“Vad gör du för nåt?”
P4 Värmlands reporter Frida Ingemarsson sticker fram mikrofonen mot Ahmad.
“Ja blantera, oddla.”
Ahmad ler vänligt. Han sitter på knä i ett grönsaksland någonstans i Karlskoga och planterar sallad och jordärtsskockor för hand. Detta inom ramen för projektet “Grönt försteg till framsteg.” (Delvis finansierat av EU:s socialfond) och lyssna noga nu: Ahmad ska ha all cred för att han sitter där i den stekande solen och gräver. Han jobbar, han försöker lära sig svenska, han försöker passa in i det nya landet. Inget av det jag skriver här är någon kritik mot honom personligen – eller för den delen mot någon annan människa som kämpar för att lära sig saker och göra rätt för sig. Att jag återger hans knackiga svenska har inte att göra med att jag vill racka ner på honom – det är bara ett sätt att åskådliggöra hur långt han har kvar innan han kan få jobb på SAAB eller inom fångvården i Östersund, femtio mil norrut i landet. Varför han nu skulle dra åstad dit.
Vi kommer strax till det.
Men först en kommentar från Per Wassgren, på Karlskogas socialförvaltning:
“Det gör jättestor skillnad” säger han till P4 om Ahmad och hans salladsplanteringsjobb. “Socialbidragen (i kommunen) har i stort sett halverats.”
P4 Värmland berättar sedan att Per blivit något av en expert på att söka EU-bidrag. Karlskoga har fått 19 sköna bidragsmiljoner av EU de senaste fem åren. Detta för att “öka den ekonomiska jämlikheten mellan Europeiska länder” och för att hjälpa dem som “står allra längst bort från arbetsmarknaden”.
Ha detta lilla reportage i bakhuvudet medan du läser fortsättningen av den här texten för nu beger vi oss norrut till min hemstad Östersund. “Toon town” som jag och mina kompisar ibland brukar kalla den, inte minst med anledning av det politiska styret (S och C). Även i Östersund letar det offentliga pengar i EU:s social strukturfonder och hos oss har det resulterat i det (eventuellt) kommande Percy Nilegård-projektet “It’s a match!”.
Jag läser om “It’s a match!” i Östersundsposten. De kritiska frågorna lyser – som så ofta när det gäller ÖP – helt med sin frånvaro. Jag ska försöka sammanfatta artikeln, men se upp för det här handlar om invandring så en del av er kan bara tänka “rasism” och skutta vidare mot nästa ångestdämpande isvaksbad.
Hej då till er.
Ni andra får stå ut en stund till.
Detta är rubriken på Östersundspostens artikel:
…och så ingressen:
Själva artikeln i punktform:
– Östersunds kommun siar att det ska uppstå mellan 7 000 och 10 000 nya industrijobb i Östersund de närmsta åren.
– Ett nytt EU-projekt för jobbmatchning kallat “It’s a match” ska därför skapas.
– “It’s a match!” är en “digital platsbank”.
– I ena änden av denna magiska Professor Balthazar-maskin är det tänkt att lokala arbetsgivare ska mata in sina kompetensbehov…
– …i den andra ska jobbsökande invandrare utan uppehållstillstånd göra detsamma.
– It’s a match!
Men varför ska då just Östersund söka EU–medel för detta projekt? Vad är vår USP i sammanhanget? Jo, enligt kommunens projektansökan (och dess taltratt Östersundsposten) “finns det idag cirka 300 000 människor med villkorade uppehållstillstånd i landet. En fast anställning skulle göra stor skillnad.”
Ni kommer ihåg Ahmad från början av texten?
Han är en av dessa 300 000.
Och Östersund ska nu alltså “göra skillnad” för honom och 299 999 andra människor på tillfälligt besök i Skandinavien. Det låter i sanning altruistiskt. Hur ser den industriella kompetensen ut bland dessa människor? För det var ju det Östersunds kommun var intresserade av: högutbildade individer. Jag läser ÖP:s artikel; letar efter följdfrågor till kommunen: Har någon kollat det där med kompetens? Är ens alla dessa 300 000 människor i arbetsför ålder? Är de friska och krya? Kan de svenska? Har de en identitet som går att fastställa? Och viktigast av allt: vad händer om dessa människor först får jobb i Östersund och sedan ett utvisningsbeslut?
