På pricken. All denna neurotiska fixering vid kön, ras, sexuell läggning, hudfärg, religion etc skapar just den segregation den säger sig vilja bekämpa.
Mycket intressant läsning. Och lite nedslående. Och hög igenkänning, det var lite såhär på KTH också när jag gick där för 15 år sen. Vi hade en hel del förorts-killar på maskin. Ingen av dem var med på insparken. Alla svenskar sjöng, festade och umgicks med varandra i 4 veckor, medans ”invandrarna” stod (ställde sig) vid sidan av. Tyckte det var bra märkligt även då.
Väldigt intressant läsning, tack! Så kontraproduktiv identitetspolitik och offermentalitet är. När både samhället och individer fokuserar enkom på rättigheter och glömmer bort skyldigheter och ansvar, gör vi varandra en stor och obehaglig björntjänst.
CRT som teori har satt strålkastarljuset på fenomenet mer tydligt och tack och lov ser man då sprickorna i teorin och att den läcker som ett såll. Förhoppningsvis gör det att fler vågar ifrågasätta detta (otroligt rasistiska och hämmande) förhållningssätt.
Detta visar att integrationen kan fungera om de som kommer till ett samhälle är få och inte kommer i stora grupper. Vi klarar av att integrera med ett fåtal nya medborgare men de som kommer många och bosätter sig tillsammans inte själva känner att de kan eller vill skapa nya kontakter eller sysselsättningar.
En nedslående text, även om jag haft det på känn. Är själv uppväxt i en by i Norrlands kustland. Där fanns inga invandrare. Inte heller i min naturklass på gymnasiet i Övik runt millennieskiftet. Första gången jag på något vis totades ihop med personer ”med invandrarbakgrund” var i lumpen, en handfull mer eller mindre välartade unga män, alla väldigt olika individer.
Från där och då och framåt har det varit gemensamma intressen som styrt vilka grupperingar man hamnat i: vilka band man gillar, vilken typ av böcker man läser, val av utbildning, fritidsintressen/föreningsliv, dvs sånt som är gemensamma samtalsämnen.
Jag funderar på vad som är hönan eller ägget här - var det svenskarna som fick för sig att inte vilja beblanda sig med ”invandrarna” eller tvärtom? Hur blev de etniska svenskarna så förbannat ängsliga kring allt med alla etniska minoritetsgrupper.
En del dominanskulturer odlar förlöjliganden och förakt för svenskar, en kultur de inte förstår vitsen med. Andra i samma grupperingar har fattat och lider av tvång och socialt tryck att hålla sig till den egna gruppen, släktingar. Har sett det i min hemstad, Södertälje under 70/80-talet. Många svenska barn slutade tycka det var roligt att gå till badhuset, där invandrar barn hoppade ner på dem från bassängkanten. Ofta mobbandes i grupp. Svagt ordningshållande. Å andra sidan barn och ungdomar i blandade lag och utvecklad vänskap.
Södertälje Basketbollklubb, gjorde stora integrationsinsatser.
Som har påpekats åtskilliga gånger: Vi gillar lika. Mångkultur brukar bli många kulturer bredvid varandra. Det är mänskans natur. Sluta våldföra er på naturen, ni marxister!
Östersundsdelen påminde om min skoltid på 70-talet i Stockholmsförort med enstaka invandrare som blev en del av ”gänget”. Fick säkert uppleva en del rasism, men inte lika förgiftat som nu.
Sätter fingret mitt på en av de viktigaste skillnaderna mellan integration och att tala om integration, utan att förstå ett dugg av omvärlden och de processer som driver på.
På pricken. All denna neurotiska fixering vid kön, ras, sexuell läggning, hudfärg, religion etc skapar just den segregation den säger sig vilja bekämpa.
Mycket intressant läsning. Och lite nedslående. Och hög igenkänning, det var lite såhär på KTH också när jag gick där för 15 år sen. Vi hade en hel del förorts-killar på maskin. Ingen av dem var med på insparken. Alla svenskar sjöng, festade och umgicks med varandra i 4 veckor, medans ”invandrarna” stod (ställde sig) vid sidan av. Tyckte det var bra märkligt även då.
Ser redan fram emot Yonaels nästa text!
Och där och då, genom att självvalt ställa sig utanför, cementerade de grupperingarna i klassen för resten av utbildningen, gissar jag?
