Kort bakgrund för er som inte kan historien: på 1960-talet bildades ”republiken Jamtland” som en humoristisk motståndsrörelse mot avfolkningen i Norrlands inland (e.g. mot den förda rikspolitiken).
Flera presidenter ”valdes”: i ordningen Yngve Gamlin (1963–1983), Moltas Erikson (1983–1988), Ewert Ljusberg (1989–2021 och så nu senast skådespelerskan Eva Röse (2022–).
Varje år sen starten håller sittande president en rolig, respektlös och flammande appell till 20 000 människor på Stortorget i Östersund – detta under Storsjöyrans grand finale sista lördagen i juli.
När den omåttligt populäre Ewert Ljusberg gick ur tiden försökte Storsjöyran värva Rolf Lassgård som president. Efter månader av bearbetning tackade denne slutligen nej. Micke Tornving var också på tapeten men också föll bort – av olika skäl.
Under en kort period hade man bestämt sig för att efterträdaren skulle heta Stina Wollter.
I slutändan ansågs hon dock som alltför politisk – och med det: för polariserande. Republiken Jämtland är, som sagt, i grunden en ploj. Visst, projektet har alltid lutat åt vänster, som allt annat i kultursverige, och Ewert Ljusberg beskrev sig utan att rodna som ”syndikalist”. Men tack vare omsorgsfull coachning från Storsjöyrans ledning undveks de värsta retoriska dikeskörningarna. Presidenttalen präglades av humor, finurlighet, ordlekar, gags, okynne och ett magnifikt långfinger mot pompösa makthavare både på höger och vänsterkanten. Peter Swedenmark (socialdemokratisk chefredaktör på Länstidningen) och Bosse Svensson (centerpartisk chefredaktör på Östersundsposten) har i omgångar varit med och skrivit delar av talet. Samt en rad andra mer eller mindre illustra typer.
Ni får själva gissa vilka.
Idag heter presidenten Eva Röse och hon skriver talet själv.
Röse är kvinna – ja. Pluspoäng för det. Men – tyvärr är hon också vit. Vilket i dessa progressiva tider känns rätt förlegat, på gränsen till provocerande. Hon är inte ens same. Eller är hon…? Jag blir osäker. Det har inte lyfts fram konsekvent i all media sen och tillträdde så förmodligen inte.
Det bästa man kan säga om Eva Röse är att hon är extremt ödmjuk och nästan helt saknar ego. Kanske är det det som gör att de senaste årens presidenttal blivit tandlösa? Kritiken i lokalpressen efter lördagens tal kan bäst beskrivas som ett blodigt lustmord och det är synd att det blivit så. Republiken Jämtland, presidenttalet och hela fenomenet med att Norrlands inland har en egen, årlig manifestation som sätter fokus på landsbygdspolitik, resursfördelning och anti-storstadsperspektiv m.m. är i grunden bra.
Men tyvärr.
Storsjöyran valde den väldigt trevliga, multibegåvade och totalt o-arroganta Eva Röse som Ewert Ljusbergs efterträdare. En människa helt befriad från divalater och därtill helt ointresserad av att bygga sitt eget varumärke på bekostnad av gamla traditioner. På papperet en kanonlösning efter att Lassgård tackat nej och flera andra kandidater fallit bort. En stark, kvinnlig förebild – av vilket det råder underskott på i Sverige.
Tyvärr är det bara att inse: den populistiska tidsandan ser ner på såna som Eva Röse. Belackarna anklagar henne för att vara floskulös; för att sparka in öppna dörrar, för att med kirurgisk precision undvika verkliga, konkreta samhällsproblem… och för att vara tråkig. Och naiv. Och infantil. Och opportun. Och gravt vänsterpopulistisk.
Tydligen stod stora delar av publiken under lördagens presidenttal och skruvade på sig. Feststämningen från förr var borta. Istället hamrades enkla plakatteser in från stora scenen. Sägs det. Fast jag vet inte. De som beskriver det på det viset måste antingen vara män eller kanske människor som röstar fel. Reaktionerna kan i bästa fall beskrivas som splittrade, i sämsta som djupt besvikna på att Storsjöyran släppt fram en, citat ”PK-vettvilling”.
Jag tror att det, som vanligt, handlar om jante. Om avundsjuka. En patologisk rädsla för starka kvinnor. En oförmåga att se den Nya, Gröna, Globala Samtiden där Fredens Religion sitter i förarsätet.
(En parentes: hemskt med de där människorna som demonstrerade utanför den där journalistens hem i Malmö häromdagen. Undrar vilka det var? Och vad de står för? Trump-supportrar antagligen.)
Nåja.
Det enda jag tycker skaver med fantastiska Eva Röse är som sagt hennes pigmentering. Å andra sidan: vem är jag att bestämma hur hon i slutändan identifierar sig?
Jag undrar förresten vad som händer nu? Kommer Storsjöyran att överleva presidentbytet? Kommer Eva Röse till slut att tas till nåder av det magsura, jämtländska patriarkatet?
Troligen inte.
Polariseringen är här för att stanna.
Fantastiska, fantastiska Eva Röses tal går att läsa här.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Från talet; "du vet att klimatkrisen är verklig". Nä, har ingen aning om det. Å inte presidentskan heller.
"Alla gamla sanningar är slut, ingenting är längre som förut, allting som går framåt är ju rätt och bra på något sätt "