Vissa frågor får inte ställas i Sverige – det vet vi sedan tidigare. Eller snarare: de får ställas men den efterföljande rabalder-debatten har en tendens att överskugga sakfrågan. När SVT år 2012 sände ett debattprogram med rubriken “Hur mycket invandring tål Sverige?” blev reaktionerna bitvis mycket starka. SVT anklagades för att spela mörka krafter i händerna. Frågan ansågs som tendentiös, i stil med: “Har du slutat slå din fru?” Det vill säga: en fråga som är formulerad på ett sätt som gör att det bara går att svara fel på den.
Journalisten Anna-Lena Lodenius (expert på nationalistiska rörelser och på extremhögern) spetsade till frågeställningen i en – när det begav sig – mycket spridd debattartikel. Hon skrev:
Tio år senare är Sverige genomsyrat av både främlingsfientlighet och mörka krafter, fast inte av de krafter delar av etablissemanget fruktade. Jo – judehatarna är här men de har inte rakat huvud och går runt i Dr Martens-kängor. De har hår – blått och rosa – och såta vänner i den muslimska community som i många år vridit sina händer och gråtit om den strukturella rasismen i Sverige. I skydd av dessa krokodiltårar har det strukturella judehatet växt och här står vi med våra tvättade halsar, under den all-inkluderande regnbågsfanan.
En felbedömning av historiska mått, detta att tro att man kan injicera en kultur med “mångfald” hämtad från en rad länder med rudimentära kunskaper om och rudimentärt intresse för demokrati och jämställdhet.
“Allas lika värde” är en maxim de flesta etniska svenskar ser som något självklart. I andra länder ler man snett åt denna naiva inställning. Den etniska och kulturella rangordningen är en realitet. Krig, våld och klankonflikter lurar bakom hörnet. Eller som min iranske vän en gång sa:
“I skolan fick vi lära oss att svarta människor var lägre stående varelser än hundar.”
I en annan del av världen strävar man efter att i god tid böja det som krokigt ska bli; barnprogrammen lär ut att “inkräktarna” måste dö. “Kampen” – och blodtörsten – ska ingjutas i människan så tidigt det bara går. Det kan vi fundera på en stund; hur det hade varit att växa upp i Sverige om Drutten och Jena, Clownen Manne, Magnus, Brasse och Eva eller Ika i rutan stått och tjoat om att döda judar. För det är det allt handlar om i slutändan. Krossa sionismen betyder i klarspråk: krossa Israel och dess befolkning, inklusive kvinnor och barn. Utplåna dem från jordens yta.
Här berättar en ung Cenk Yugur från The Young Turks i detalj om det aktuella barnprogrammet och om hur den Musse Pigg-liknande figuren Farfur, beväpnad med ett maskingevär, lär barnen hur man dödar. Cenk berättar också om hur Farfur i sitt sista framträdande slås ihjäl av en jude som vill köpa hans land. Yugur raljerar över det vansinniga innehållet – ja – men han berättar iallafall om det. Har vi sett liknande analyser av palestinsk barnteve på SVT? Kanske. Men jag gissar nej eftersom så få svenskar verkar känna till vidden av det palestinska/arabiska judehatet.
Men folkmordet på Gaza då? säger Mauro Scocco, Louise Hoffsten med fler nyttiga idioter. “Vill du se fler döda, lemlästade palestinska barn?!”
Nej.
Lika lite som jag ville se Alan Kurdi drunkna i Medelhavet. Eller se George Floyd mördas i Minneapolis. Eller se Jonathan Lewis slås ihjäl av en galen mobb i Las Vegas. Eller se en mentalt handikappad man torteras (livesänt på Facebook) i Chicago. De två senare fallen har du, av förklarliga skäl, aldrig hört talas om i svensk MSM.
Alla sådana bilder skär i hjärtat på mig och det är därför jag hoppas, varje dag, att Hamas ska lägga ner sina vapen så att fred kan inträda i Gaza och på Västbanken. Svenska artister ser saken på ett annat sätt. Deras fokus ligger på att Israel inte ska få tävla i Mellon. De hade kunnat uppmana sadisterna och mördarna i Hamas att lägga ner sina vapen och kapitulera – om fred verkligen varit deras mål. Men tydligen är det viktigare att bekämpa “sionismen”. Det är den kulle Robyn, Eagle-Eye Cherry Lena Willemark med flera kan tänka sig att dö på.
Ihop med kollegan Yasin.
Dömd till fängelse för förberedelse till människorov.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Har svårt för termen ”alla likas värde”. Ett begrepp jag inte alls ställer mig bakom. Min familj har ett betydligt större värde för mig än Akilov, för att ta ett exempel.
Begreppet sägs komma från FN’s deklaration om mänskliga rättigheter.
Artikel 1 säger att alla människor föds fria och är jämställda i värdighet och rättigheter.
Det är inte samma som att alla människor har samma värde.
Begreppet anser jag används huvudsakligen av värdegrunds människor för att tysta meningsmotståndare.
Heder och kärlek till dig som står upp för verkligheten och sanningen. Stöder dig till fullo.