Jo, så var det ju. Det bröts lite i det såklart under följande 5 år men i stort sattes grupperingarna då.
Väldigt intressant läsning, tack! Så kontraproduktiv identitetspolitik och offermentalitet är. När både samhället och individer fokuserar enkom på rättigheter och glömmer bort skyldigheter och ansvar, gör vi varandra en stor och obehaglig björntjänst.
CRT som teori har satt strålkastarljuset på fenomenet mer tydligt och tack och lov ser man då sprickorna i teorin och att den läcker som ett såll. Förhoppningsvis gör det att fler vågar ifrågasätta detta (otroligt rasistiska och hämmande) förhållningssätt.
Detta visar att integrationen kan fungera om de som kommer till ett samhälle är få och inte kommer i stora grupper. Vi klarar av att integrera med ett fåtal nya medborgare men de som kommer många och bosätter sig tillsammans inte själva känner att de kan eller vill skapa nya kontakter eller sysselsättningar.
Som vanligt lagom är bäst.
Intressant läsning! 👍
Södertörns anda vilar som ett täcke över utbildning verkar det som 🤷♂️
Yonael Simon beskriver i sin text på ett förträffligt sätt hur den svenska välviljan istället förstör nästan alla utsikter till integration.
Ska definitivt lyssna på avsnittet där han gästar Aron Flam.
En nedslående text, även om jag haft det på känn. Är själv uppväxt i en by i Norrlands kustland. Där fanns inga invandrare. Inte heller i min naturklass på gymnasiet i Övik runt millennieskiftet. Första gången jag på något vis totades ihop med personer ”med invandrarbakgrund” var i lumpen, en handfull mer eller mindre välartade unga män, alla väldigt olika individer.
Från där och då och framåt har det varit gemensamma intressen som styrt vilka grupperingar man hamnat i: vilka band man gillar, vilken typ av böcker man läser, val av utbildning, fritidsintressen/föreningsliv, dvs sånt som är gemensamma samtalsämnen.
Jag funderar på vad som är hönan eller ägget här - var det svenskarna som fick för sig att inte vilja beblanda sig med ”invandrarna” eller tvärtom? Hur blev de etniska svenskarna så förbannat ängsliga kring allt med alla etniska minoritetsgrupper.
En del dominanskulturer odlar förlöjliganden och förakt för svenskar, en kultur de inte förstår vitsen med. Andra i samma grupperingar har fattat och lider av tvång och socialt tryck att hålla sig till den egna gruppen, släktingar. Har sett det i min hemstad, Södertälje under 70/80-talet. Många svenska barn slutade tycka det var roligt att gå till badhuset, där invandrar barn hoppade ner på dem från bassängkanten. Ofta mobbandes i grupp. Svagt ordningshållande. Å andra sidan barn och ungdomar i blandade lag och utvecklad vänskap.
Södertälje Basketbollklubb, gjorde stora integrationsinsatser.
Som har påpekats åtskilliga gånger: Vi gillar lika. Mångkultur brukar bli många kulturer bredvid varandra. Det är mänskans natur. Sluta våldföra er på naturen, ni marxister!
Östersundsdelen påminde om min skoltid på 70-talet i Stockholmsförort med enstaka invandrare som blev en del av ”gänget”. Fick säkert uppleva en del rasism, men inte lika förgiftat som nu.
Äntligen! Fantastiskt bra beskrivning av antirasismens pseudokaraktär. Jag gratulerar oss till att ha fått denna tillgång, Yonael Simon!
Mycket bra text! Den borde spridas utanför detta forum.
Kan bara hålla med dig, det tråkiga är bara det att det kommer betecknas
som fake news. I "bästa" fall att Simon bara är en dresserad husblatte som
säger vad han blivit tillsagd!
Sätter fingret mitt på en av de viktigaste skillnaderna mellan integration och att tala om integration, utan att förstå ett dugg av omvärlden och de processer som driver på.
Själv uppvuxen i Östersund
Mycket intressant läsning. Otroligt imponerande vad svensk ängslighet kan inducera.
Det finna inte tillräckligt många etniska svenska förr att hjälpa migrerade att assimileras.
Fantastiskt intressant läsning.
Fantastiskt bra på alla vis. Det finns hopp.