Skåda enfaldens ansikte: S-politikern Zinaida Kajevic som igår – i Malmö – gick upp för att hålla tal inför ett hav av vajande “Palestina”-flaggor. Det vill säga: Hamasflaggor. Kejevic begick det fatala misstaget att i mästrande ordalag nämna Hamas terror mot oskyldiga civila. Hon blev vederbörligen utbuad; fick lämna scenen med svansen mellan benen. Och vem stod där och tog emot?
Tomten? Påskharen? Morgan Johansson?
Nej. Jamal “Jamal Hamas” el-Haj såklart. Mannen för dagen. International Hamas-man of Mystery, som han kallas i vissa kretsar. Hammy klappade om sin partikollega med beklagande min. Eller, förresten… han såg ut precis som han alltid brukar göra på såna här tillställningar: bistert sammanbiten. Inte det minsta chockad över publikens aggressiva Hamas-stöd. Kajevic å sin sida såg ut som att hon just blivit buad av scenen i en talangtävling i nian – detta efter att ha gett sig på att sjunga The Rose i fel tonart.
Av Expressen får Zinaida frågan hur hon “tolkade” buropen. Hon säger att hon tror att det hela kan bero på ett missförstånd; folk förväntade sig att höra något annat. Haha. Ja, troligen… Magdalena Anderssons oförblommerade stöd för Jamal Hamas i kombination med den muslimska communityns predisposition för att missförstå saker som kommer från svenskt myndighetshåll gör att de inte är någon vild gissning att tro att vissa på mötet hoppats/förutsatt att Zinaida skulle börja skandera “From the river to the sea!”
Hon tillägger till Expressen:
“Jag uppfattade som att det jag sa var väldigt ordinära saker.”
Detta är alltså nivån av samhällsanalys hos S-företrädarna. De har inte fattat ett skit om vad som händer i Sverige. Zip. Zilch. Nada. Eller så spelar de dumma. Frågan är i så fall: varför? Jag vet, jag vet… “röstboskap”; de tror att de ska kunna bort finta både etniska svenskar och muslimer; säga en sak till oss och det diametralt motsatta till dem. Och visst, det är en möjlig teori. Men det är i så fall en teori som på sikt kräver att såna som Zinaida och Magdalena Andersson beter sig oerhört slipat, med en oerhört väl utvecklad, kulturell och politisk Fingerspitzengefühl. Och det har ju Zinaida Kajevic helt uppenbart inte. Inte Andersson heller, med sitt penibla uppträde i Riksdagen härförleden.
Å andra sidan har S just nu mellan 35 och 37% i opinionen. Så ja, kanske fungerar deras dubbelspel fortfarande på många. Men troligare – mycket troligare – är att S befinner sig i fritt fall i islamfrågan. För det här handlar i förlängningen om islam. Hamas och Palestina är plogen och bakom den kommer islam – “radikaliserad” sådan (det vill säga helt vanlig islam). Detta kommer i sin tur att innebära en rad, genomgripande, strukturella krav på Sverige och på vad Sverige ska “vara” för att en miljon muslimer, eller två, eller tre, ska känna sig hemma här.
Under decennier har svenska politiker inordnat sig i denna destruktiva, antidemokratiska, förnedrande process. Inte minst partier som S, MP och C.
Med servila leenden har man tassat runt den heta mångkulturgröten. En gröt bestående av “heder”, “islamofobi”, “antisemitism” (d.v.s. judehat), klanvälden, kusingiften, omskärelse, anti-demokrati, anti-sekularism, anti-vetenskap och en grundläggande hatisk inställning till allt som har med “väst” att göra.
“Väst” det är vi det. Du och jag. Jonas Salk är “väst”. Alexander Fleming är också “väst.” Bruce Springsteen är “väst”. Emeline Pankhurst och Taylor Swift likaså.
Och nu ska Sveriges av tradition kristna/sekulära befolkning sleva i sig att vi delvis lever i ett ultrareligiöst muslimskt samhälle. Det går i allt snabbare takt. I och med Koranbränningarna, vår NATO-ansökan, med vidhängande fjäsk för grisen Erdogan, och inte minst: “folkmordet” på Gazaremsan, har slutfasen av Den Stora Anpassningen inletts. Socialdemokratiska företrädare gör fortfarande misstaget att ställa sig på en scen – som Zinaida Kajevic igår – och tala uppfostrande till mobben.
Det kommer de snart att sluta med.
Bränt barn skyr elden.
Efter gårdagens händelser i Malmö hör jag f.ö. att medlemmarna i socialdemokraternas VU talat med varandra och att de sägs vara “mycket oroliga över utvecklingen”. Kodspråk för att man insett att man inte kan rida den muslimska tigern. Den gör som den vill och nej…
…alla muslimer är inte terrorister. Men alla medlemmar i Hamas, al-Qaeda, al-Shabaab, al-Nusrafronten, ISIS och i Irans, Qatars och Saudiarabiens statsledning är det.
Go figure.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Så bra Du har fångat in allt. Malmö är ett himla tillhåll, men visar förmodligen hur resten av Sverige kommer att se ut. Och som vanligt förfäras jag över att 40- och 50-talister och förmodligen även 60-talister reagerar så lite, oftast inte alls, över vad som sker i vårt land. Man kan bli tokig på senaste regeringen, som höjer skatter som vore de socialdemokrater, men vad det gäller invandring och invandrare som missköter sig, så gör de en hel del. Hade Andersson & Co vunnit valet hade vi inte fått se denna förändring.
Har förmånen att ha lärt känns en syrian, dvs kristen syrier, fördriven från Syrien för sisådär trettio år sedan. Han undrar vart han ska fly nästa gång, när muslimerna blir stora i Sverige. Den frågan kan komma att behöva ställas av oss ursvenskar också!