Jag läser ÖP:s artikel med extremt låga förväntningar, men här lyckas de faktiskt underträffa sig själva i trött journalistik. På sitt sätt är det här lilla reportaget nästan lika vansinnigt som när tidningens storinkvisitor Stefan “Torquemada” Nolervik ryckte ut och rapporterade om ett potentiellt terrordåd på Gågatan för några år sedan. (Det var en förvirrad äldre man som råkat backa över ett gitarrfodral tillhörande några gatumusikanter med vänsteranstrykning.)
Jag skriver till reportern Maria Lindholm på ÖP och frågar varför hennes artikel födde fler frågor än den ger svar.
Hon svarar:
“Jag hade egentligen en rad följdfrågor, kommunens representant som skulle svara hänvisade till att EU-stödet först måste beviljas. Så när det är klart om det blir ett projekt ska de berätta mer. Fler artiklar (i alla fall en) lär alltså följa.”
Fair enough.
Vi får avvakta.
Vad säger kommunledningen om det fantastiska projektet “It’s a match!”? Varifrån ska de 3000 – 10 000 jobben till att börja med komma? Jag hör av mig till kommunstyrelsens ordförande Niklas Daoson (s) och frågar och han räknar upp följande sektorer:
– Det ska byggas Eco-dc (serverhallar) öster om stan.
– Företaget Warm ska bygga växthus.
– Försvarsmakten, försvarsindustrin (Saab, SES, FMV) söker folk.
– Liksom kriminalvården.
– Och skolan.
Det handlar alltså om arbeten som kräver spetskompetens och/eller säkerhetsklassning samt – förstås – mycket goda språkkunskaper. Varför Östersunds kommun och dess näringslivskontor tror sig kunna hitta den arbetskraften i en pool av människor med dåliga/obefintliga kunskaper i svenska och medborgarskap i länder som Iran, Somalia, Irak, Syrien etc. förblir oklart. Men inte oväntat är det kommunens utvecklingsutskott som står bakom “It’s a match!”. Detta utskott leds av centerpartisten Effie Kourlos och ni som vet vem hon är blir antagligen inte särskilt förvånade över projektets utformning.
Jag hör av mig till näringslivskontorets chef Fredric Kilander med mina frågor. Jag frågar på vilket sätt “It’s a match!” och deras digitala matchning är tänkt att skilja sig från exempelvis Arbetsförmedlingens sätt att koppla ihop företag och arbetssökande. Jag frågar också om det gjorts en utvärdering inför projektansökan? Hur har det gått på arbetsmarknaden för de människor med utlandsbakgrund som redan kommit till Östersund? Jobbar de? Inom vilka branscher? Hittar vi dem på SAAB eller på alla fyra i ett grönsaksland?
Kilander svarar:
“Vi ska förstås inte göra sådant som andra redan gör. Projektet har inte heller som syfte att från dag 1 börja matcha in mot de behov som finns idag i vårt näringsliv/offentliga.
Tack för dina ytterst relevanta frågor. Jag har gärna fortsatt dialog med dig när vi väl fått projektet finansierat, vilket inte är klart än. Om vi inte får finansiering från stödgivare, blir det inget projekt.”
I ett separat mail förtydligar han:
“Projektansökan ‘Its a match’ har som syfte, om det blir beviljat, att undersöka och utreda en mängd olika frågor… (…)… en möjlig modell ska utredas under projekttiden. Så, du har förstås rätt att vi inte har alla svar i detta skede, det är därför vi har sökt projektmedel.”
Ok.
Så för att sammanfatta: i bästa fall kan det komma att skapas upp till 10 000 nya jobb i Östersund fram till 2030. Redan nu vill Östersunds kommun dra igång en kampanj för att locka hit människor utan uppehållstillstånd (och gissar jag: kunskaper i svenska språket) till stan. Man vänder sig inte till välutbildade människor i länder som ligger nära Sverige kulturellt sett: länder som Norge, Finland, Danmark, England, Holland och Tyskland… utan till 300 000 människor som “väntar på uppehållstillstånd”. Människor som i första hand kommer från länder med få eller inga kulturella likheter med Sverige.
I mina öron låter det som ett ganska vanskligt koncept, men för all del: att Östersunds kommun ansöker om pengar till sånt här tyll må vara hänt. Det sker med jämna mellanrum och det kommer att hända igen. Vem vet, kanske kan det hjälpa till att täcka hålen i budgeten för försörjningsstöd. Precis som i Karlskoga.
