Länge drog jag mig för att skriva något i den s.k. “krimgenren”. Främst för att jag sällan läser sånt själv. Jag sträckte mig till att ge ut en thriller för några år sedan: De som kommer för att ta dig. En historia jag – inga jämförelser i övrigt – kallade för en “korsning mellan First Blood och 1984”.
Det var ganska många som gillade den boken och som tyckte att jag borde fortsätta på den inslagna vägen. Parallellt med detta utvecklades det svenska samhället till, tja … vad ska vi kalla det? Ett slags långsamt puttrande dystopi med återkommande toppar av spektakulärt ultravåld. Bombdåd, gänguppgörelser, klanupplopp, judehat. Etc. Kryddat med existentiell klimatångest och den, allestädes närvarande, rätta värdegrunden.
Till slut kände jag att tiden var mogen för att spegla denna bisarra utveckling i en historia som fick vara både mörk och hemsk, samtidigt som den orkade vara human och lite rolig. Det blev en sorts “whodunit” i två delar.
Del 1 heter Folkets Hjälte och går att beställa här.
(Del 2 heter Skjut Gräv Tig och är tänkt att komma nästa år.)
Handlingen i korthet: Vi befinner oss i ett Sverige några år framåt i tiden. Den grova brottsligheten har eskalerat ytterligare och polisen tvingas syssla med triage: en prioritering av de verkligt grova brotten – detta eftersom det sker så många. Man hinner inte längre med i svängarna och i denna redan kaotiska situation kliver en hänsynslös Hämnare fram. En svartklädd figur som går fram som en slåttermaskin i förorten och bland de kriminella gängen. Inget särskilt originellt tema; vi har sett konceptet i allt från Death Wish med Charles Bronson, till John Wick, via Batman, The Boondocks Saints och Léon.
Fast här är det vårt moderna, kraftigt kantstötta Sverige som utgör berättelsens fond. Mordutredarna Bror Karlsson och Thommy Bergh får det otacksamma uppdraget att sätta fast galningen. De två kanske inte är de mest lämpade, men iallafall de för dagen mest tillgängliga.
Deras polisarbete kompliceras av trasslande privatliv, politiska direktiv och de två nyfikna kvällstidningsreportrarna Penny Collander och Anja Tott. Inte minst Karlsson har det tungt med sin sviktande hälsa och en vuxen, arbetslös, kulturmarxistiskt revolutionär dotter som flyttat in i föräldrahemmet igen, tillsammans med sin lika arbetslöse, trumspelande pojkvän Baptiste från Trinidad.
På ytan en ganska traditionell, socialrealistisk deckare, men med ett tilltal som möjligen kommer att reta de delar av etablissemanget som fortfarande orkar vara politiskt korrekta. Jag hade i varje fall väldigt kul när jag skrev den här historien, och jag förvånade mig själv genom att lyckas dölja Hämnarens identitet till sista sidan.
Jag hoppas att ni tycker om den.
DN kultur och Babel-redaktionen kommer inte att läsa, men om de gjorde det skulle de antagligen sortera Folkets Hjälte som ett slags modern kolportagelitteratur; snäppet över Nick Carter. Eller som Wikipedia mycket träffande beskriver det:
“…till genrens utmärkande drag hör onyanserad personteckning, händelsemättad intrig, markanta våldsinslag, sentimentala kärlekshistorier och ett bristfälligt språk.”
Jag känner min publik.
Jag vet att ni inte är fullt så lättlurade. Jag tror dessutom att ni kommer att gilla Karlsson, Bergh, Penny, Anja, Kajsa, Baptiste, Statsministern, Justitieministern och i värsta fall: den vedervärdige Hämnaren.
Dumpen med är med på ett hörn också.
Eller två.
Liksom en rad andra kända svenskar. Bristfälligt maskerade.
Läs och förfasas.
Gråt och skratta.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Beställt, ska bli så kul att läsa! Tack för att du är du!
Beställt. Gillade ”De som kommer för att ta dig”.