Inte en invandrare så långt ögat når.

I Norra Värmland bryr sig ingen om Lollapalooza. Rallycross-EM lockar lika många besökare som den kreddiga huvudstadsfestivalen och här slipper du PK. Och mångkultur. Och Greta. Men inte WT.

Värmland will rise again!

Inte en regnbågsflagga så långt ögat når. Inte en arab. Inte en afrikan. Inte en kurd. Inget taharrush gamea. Ingen “heder”. Ingen HBTQ(r)+%. Ingen hip-hop. Ingen klimatskam. Inga drag queens. Däremot en och annan sydstatsflagga och tjogvis med mullrande dieselaggregat utspridda ad hoc i det böljande blåbärsriset. Plus lika många medhavda PA-anläggningar; seriekopplade baselement ur vilken en kakofoni av plebejisk 80-talshårdrock, norskedunk och technoversioner av Lasse Stefanz strömmar på öronbedövande volym. Plus partybussar, mobila minidiskotek och rat rods med så låg markfrigång att bakänden släpar i asfalten och sprutar gnistor när de kryssar fram genom folkmassan i 10 km/h.

Killar halsar öl och Mintu i stereo, tjejer dansar i kort kjol utan trosor under, sextonåringar vrålar med i refrängen till “Du kan alltid lita på pojkarna över trettifem” med Mats Rådberg & Rankarna. Eller Kickstart My Heart med Mötley Crüe.

“WHOA! YEAH! Kickstart my heart, give it a start!”

“Söker du mannen med stil och etikett? Då ska du välja 35:an och inte någon discosprett!” (sic!)

Jag undrar: är detta paradiset?

Många här röstar inte på socialdemokraterna.

För vissa – ja. För andra är det troligtvis en version av helvetet. Sexhundra kilometer österut pågår Lollapalooza på Gärdet i Ståkkålm. Reportrarna på SR och SVT behöver bara kliva utanför dörren från sina skottsäkra kontor för att kunna rapportera – andäktigt – om den svenska “folkfesten”. Rallycross-EM i Höljes i norra Värmland, strax intill norska gränsen, har de aldrig hört talas om. Och om de mot förmodan skulle masa sina lattestinna rumpor hit skulle de antagligen behöva syrgas. De skulle bli personligt förolämpade av bristen på cred och bildning. De skulle harmas i sitt inre över den oförblommerade homogeniteten. Jag ser i andanom ett gravallvarligt inslag i Kulturnytt. En ledsen speakerröster berättar för tittarna om den helt orasifierade publiken på detta evenemang, avsaknaden av miljö- och mångfaldstänk, den obehagliga atmosfären; etniska svenskar som har roligt utan att fråga om lov och som inte bry sig ett skit om vad Märta Stenevi eller Aftonbladets kulturredaktion tycker om dem – och om deras tillställning till livet.

Eddie Meduza lever!

Skandal.

Här vet ingen vilka Imagine Dragons eller Post Malone är. Ingen läser Nöjesguiden eller Viktor Bart-Krohn. Ej heller Kvartal. Ej Filter. Ingen tittar på “Politikbyrån”. Ingen lyssnar på “Det politiska spelet”. Ingen har sett The Queen’s Gambit. Ingen funderar på att byta kön. Ingen jäser sin egen kimchi.

Och alla kan definiera vad en kvinna är.

Jag rör mig i den glesa tallskogen på den bortre campingen och insuper detaljerna. Irrar runt i labyrinten av skabbiga husvagnsekipage och fotar, tjuvlyssnar på samtal, antecknar saker i huvudet. Eftersom jag är född helnykterist borde jag inte tilltalas av sånt här men det gör jag. Visst, det är ett ohemult oväsen och ett bedrövligt supande, men det är också Sverige. Mitt Sverige. Ett Sverige jag trodde inte längre fanns, på gott och ont, och av detta blir jag upplivad, närapå harmonisk inombords. Alla jag möter är trevliga, även de störiga fyllesvinen. Trots kaoset råder en avslappnad stämning och jag känner hur jag blir… glad. Tamejfan.

Man kan undra varför.

“Malin! Kom genast ut ur bilen!”

Jag söker i mitt inre efter svaret på frågan fast jag vet ju redan… och jag förstår att jag – i anständighetens namn – borde skämmas. Orsaken till min upprymdhet skulle få prussiluskor som Karen Pettersson och Moa Berglöf att ropa ut ett triumferande: “HAHA! VAD VAR DET VI SA!” – om de visste – men… det bjuder jag på. Jag erkänner: jag trivs här på Rallycross-EM. Jag trivs för att jag är omgiven av mitt eget folk.

Vita skandinaver.

Forts i del 2.

Ett offer till gudarna.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---