Alice Teodorescu-Måwe skriver något intressant på sin substack, apropå ”bråket” kring i DN-intervjun:
” …jag har ägnat drygt ett decennium åt att debattera och opinionsbilda kring migration och integration: Att hävda att migration och integration sammanhänger, att förutsättningarna för det ena påverkar det andra, varför migrationen inte kan vara större än förmågan att integrera. Dessa påpekanden resulterade i att jag, och många andra, anklagades för att vara främlingsfientliga och rasistiska.”
Damned if you do, damned if you don’t, med andra ord.
Detta eftersom det inte spelar någon roll HUR man kritiserar Det Stora Integrationshaveriet…
…det är ATT man gör det som retar gallfeber på ”antirasisterna” på Aftonbladet, DN och de andra öppna paviljongerna.
Teodorescu får i vilket fall sägas höra till våra mer verserade debattörer. Inte minst om man jämför med En Arg Blatte, Katerina Janouch m.fl. som – i princip – driver samma fråga som hon fast med ett betydligt högre tonläge. Högt tonläge använder även jag, Joakim Lamotte, Aron Flam, Hanif Bali och en rad andra konservativa tyckonomer. Vi är slängigare i stilen än Teodorescu-Måwe, ibland vulgära, inte sällan oförskämda mot andra debattörer, och tyvärr för Alice sorteras hon ner i samma soptunna som oss – oavsett hur hon beter sig. I vänsterns ögon kan man aldrig buga tillräckligt djupt; aldrig vara tillräckligt artig, trevlig eller ödmjuk. Man kan aldrig komma med tillräckligt giltiga sakargument i invandringsfrågan.
Allt är ”rasism”.
Alla har dunkla motiv.
Och nu är många på högerflygeln arga på Alice för att hon a) säger att hon är för ”fri invandring” sett ur ett principiellt/filosofiskt perspektiv och för att hon b) inte tycker att hon har något gemensamt med SD. Jimmie Åkesson blev också arg; provocerad av ”finborgarna” som lider av ett patologiskt behov att hålla armslängds avstånd till hans parti. Detta gjorde i sin tur Ebba Busch sur; hon blev provocerad av Åkesson som (enligt henne) borde ha vett att uppskatta det fotarbete Teodorescu gjort i debatten. Under lång tid ska tilläggas.
Allt detta får mig osökt att tänka på när Martin Strid klev upp på SD:s partistämma 2017 och förklarade att muslimer ”inte är fullt ut människor”.
Kommer ni ihåg…?
Och kommer ni ihåg det rungande vet hut-anförande Åkesson höll direkt efteråt? När han gick upp i talarstolen och läste lusen av sina Pappenheimare; inskärpte, med emfas, att nu fick det vara slut med galenskaperna i SD – en gång för alla!
Eller minns jag fel?
Kanske.
Jag kan i vilket fall sympatisera med både Jimmie och Alice. De vill samma sak – de vill se ett bättre Sverige (utifrån sin egen, subjektiva syn). De vägrar ge bort landet, våra förfäders mödosamt ihopgnetade arv, till kriminella klaner, gäng och islamister. Jag vägrar också. Jag vill inte ha hit fler gapiga puckon från andra länder. Vi har fullt upp med våra inhemskt framavlade idioter.
Jag kan f.ö. sympatisera även med vänstern mitt i allt detta; egentligen med alla som känner en instinktiv, oresonlig avsky mot… vad det nu kan vara: Sverigedemokrater, moderater, sossar, miljövänner, tokkristna, Åmålsbor, fusionjazzfanatiker… Jag vet hur det är att gå och reta sig på andra människor av delvis grumliga skäl. Innerst inne vet man att man borde vara mer vidsynt, att man borde vara ”the bigger person” – om så bara för att visa att det går – men, nej… stoltheten sätter P. Avunden. Missunnsamheten. Det är lättare att bejaka den mörka sidan av kraften.
Fråga Luke Skywalker.
Fråga Christoffer Hurtig.
