr till ingen nytta, för sedan dess har landets utanförskapsområden fyllts på med ytterligare några hundra tusen “utsatta” människor. Gängbrottsligheten har eskalerat bortom all vett och sans. Vi har dagliga bombdåd. Trettonåriga kontraktsmördare. Ett ständigt molande, möljande kaoz i bakgrunden av allt annat som sker, oavsett om det är Vasaloppet eller Mellon; folkhemmet existerar numera mot en fond av ständigt hotande katastrof. Fast det handlar inte om jordbävningar, översvämningar eller ostoppbara skogsbränder utan om ”exploderande” trappuppgångar och plötslig automateld vid Cervera inne på lokala shoppinggallerian.
Tidöregeringen gnetar på med lagändringar och straffskärpningar, fast på det hela taget bär man vatten i ett såll. Den fortsatt generösa anhöriginvandringen gör att Sverige aldrig kommer att komma ikapp med sin “integrationsskuld”. Det blir ett hopplöst Sisyfos-arbete för de polismän, lärare och andra tjänstemän som ska exekvera den mytomspunna “integrationen”.
Tjat, tjat.
Ni vet allt detta.
Jerzy vet det. Alla vet det. Till och med Lindberg och Wolodarski. Det tragiska är att svensk media fortsätter att klamra sig fast vid några få personer och deras saktmodiga funderingar kring vad som är upp och ner, fel och rätt. En sådan som Jerzy Sarnecki har för länge sedan spelat ut sin roll. Han har cashat in. Är mångmiljonär. Behöver inte bry sig längre. Ändå är han etablissemangets evigt återkommande sanningsvittne.
En centralfigur i debatten. Trots att hans analyser har passerat bäst-före-datum med flera decennier. Ungefär som Jan Guillou och hans papegojpladder om “islamofobi”.
Ann-Charlotte Martéus skrev bra om Jerzys bisarra Bagdad Boberier – också 2018.
Hennes text innehåller den här – mycket minnesvärda – passagen. Om hur 2018-Jerzy menar att det var mycket värre på 1990-talet – medan nittiotals-Jerzy (inte oväntat) hade dragit igång stor dementimaskinen redan då…
Egentligen behövs det inte tilläggas så mycket efter den eleganta sågningen, annat än att det är fascinerande att farbror Jerzy hela tiden tas till nåder, trots att gjort en rad svajiga intervjuer och teveframträdanden så få andra “experter” skulle ha överlevt med äran i behåll.
Det här är boken Jerzy (och många andra kriminologer) hämtar sin kunskap från.
Den skrevs 1936. Forskningen om gängen, deras dynamik och hur allt kring dem fungerar fanns redan då. Det existerar såklart en massa annan bra litteratur i ämnet också. Jag nämner gärna Sudhir Venkateshs Gangleader for a Day från 2008. Inte för att sånt spelar någon som helst roll; Sverige kan fortsätta att leta svar och förklaringar i statistik och grafer, “socioekonomiska faktorer”, tills korna kommer hem. Det kriminella drägget bryr sig inte. De skjuter vidare på lekplatsen utanför ditt hus. Och bilarna brinner. Och bomberna smäller.
Jerzy lägger huvudet på sned och säger förtroligt:
“Inte bra. Men… det behövs mer forskning.”
Alltid mer forskning.
Trots att alla vet vad svaret på Sveriges problem är. Stängd gräns. Noll invandring. Ringa in varenda jämra utanförskapsområde med vägspärrar och beväpnad trupp. Sedan finkamma det med med tusentals poliser och knarkhundar. Gör som i El Salvador. Ryck upp brottsligheten med rötterna.
Ingen rolig medicin förstås, men snart vårt enda alternativ.
Det vet Jerzy också.
Innerst inne.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Ett "svårt ämne". Brå:s egna undersökningar, ungefär 1995, 2005 och den senaste 2020 (efter att P Engellau, Den Nya Välfärden, beställt och bekostat en likadan strax innan f ö, eftersom Brå istadigt vägrade) visar glasklart att "invandrare" är brottsliga, de har en "överrisk". Men det är grotesk skillnad på "västra Asien" och östra. T ex är japaner mindre kriminella än svenskar. Allt detta vet vi redan och det stämmer med våra erfarenheter. Vad som är värre (värst) är att vissa grupper - MENA-män och isht afrikaner - är sjufalt (eller 8-9?) överrepresenterade vad gäller grova våldsbrott (läs: mord, dråp, misshandel, våldtäkt). Vad är den gemensamma nämnaren? Knark, kultur (i meningen uppfostran), klanmentalitet... Och när dessa personer möter vänliga svenskar, förhandlande poliser och huvudet-på-sne-socialsekreterare samt badar i gratis pengar, så är det detta vi får. Varför Jerzy Snickesnacki inte på riktigt tar tag in den "detaljen" beror på att han då skulle förlora sin lönsamma anställning. Han fnaskar, precis som de flesta andra.
Alltsammans kolliderar eftersom vi kräver mer av en gäst. Så är vi funtade och lärda, här i det protestantiska Nord. Om jag kom till ett främmande land skulle jag in i märgen känna att jag är en representant för gruppen svenskar. Denna inre känsla och egenskapade tryck skulle göra mig mer socialt följsam och ordentlig. En "bugande japan" vinner all respekt och en "stenkastande arab" förlorar all.
Det är vår enda och, numer, rätta medicin. Utmärkt förslag!!! Jag har f ö gjort en studie om fåglar i Sverige och vanligast är, hör och häpna, kiwifågeln. (I studien exkluderas samtliga fåglar som inte är kiwifåglar).