En intressantare fråga är varför länets största och resursstarkaste tidning ÖP inte ställer en enda rimlig motfråga till ansvariga politiker och tjänstemän? Har vi inte redan gått igenom de här tokerierna? Hur gick det åren 2014 –18? Flyktingkrisen etc.? Blev det bra? Hur gick det med “integrationen” och “förtjänsten lite längre fram” som Stefan Löfven med flera stod och dillade om? Facit finns i kommuner som Filipstad, Hultsfred och Sandviken.
Kanske Sveriges Radio P4 “Radio Jämtland” – länets största och resursstarkaste redaktion – kan utreda det hela? Jag letar på deras webb efter fördjupad information om “It’s a match!”, men ger snart upp. Det är lite som att leta efter hundlort i en bassäng med kräks. Förlåt, det där lät hårt men det är sällan värt besväret. Om någon av er läsare kan hitta bättre rapportering ur jämtländsk lokalmedia – om “It’s a match!” – kan ni väl hojta till.
KSO Niklas Daoson skriver f.ö. en annan intressant sak i sitt svar till mig:
“I min bok är det två saker som behövs mer än allt för att det ska lyckas: fler bostäder och fler invånare.”
Igen: fair enough.
Jag uppfattar Niklas som en socialdemokrat av den gamla sorten. Hans drivkraft är att skapa ett samhälle där vi tar hand om de svaga och utstötta – och “It’s a match!”-projektet är heller inte hans bord utan Centerpartiets. Men jag misstänker att dessa två partier (såväl lokalt som nationellt) delar övertron på att “fler” alltid är bättre. Oavsett om det är 10 000 tyska ingenjörsbögar (för att parafrasera “Hassan”) eller om det handlar om 10 000 getbönder från bortre Asien. Och nej, Nolervik, det är inte fel på varken getter eller getbönder. Och det är inte “rasism” att antyda att det är det enda man sysslar med i den delen av världen.
Ni andra fattar vad jag menar.
Nåväl:
I slutet av ÖP-artikeln får vi en ledtråd till varför Östersunds kommun vill söka pengar för “It’s a match!”
“Om projektet får EU-stöd kommer det att bemannas med en projektledare på heltid och en projektekonom på 20 procent. Industrinätverket IUC Jämtland Härjedalen ska vara inkopplat till viss del.”
Ah.
Som vanligt handlar det alltså om en sysselsättningsåtgärd för några enskilda byråkrater. Något som ju också är en av EU:s paradgrenar: att dela ut pengar till den så kallade “projektarkipelagen”. En hel industri där folk sitter i små öar och producerar utredningar och utvärderingar som ingen efterfrågat. Eller i bästa fall mycket enkla sysselsättningsprojekt för sådan som Ahmad från Karlskoga.
Frågan kvarstår: varför ska en kommun på jakt efter arbetstagare med hög utbildning, goda kunskaper i svenska och lätt fastställd identitet leta i gruppen “invandrare utan uppehållstillstånd”?
Det verkar, milt sagt, befängt.
ps.
Gammal ÖP-annons. Obs: ej fejk.
d.s
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Det är därför jag har omvärderat min syn på eu. Jag vill ha en Swexit. Ja jag vet att vi handlar väldigt mycket med eu och att det skulle göra det lite krångligare att bedriva handel med eu. Alla dessa eu bidrag och eu regleringar som sköljer över oss som en gigantisk jävla tsunami gör större skada än den lilla nytta vi har av den inre fria marknaden. Vi handlar med väldigt många länder utanför eu och det verkar fungera ganska bra. Jag är väldigt besviken på partier som MED och SD som fortfarande tror att man kan reformera eu. Det går inte att reformera eu systemet som kommer att växa tills det kollapsar under sin egen tyngd. Ett av de många beslut jag ångrar är att jag röstade ja i eg folkomröstningen .
eu transferiatet är det största och farligaste transferiat. Vi behöver partier som agerar som Milei om vi ska rädda det lilla som går att rädda av det här sjuka landet. Fler motorsågar färre utredningar.
Man tror inte det är sant! Man vill verkligen fortsätta att förstöra landet. Man ger sig inte. Allt ska förstöras. Allt.