Eftervalsanalys, parti för parti – del 1.

Vad innebär ett ev. maktskifte för public service? För landets kulturarbetare? För judarna? Romerna? Den nationella självbilden? Blir det nyval? Viker L ner sig? Här är alla svar du behöver.

Från SD:s valvaka. Eller om det är Liberalernas.

Ska man tro partiledarna gjorde alla partier ”en fantastisk valrörelse”. Trots att flera av dem uppenbarligen inte gjorde det. SD blev större än både VPK, C och MP ihop. Måste svida. Greider såg mycket moloken ut i fyran imorse. Nästan uppgiven. Men än är loppet inte kört. Kanske kommer ett stort antal exilmoderater i Las Palmas och Fort Lauderdale att chocka omvärlden och rösta rött denna gång? Konstigare saker har hänt. Det ”moderna Sverige” har i alla fall “gått i graven” enligt Karin Pettersson på AB. Detta i och med den troliga valförlusten. Intressant. Menar hon klanvälden, balkongflickor och gängkontrollerade områden? Hennes brösttoner påminner om Nietzsches ”Gud är död!” Samma dignitet på analysförmågan.

Not.

Men. Låt oss börja med att titta kort på partierna ett i taget innan vi funderar på helheten. Hur hanterar de sina respektive valresultat? Hur går de vidare?

Socialdemokraterna – tappade (gissningsvis) tiotusentals röster till mörkermännen i Nyans. En ödets ironi. Är detta tacken för att ni fick komma hit som flyktingar och/eller ekonomiska migranter? hör man Magdalena & co tänka för sig själva. Men ja: det här är framtiden för vänstern: importera väljare från andra länder och sen tappa kontrollen över dem. S har gjort samma fatala missbedömning som demokraterna i USA gjort med latino-communityn; det här är inte väljare som gillar HBTQ och upplösning av kärnfamiljen. Tvärtom. Karin, Magdalena och de andra borde ha studerat valet till representanthuset i Rio Grande Valley i södra Texas. Fallet Maya Flores. Det är nästan direkt överförbart på Sverige. S har hursomhelst massor av “soul-searching” att göra om de nu går i opposition. De måste släppa rasistspåret en gång för alla och sluta spegla sig i SD. En stor del av deras ansikten utåt måste också bort. Twitterkrigarna, desinformatörerna, värdegrundsknarkarna… Annars väntar 20%-strecket 2026.

Obönhörligen.

Centern – Annies psykotiska, krampaktiga leende på valnatten avslöjade henne. Hon mår inte bra därinne i själen just nu, så mycket är klart. Och det kan man förstå. Ett pärlband av usla kommunalval ute på vischan, bl.a i Östersunds och Torsby kommun gnager på självkänslan. Mini-Annie:n Effie Kourlos (Östersund) visade sig inte vara rätt häst att satsa på. En tom Instagramfigur som ingen ens hann fatta var nytt kommunalråd efter Jämtlands svar på Claus Schwab: Bosse ”Blofeld” Svensson.

…och nu vill Stor-Annie plötsligt bli ”brobyggare” (det är den nya ”breda mitten”). Med andan i halsen springer hon, halvt snyftande, hem till Moderaterna och hoppas bli tagen till nåder. Efter en grav missbedömning av vad väljarna prioriterade i årets valrörelse. Det var inte ”rasism”, dummer. Det var elpriser. “It’s the elpriser, stupid”, för att parafrasera det klassiska Clinton/Carville-axiomet från 1992: ”It’s the economy, stupid!” Hus och hem. Mat. Bensin. Värme. Vardag. Nuts and bolts. Maslows behovstrappa. Bertolt Brecht:

"Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral."

“Vems enkla retorik? Er egen, surely…?”(Faksimil ur Länstidningen).

Moderaterna – gjorde egentligen ett kanonval. Märkligt nog. Trots att Kristersson inte är det minsta folklig. Hans oljiga leende är outhärdligt och hans försök att skratta hjärtligt i fyrans ”avspända” chit-chat med honom och Magdalena A i förrgår kostade honom antagligen ett antal tusen röster. Det skrattet var – som man brukar säga – ”sprött som glas”. Och till på köpet sprang SD om M och blev största parti i naziblocket… kanske ingen titel en sann humanist vill ha. Men ändå.

Kommer Ulf att bli en samlade kraft?

Nej. Aldrig.

Men han har Elisabeth Svantesson, Maria Malmer Stenergard, Gunnar Strömmer och några till i ryggen och de kan gissningsvis stötta upp hans ledarskap hjälpligt. Liberalerna är fortfarande det största hindret för en slutlig M-triumf. Jag skulle bli mycket förvånad om Liberalernas nya Riksdagsgupp släpper fram en regering som vilar på Jimmie Åkessons nycker och välvilja. Mycket förvånad. Moderaterna är, som det ser ut nu, Liberalernas hjälplösa gisslan. Och lite SD:s. Ingen drömsits m.a.o. Faktiskt lika illa som den Magdalena riskerade att hamna i med tre små extremistpartier – krampaktigt viftande varsin tokig kravlista, lång som ett Ullaredskvitto. M borde därför göra som Magdalena tänkte göra: bilda egen minoritetsregering och sedan lita på att de politiska bundsförvanterna släpper fram det regeringsbildande partiet aktivt eller lägger ner röster där det går. Ett evigt sick-sackande förbi värdegrundens förrädiska grynnor och skär. Men på sikt väldigt praktiskt.

Kristdemokraterna – Hade nog förväntat sig 1-2 % mer. Fast de är nog glada ändå med tanke på medias patologiska hackande på Ebba Busch. Är hon vår framtida socialminister? Eller t.o.m justitie? Jag frukar att hon lever under ett mycket större hot än vi förstår efter Sveriges Radios oförlåtliga “felöversättning” av hennes islamist-uttalande i samband med påskintifadan. Om vänsterns Twitter och- Facebookflöden denna ideologiska baksmälledag är någon som helst indikator på det kommande årens debattklimat har vi inte sett vårt sista politiska attentat i det här landet.

forts i del 2.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---