Det fladdrade förbi ett inslag på tablåteve för ett tag sedan. Jag minns tyvärr inte i vilken kanal, men det var ett inslag om kravallerna på Järvafältet sommaren 2023. Ni vet, sammandrabbningen mellan regimtrogna och icke-regimtrogna eritreaner. Få svenskar förstod vad det handlade om när det begav sig. Och ännu färre verkar förstå varför Sverige tagit emot en massa “regimtrogna” (trots att statsradion faktiskt gjorde reportage om fenomenet så tidigt som 2017).
Eritrea är ju en diktatur? Eller hur?
Den politiska debatten kring denna märkliga företeelse blev hursomhelst kort. Trots att den, i rimlighetens namn, borde ha rasat lika länge som debatten om SD:s trollfabrik. Eller om Socialdemokraternas lottkrämande. Men det var som att vi kollektivt blev lite tagna på sängen av nivån av barbari. Nästan lite … generade? Generade över att sånt här kan förekomma en västlig demokrati som Sverige. Det var ju som en tokig sketch när afrikanerna jagades av gällt skrikande poliser, fram och tillbaka genom det höga gräset. Lite Kling och Klang-varning, även om enskilda poliskonstaplar givetvis inte ska lastas för vansinnet. Jag menar, vad skulle de göra? De försökte få kaoz-människorna att akta sig så att de inte blev skadade av exploderande gasoltuber. Få lyssnade. De regimtrogna, eller om dett var de icke-regimtrogna (jag kan inte se skillnad på dem) ville hellre springa runt och kasta sten, slåss med påkar och bränna ner saker.
Ett tivoli bland annat.
En av personerna i inslaget jag nämnde ovan sa en bra grej när polisen kom och la sig i:
“Försvinn härifrån. Vi vill vara själva.”
Alltså ensamma. Lämnade ifred. Han tyckte att svenska staten kom och la sig i. Han och hans tillresta landsmän ville kunna kravalla ostört. Den där kommentaren är verkligen ett tecken i tiden och jag kan relatera till den mer och mer. Jag som etnisk svensk, vill också bli lämnad ifred. Jag utbrister till den eritreanska communityn (och inte bara den): “Försvinn härifrån!” Och ni som glömt hur det såg ut den där gången kan med fördel titta på det här klippet:
Eller de här:
Men vänta, säger en del av er. DN-skribenter m.fl. Vill du att alla invandrare ska försvinna från Sverige? Det är ju rasism! Nej, det är det inte. Det har inte ett dugg med “ras” att göra. Däremot kultur. Och värderingar. Och nationell självbevarelsedrift. Och nej – jag vill inte att alla utlänningar ska resa hem. Jag har inga problem med skötsamma människor som arbetar och betalar skatt. Och inte begår brott. Och jag väljer Hanif Bali nio av tio gånger framför PM Nilsson. Det betyder inte att jag vill att PM Nilsson ska deporteras, men ni fattar. Logik över känsla. Rationellt resonerande framför ideologisk blindhet.
Allt det där.
Kravallerna på Järva-fältet känns ibland som en dröm. Hände det verkligen? Ja, tydligen. Vad blev konsekvenserna? Inga. Kanske fick någon arrangör en åthutning av Stockholms stad. Ett indraget tillstånd. Smäll på fingrarna. “Gör inte om det där!”
Och sen var allt glömt och förlåtet.
Eritrea fortsätter i vilket fall att skicka sina best and brightest till oss. En del är garanterat bra människor; politiska flyktingar i ordets rätta bemärkelse. Andra är “regimtrogna”. Det drivs förresten ett eritreanskt kafé i min hemstad Östersund. Ryktet säger att det är just “regimtrogna” som håller i bullbakandet. Kan det verkligen stämma? Jag måste komma ihåg att fråga vårt kommunalråd Effie Kourlos (C) om hon har koll på det där. Hon brukar i och för sig aldrig svara när man (jag) mailar henne, men kanske denna gång?
Det kan mycket väl vara så att de eritreaner som bor i Östersund är regimmotståndare och hatar den omänskliga diktaturen. Problemet är att det är svårt som utomstående att veta vem som är vem. Bevisligen finns det “regimtrogna” element i Sverige. Ganska många som det verkar och frågan är varför regeringen inte såg till att samla ihop alla dessa efter cirkusen på Järva och skicka hem dem.
Bristande vandel, ni vet.
Men så gör vi inte i Sverige. Vi tillsätter en utredning som ska vara klar 2028 och då har S och MP makten och utredningen kastas ner i ett glömskehål. Amanda Lind ställer sig vid gränsen med en “REFUGEES WELCOME”-skylt och studsar upp och ner. Magdalena Andersson gör en tyst facepalm i bakgrunden:
“Vi skulle ju ha stram invandring. Mycket stram till och med.”
Men jaja … makten framför allt.
Hittade en intressant YouTube-kanal apropå allt detta. Jag har ingen aning vad de talar om. Kanske bra saker. Jag tycker i vilket fall att de skriver något väldigt intressant i beskrivningen av kanalen.
Undrar hur den eritreanska regimen reagerat om tusentals exil-svenskar kaozat sönder ett tivoli i utkanten av huvudstaden Asmara?
Det får vi aldrig veta.
Men en sak vet vi: upploppen på Järvafältet var ingen engångsföreteelse och Sverige fylls i stadig takt på med fler sabotörer, extremister och våldsverkare.
Alldeles oavsett vilken regering som sitter vid makten.*
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
*Jag vet, Jonas – The Juice – allt är deras fel … du behöver inte skriva det till mig. Igen.
Försöker skapa mig bilden av när exil-svenskar KAOZAR sönder ett tivoli, men lyckas inte riktigt få till det…
Tack Jens…som alltid!
All världens konflikter hamnar slutligen i Sverige som är en fristad för alla terrorister och extremister.
Som flykting med legitima asylskäl måste det vara ett hån från Sveriges politiker att de inte kan skyddas mot sina bödlar i det land som var tänkt att skydda dem.
Så enklast blir att stänga gränserna och flytta de utan skyddsskäl utanför stängslet, men så enkla lösningar skulle aldrig en rättrådig politiker ens kunna tänka.