“Anna” berättar:
”…jag skulle duscha G. Hon är 89 och dement. Hittills har det aldrig varit några problem men den här gången tog det tvärstopp. Hon höll sig fast i dörrkarmen när vi skulle in på badrummet och jag anade varför. Jag visste vem av mina kollegor som varit hos henne veckan innan, och jag ville egentligen inte tänka att det skulle kunna vara skälet men jag har hört andra prata om det... att dementa utsätts för ganska nonchalant behandling och ibland sexuella ‘närmanden’ i samband med just tvättning.”
“Pekka” berättar:
“…fyra unga män som haft vikariat här har fått sluta med omedelbar verkan. Orsakerna var många: de smet ifrån arbetsuppgifter, hade taskig attityd mot både de gamla och personal, filmade och trotsade mobilförbud under arbetstid mm mm. Men det absolut värsta – något som upprörde den ordinarie staben av svenska kvinnor oerhört mycket – var att man hade hittat använda kondomer inne på äldreboendet. Åtminstone två dementa tanter hade också reagerat annorlunda vid nedre tvätt under den här tiden. De ryckte till som av smärta, obehag eller rädsla…”
“Elin” berättar:
“…man pratar inte om sånt här på vårt jobb. Alla vet att det är ett problem och blir extra vaksamma när de här unga killarna tas in. Man vill säga ifrån, men man vet hur det blir. Det blir ett jäkla liv med anklagelser om du-vet-vad…”
“Britt” berättar:
“…det som pågår inom hemtjänsten får metoo att blekna, man hör väldigt lite om det i media och jag undrar varför? Kanske för att det finns en utbredd tystnadskultur inom offentlig sektor, men det finns också en etnisk aspekt som gör det i princip omöjligt att lyfta problematiken. Man skjuter budbäraren hellre än att ta itu med grundorsaken till problemen.”
Ett axplock av de som hört av sig sedan jag skrev om problemen inom äldrevården. De senaste veckorna har det – än en gång – rapporterats om grova, sexuella övergrepp mot svaga och dementa. I Uppsala kommun har flera brukare utsatts för grova övergrepp av hemtjänstpersonal.
Från Luleå har det tidigare rapporterats om liknande incidenter:
När Lenita Granlund, direktör för vård- och omsorgsförvaltningen i Uppsala intervjuades av SVT om övergreppen fick hon frågan:
“Varför missade kommunen detta?”
Hennes svar fick mig att haja till:
“Man får också se att på något sätt så speglar omvärlden… det som sker i omvärlden kommer också in i våra verksamheter.”
En kryptisk formulering. Vilken “omvärld” är det som åsyftas här? Exakt? Och vad är det som “kommer in” i svensk hemtjänst och dess verksamhet? Varför ställer SVT inga följdfrågor på Granlunds uttalande? Jag kontaktar henne för att få svar, men hon vill inte intervjuas och hänvisar till sin pressansvarige.
Andra vill dock berätta – om än anonymt:
“Maj”:
”Jag arbetar inom hemtjänsten i södra Sverige. Sen några år tillbaka har vi med jämna mellanrum fått ‘förstärkning’ av unga killar från ex. Afghanistan, Syrien, Somalia och andra ställen, inte minst sommartid. Vissa har varit jättetrevliga, kanske inte de mest arbetssamma i världen men sånt kan man skylla på ålder och omognad även om dom flesta tjejer vi haft genom åren har funkat bra oavsett hur gamla dom varit. Killar från Afrika och mellanöstern funkar i regel sämre. Bitvis har det varit katastrof där vissa dementa brukare har utsatts för övergrepp och ibland grova såna.
Vid dom tillfällen det skett, eller misstänks ha skett, har vi fast anställda slagit larm till våra chefer. Det vi berättat har mötts med irritation och sen handlingsförlaming. Hela grejen har setts som oerhört känsligt och bortförklarats med ‘kulturella skillnader’. Vi som har sagt ifrån har blivit ombedda att testa ‘dialog’ men jag sa till min chef att det går väl inte att föra ‘dialog’ med våldtäktsmän eller människor som satt i system att behandla äldre, försvarslösa människor på ett nonchalant, förnedrande eller rentutav farligt sätt. Sånt där måste polisanmälas… (…)… och när jag sa det på uppföljningsmötet blev det dålig stämning. Det slutade med att killarna sas upp, utan åtgärd.”
I gammelmedia är man sparsam med att ge allmänheten ledtrådar om de hemtjänstanställdas identiteter. Dels av publicistiska skäl, men också för att det finns en inbyggd värdegrundsbroms hos många journalister: negativa nyheter om invandringens effekter ska begränsas och förskönas. Man talar hellre om de positiva aspekterna:
Men historierna sipprar ut ändå, pö om pö. Varpå utredningar tillsätts. Brister ska “synliggöras” och “resolveras”.