Vänstern kommer hursomhelst alltid att förakta Alice, Jimmie och Ebba, hur relevanta argument de än har i enskilda frågor, hur rätt de än har. Och som sagt: vi förenas alla av att det finns människor därute vi bara inte står ut med. Kanske för att vi ser oss själva i dem. Litegrann iallafall. Eller så beror vår aversion på att dessa människor är inhumana, odemokratiska, ultrareligiösa, hycklande, sadistiska, kvinnohatande, böghatande, fascistiska as.
Slödder. Avskum.
Huggormars avföda.
Sometimes a cigar is just a penis, som Freud så vackert uttryckte det.
Anders Lindberg skulle antagligen få eksem av att bo i samma hus som Timbros redaktionslokaler. Själv känner jag ett djupt obehag vid tanken på att behöva bo i samma hus som en ”radikal” moské eller – för den delen – en kyrka av vilket slag det än må vara. Jag ser med största misstro på vuxna människor som kommunicerar med osynliga väsen i skyn. Och såna har vi numera massor av i Sverige. Liksom Hamas-kramare och judehatare. Och ett stort antal ”explosions”-makare.
Vad är det brukar stå på NMR:s T-shirtar…
En extrem ståndpunkt för tio år sedan – numera är det gissningsvis något många vanliga medelsvenssons tänker i smyg när de hör om nattens senaste ”detonationer” och ”skjutningar” (d.v.s. terrordåd/bombdåd/offentliga avrättningar). Sverige har blivit ett kriminellt dårhus, ett enda stort Jimmie-moment, och det i sin tur har radikaliserat även vanligen vidsynta medborgare. Vänsterns envisa försök att hamra ner runda klossar i fyrkantiga hål, deras ovana att skjuta budbärarna hellre än att erkänna problemen… jag misstänker att det inte har gjort särskilt mycket för sammanhållningen i landet det heller. Morgan Johansson, Mikael Damberg, Anders Ygeman och de andra goddagspiltarna kände givetvis brandröken sticka i näsborrarna redan runt 2014-15, men de vägrade hårdnackat att erkänna att det var de själva som fumlat med tändstickorna. Politisk prestige. Nu har de vänt på en femöring och vill ta täten i släckningsarbetet.
Jag förstår Åkessons avsky mot dessa hycklare.
Fullt ut.
Samtidigt som jag förstår att Alice Teodorescu-Måwe inte vill bli förknippad med såna som Alexander Kieding, Martin Strid, Anna Hagwall, Ove Carlsson, Björn Halldin och Lena Cederlid.
M.fl. M.fl.
Det är vad det är.
Vi är där vi är.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Ännu ett exempel på att vi i Sverige lever i ett stort dagis, där vi inte får använda logik och konsekvenstänk i debatten om Sverige och dess utveckling. Vi har nu en stor del av befolkningen som kategoriseras som rasister av media och stor del av politiken.
Hörde att vi idag ska debattera och besluta i Riksdagen om vad kön är och att 16 åringar själv ska få bestämma vad de är trots att de är född med antingen snopp eller snippa, hur f-n har vi hamnat här?
Tack Jens. Återigen, när f-n ska vi kunna ha en vuxen debatt i Sverige? Detta förbannade tramsande om ord och vem som säger vad. Jag är dock lätt besviken över att Alice, nu panikinkallad av kompis Ebba i tron att rädda några platser i EU-parlamentet för KD, inte kan stå för det hon sagt tidigare utan skall ormvrida sig i vänsterhögerblaskan DN. Partierna idag är inte medlemsdrivna folkrörelser. De är några d-a institutioner vars fokus är att få partistöd för att försörja sig. Ingen rejäl plattform och ryggraden kan böjas 180 grader i all d-a riktningar från en dag till en annan. Politikeradeln har sedan länge tappat intresset för väljarna. De lever i en mediabubbla och fladdrar dit pengavinden blåser. Vi MÅSTE rösta bort möget och inte tappa tron att det går att starta nya folkrörelser.