Ett framtidsscenario.
Gängen kommer inte att knäckas, enligt polisen. Så med det i åtanke: hur blir Sverige om fem år? Eller tre? Svaret är otvetydigt, för den som vågar titta in i spåkulan.
Sveriges intellektuella elit förefaller – än en gång– tagna på sängen efter den senaste tidens gängrelaterade våldsdåd. Händer vrids, pannor läggs i veck, huvuden klias… “Hur kunde det bli så här?! Hur är det möjligt?! Hur ska det bli?! Vad ska vi göra!?”
Svaret på sista frågan är enkelt: vi ska använda militären till att förstärka gränsskyddet och tullen. Om vi verkligen vill kan vi stoppa inflödet av illegala vapen, knark, sprängämnen och papperslösa migranter på några veckor. Det handlar om att förstärka en redan existerande organisation, okulärt kontrollera varenda bil, långtradare, båt, flygplan och människa som vill in och ut i Sverige. Vi behöver patrullera gränsposteringar och känsliga kustavsnitt dygnet runt. Spana i kikare, klafsa i lera, rota i bagageutrymmen, sätta upp vägspärrar… alltså som vi redan gör fast gånger hundra. Därtill behöver vi införa ett “Luciabeslutet 2” – d.v.s. ett totalt moratorium på all form av invandring, denna gång inklusive kvotflyktingar. Vi kan inte fortsätta att göda gängens rekryteringsbas (förorterna/de etniska enklaverna/Magdalenas “Somalitowns”) med fler fattiga, desperata människor. Men – av någon outgrundlig anledning vill Sverige inte göra detta. Politikerna säger att de vill, men de menar de inte.
Så.
Vad kommer att ske istället? På sikt? Hur kommer det att bli i Sverige de kommande 3-5 åren om det fortsätter så här? Tja. Om jag slår ihop det jag sett med egna ögon, under arbetet kring “Det lilla landet som kunde”, “Det lilla landet som ångrade sig”, “En brunråttas bekännelser”, “Lort-Sverige 2.0” m.fl. reportage… med den information jag med jämna mellanrum får från poliser, socialarbetare och tjänstemän på olika statliga myndigheter så blir det så här:
I takt med att polisen skärper sin närvaro i stor- och mellanstädernas centrala delar – detta för att skydda sjukhus, domstolar, kraftverk, vattenverk, kommunhus, skolor, hälsocentraler, etc. – så kommer de kriminella gängen att flytta ut delar av sin verksamhet på landsbygden. Till obruten, jungfrulig mark med lågt våldskapital hos lokalbefolkningen och låg till obefintlig polistäthet. Först kommer det inte att märkas för gemene man, annat än som (ännu) en skiftning i demografin; fler svarthåriga, fler mörkhyade, fler konstiga efternamn på brevlådorna. Ett och annat språkkafé kommer att hinna startas, en och annan Centerpartistisk lokalpolitiker kommer att hinna gå ut i SVT och P4 och välkomna de nya invånarna:
“Det här gör oss X-bor starkare! Vi behöver bli fler!”
…innan det smäller första gången, på huvudgatan i Kalix, Råneå, Boliden, Lycksele, Stugun, Frösön, Svenstavik, Dala-Floda, Hagfors, Ullånger, Fränsta, Mockfjärd, Stora Mellösa, Slite, Tranemo, Knislinge… och andra hittills (relativt) förskonade platser. De grova våldsdåden kommer att avlösa varandra, spektakulära brott som bombdåd, mordbrand, biljakter, skottlossning på bygatan, döda kroppar i vägbanan… kommer att bli vardagsmat även för de som var säkra:
“Hit hittar kaozet inte!”
Med tiden kommer självbevarelsedriften att kicka in och dessa människor kommer att börja slå tillbaka. Asymmetriskt. Oberäkneligt. Rättsosäkert. De kommer att lägga sig på kullar och i buskage med sina älgstudsare och kikarsikten och knäppa vad de kan. Skjut, gräv, tig. …när de för femtioelfte gången inser att all skatt de betalar inte går till det det ska – och att staten har lämnat dem i sticket.
Igen.
De första fallen kommer att få stor medial uppmärksamhet, sedan kommer intresset att klinga av och även detta blir vardagsmat. De kriminella kommer att bli lite försiktigare; tvingas inse att Cletus the Slack-Jawed Yokel inte alltid är att leka med, men landsbygden kommer forfarande – i det stora hela – att vara ett smörgåsbord för gängen. Emellanåt kommer staten att kraftsamla och försöka slå tillbaka via större, riktade operationer, fast resultatet kommer att bli detsamma som efter “Rimfrost”: man flyttar bara på problemen – tillfälligt. Samtidigt som den lokala brottsbekämpningen får ligga för fäfot.
Är allt detta ett absurt skräckscenario? Vansinniga överdrifter? Fan på väggen? Fråga dig själv vad du hade tyckt om någon, runt 2010, beskrivit förra veckans händelseutveckling för dig.
Precis.
Så mer kaoz, mer terror, mer gängkrig är den logiska konsekvensen om man drar ut alla pågående, negativa kurvor i Sverige. En rad institutioner har varnat i åratal: allt från Rikspolisstyrelsen till Boverket: om allt från kriminalitet bland 12-åringar till boendesituationen hos nyanlända – den perfekta stormen är sedan länge förutspådd.
Det krävdes bara att en regering la ihop alla pusselbitarna men – dårhjonet Reinfeldt struntade blankt i hur det gick för Sverige, medan Löfven var för korkad (och arrogant) för att fatta, om vi ska ge oss på en komprimerad historieskrivning. Vissa falska profeter påstår att de försökte varna (som Carin Götblad) men varningarna lindades hela tiden in i ett förvillande svammel om “förebyggande åtgärder” och “sociala insatser”. Lite som att stå mitt i ett brinnande hus och ropa att vi måste byta ut de trasiga brandsläckarna.
Vi kan inte fortsätta att lyssna på dessa människor. Jag sa det häromdagen och jag säger det igen: de människor som bidrog till att de kriminella gängen skrattar åt polisen är inte de som ska vara med och reda ut problemen. Inte “ett-steg-framåt-två-steg-tillbaka”-människorna som Götblad, Sarnecki, Leif GW Persson m.fl.
Dagens Sverige är deras skapelse.
De är en del av problemet, inte en del av lösningen.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Image by <a href="https://www.freepik.com/free-photo/spooky-zombie-hands-window_19298954.htm#query=apocalypse&position=18&from_view=search&track=sph">Freepik</a>
Jag är lättad över att S inte längre är i regeringsställning. Men även om jag inte har något emot statsministern så är han inte rätt man på rätt plats. Jag har länge önskat att en person som Christian Sonesson i Staffanstorp haft den rollen. Han har alltid legat ett steg före i samhällsanalysen. Brytt sig föga om medias kritik av honom och inte varit rädd för att vara obekväm eller yppa sin åsikt. Han tar de beslut som behövs och är en handlingens man.
(Tyvärr är det bara en önskedröm).
Bra skrivet. Jag känner mig jävligt förbannad och utan framtidstro, tyvärr. Nåt som retar mig som fan är sossarnas jävla mantra om att inte utkräva ansvar utan nu ska vi tänka på; ''Här och nu'' - vilka jävla svin. En spinndoktor som fått bra betalt för att komma på denna slogan.