Den här texten är ett sätt att synliggöra det som sker. Jag misstänker att vissa kommer att sortera bort den som “rasism” och “fiskande i grumliga vatten”. Samtidigt känner många inom hemtjänsten igen sig. En anställd jag talar med säger:
“Dom flesta som jobbar inom hemtjänsten vet precis vilka som begår såna här övergrepp. Jag har jobbat tjugo år inom hemtjänsten och innan 2018-19 hörde man i princip inte om den här typen av problem. Det har ju funnits en idé om att de här killarna ska fungera som ‘extra händer’ åt oss med utbildning, och ja… extra händer har vi verkligen fått fast kanske inte som vi tänkte eftersom dessa extra händer ibland gör ‘extra saker’ som dom absolut inte ska göra. Vissa av dom här personerna är direkt olämpliga att jobba med vård och människor. Dels har dom med sig en helt annan syn på kvinnor från sina hemländer, dels har dom låg respekt för Sverige i allmänhet… alltså för våra värderingar. Dom förstår heller inte att dom 80/90-åringar dom sköter om i hemtjänsten är människor som byggt upp det välstånd dom själva drar nytta av. Det som gör mig mest frustrerad är att sånt här ofta tigs ihjäl av cheferna. Dom kan erkänna att övergrepp förekommer, men därifrån till att prata om vilka det är som ligger bakom är steget långt. Jag är själv rädd för att bli gammal för jag vet hur det kan gå till numera. Det är en fruktansvärd känsla.”
Syndromet att tiga ihjäl saker in i det sista får mig att tänka på Stefan Löfvens klassiska “Vi såg det inte komma”-intervju 2019 – och partikollegan Göran Dahlströms uttalanden efteråt:
“Det Löfven sa var inte fel. Det är stora klyftor i samhället, men han talade inte klartext: nämligen att mycket hänger ihop med den stora anstormningen till Sverige.”
Det gemensamma för alla de jag pratat med om situationen i hemtjänsten, och de som skrivit till mig, är att de vill vara anonyma. Ämnet upplevs som extremt känsligt. Så pass att det verkar som att de flesta är mer rädda för det sociala stigma som kan drabba en “visselblåsare” än för att äldre, försvarslösa människor ska utsättas för grova, sexuella övergrepp.
Det säger något om debattklimatet Sverige.
forts. följer.
Anonyma källor – så fungerar det:
Läs mer:
“Så resonerar jag kring våra många anonyma källor.” (SVT)
“Så jobbar vi på med källor och källskyddat material.” (Dagens Arbete)
“Checklista för anonyma källor.” (DN)
“Anonyma källor anklagar Bildt för dubbelmoral.” (Aftonbladet)
“Benny Fredriksson tog sitt liv efter Aftonbladets #metoo-drev.” (SamNytt)
“Så hanterar du anonyma källor.” (Journalisten)
Med anledning av tidningen Journalistens råd hur man hanterar sina anonyma källor lägger jag till: efter min text den 8:e september om övergrepp inom äldrevården, bl.a i Luleå och Malmö hörde flera personer av sig till mig och berättade om egna erfarenheter. Jag bedömer källorna som trovärdiga och ser ingen anledning att de skulle ljuga om vad de varit med om.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Finns det inte ett tema här som går igen? Socialdemokraterna har tillåtit gamla och sköra människor bli utnyttjade för att kränga lotter . (Eller var det salami?) Vänsterns politiker tillåter invandrade män, uppenbart olämpliga för jobbet, att begå övergrepp mot gamla och sköra människor, oftast kvinnor för att framstå som antirasister. Så mycket för skrytet om jämlikhet och solidaritet från vänstern, med vem kan man undra? Vänstern har bara floskler och slagord, på insidan har de bara unken självrättfärdighet.
Jag som redan är lite äldre, fasar för den dag jag inte klarar mig själv.
De gamla behandlas som kostnads krävande utan rättigheter.
Under pandemin fick dem dö på
äldreboenden i sin ensamhet, fanns ingen syrgas på Säbo. Inga munskydd till personal.
De var colatteral damage.
Överhuvudtaget skall inte män duscha ensam, en gammal kvinna.
I Luleå vill kommunen ändra arbetssättet inom hemtjänsten, idag har varje bostadsområde en fast grupp som sköter sitt område. Nu vill kommunen ha alla i dörreen grupp som sköter alla områden. Det betyder att den gamle vet aldrig vem som öppnar dörren till dennes lägenhet. Nya ansikten hela tiden. Som ibland inte ens kan kommunicera på svenska.
Samhället idag har ingen respekt för dessa människor som arbetat hela sitt liv för detta land.
I stället har vi tagit in många bra människor, men alldeles för många som aldrig kommer att lägga två stickor i kors för Sverige. Utan lever på enbart på våra skattepengar och ser ner på svenskarna.
Ja Jens, nu fick du igång kärringen.
Nu ska jag på 0 gradig morgonpromenad med katten i koppel, rensar hjärnan.